Regeringen är som förblindad av girighet – avskaffa värnskatten

Regeringens giriga ekonomiska politik lyckas med konststycket att både göra skattebetalarna och staten fattigare. Sverige behöver sänkta marginalskatter och ett höjt grundavdrag, skriver Christian Carlsson och Felix Arnstedt, ordförande respektive arbetsmarknadspolitisk talesperson för KDU.

Vi i Sverige lever under ett av världens högsta skattetryck. Det lönar sig för lite att arbeta. För vissa är skillnaden mellan att arbeta och leva på bidrag så liten att det inte lönar sig att jobba. För andra innebär de höga skatterna att det är svårt att få vardagen att gå ihop eller att viljan till vidareutbildning, hårt arbete och mer ansvar på jobbet saknas.

Sverige behöver en skattepolitik som uppmuntrar arbete och förverkligande av drömmar, men utvecklingen går åt fel håll. Regeringen har höjt skatterna med 47 miljarder kronor netto. Det handlar om skadliga skattehöjningar som slår direkt mot jobb och företagande, men som också gör det svårare för människor att göra klassresor och förbättra sin situation.

Allt fler som jobbar tvingas exempelvis att betala statlig inkomstskatt. Poliser, barnmorskor och sjuksköterskor har plötsligt förvandlats till höginkomsttagare i regeringens ögon. Den högsta marginalskatten på arbete ligger i dag på ungefär 60 procent, eller 70 procent om man tar med lagstadgade arbetsgivar­avgifter. Det innebär att Sverige har högst marginalskatter i världen.

Något är fel när var tredje heltidsarbetande i Sverige, som jobbar och gör rätt för sig, får behålla mindre än hälften av en löneökning.

Det är en viktig princip att den som arbetar har rätt att njuta frukten av sitt arbete och därför borde alla som jobbar få behålla merparten av sin lön.

Något är fel när var tredje heltidsarbetande i Sverige får behålla mindre än hälften av en löneökning.

De höga marginalskatterna leder dessutom till att människor jobbar och handlar mindre. Skatte­intäkterna minskar trots att skattesatserna höjs. Ingen borde försvara ett system som både gör enskilda människor och staten fattigare, men finansminister Magdalena Andersson gör det. Socialdemokraterna är som förblindade av girighet och avundsjuka. Det ska inte få styra svensk skattepolitik.

Arbete och företagande ska uppmuntras, inte straffbeskattas.

1. Höj grundavdraget till 2,5 prisbasbelopp

I år skulle alla som jobbar därmed kunna få tjäna 113 750 kronor skattefritt, innan man behöver betala skatt. Det ger en rejäl skattesänkning som skulle göra störst skillnad för familjer med låga inkomster. Välfärd är att den som är sjuk får vård i tid och att polisen kommer när man ringer, men också att veta att det finns pengar kvar i plånboken när räkningarna är betalda. Verklig trygghet handlar inte om höga bidrag från staten, utan om att få ta ansvar och stå på egna ben, kunna bygga upp ett eget sparande och planera framtiden med den man älskar.

2. Avskaffa värnskatten

De sista 5 procentenheterna av den statliga inkomstskatten skulle vara en tillfällig skatt som infördes 1995 för att Sverige skulle återhämta sig efter 90-talskrisen, men de finns fortfarande kvar. Värnskatten är därför en omoralisk skatt som måste bort. För staten innebär den mindre än 0,5 procent av skatteintäkterna, och modern forskning visar att ett avskaffande rent av skulle kunna leda till mer skatteintäkter eftersom det skulle stimulera till arbete.

3. Minska marginalskatterna

Sänk den statliga inkomstskatten och se till att färre behöver betala den. Statlig inkomstskatt är en straffbeskattning på högre utbildning, arbete och ansvarstagande. Det långsiktiga målet ska därför vara att den statliga inkomstskatten avskaffas och att alla löntagare beskattas lika, dvs. med samma procentsats.

Det finns ingen anledning att hålla fast vid de höga skatterna.

Ett avskaffande av den statliga inkomstskatten skulle inledningsvis leda till ett intäktsbortfall om 61 miljarder kronor, det vill säga cirka 3 procent av de totala skatteintäkterna i Sverige. KDU är beredda att finansiera detta genom myndighetsnedläggningar och skrotade arbetsmarknadspolitiska åtgärder, tuffare krav i bidragssystemen, minskade mottagningskostnader vid Migrationsverket och ett mindre omfattande offentligt åtagande. På sikt skulle slopad statlig inkomstskatt dessutom innebära ökade skatte­intäkter eftersom incitamenten för arbete skulle öka. Det finns ingen anledning att hålla fast vid de höga skatterna.

Sverige behöver en ny regering som uppmuntrar ansvar och arbetsamhet, och som ser till att människor får behålla mer av sin lön. Fler ska få makt över vardagen och möjlighet att förbättra sin situation. Grunden för ett gott samhället är starka familjer som arbetar och gör rätt för sig. Därför förespråkar vi kristdemokrater en skattepolitik som gör att fler kan känna hopp om en bättre framtid för sig själva, sin familj och för Sverige.

Christian Carlsson, förbundsordförande.

Felix Arnstedt, arbetsmarknadspolitisk talesperson.

Läs hela artikeln hos Timbro: Regeringen är som förblindad av girighet

 

Steijer har fel om segregation

Christian Carlsson-7Siri Steijer (Timbro) skriver i Aftonbladet (2/4) att integration tillmäts överdriven tyngd och kritiserar KD för att vara en del av ett korståg mot segregation.

Steijer menar att ”Segregation är i sig inget problem” utan ”något vi måste acceptera”. Hon menar dessutom att kulturell segregation kan förenkla då det skapar mindre friktion och konflikter samt att vi borde ”välkomna framväxten av etniskt präglade stadsdelar”.

KDU håller inte med. Sverige ska präglas av samhällsgemenskap, inte segregation. Vi delar inte den liberala drömmen där våra bostadsområden förvandlas till etniskt och kulturellt segregerade stadsdelar. Vi eftersträvar inte ett svenskt Somaliatown eller Little Iraq. Tvärtom. Vi vill föra en politik som syftar till att motverka framväxten av parallellsamhällen.

”För staten ska det kvitta vilka språk som människor behärskar. Det ska också kvitta vad människor har för värderingar och huruvida vissa väljer att endast beblanda sig med religiöst, etniskt, estetiskt eller politiskt likasinnade”, det skriver Steijer. Problemet är att detta inte alls kvittar. Kultur räknas.

Varje samhälle är i behov av en gemensam kultur och värdegrund för att hålla samman. Känslan av gemenskap är viktig för att främja medmänsklighet, solidaritet och viljan att bidra till det gemensamma. Vi kristdemokrater har därför talat om vikten av samhällsgemenskap och behovet av en gemensam värdegrund sedan partiet bildades.

Språket har avgörande betydelse för vår identitet, och hur människor identifierar sig påverkar ansvarskänslan och villigheten att bidra till det gemensamma. Ett samhälles ekonomiska framgång är dessutom beroende av förmågan att samarbeta, något som bygger på tillit. Sverige har hittills haft en hög grad av tillit, men stor invandring riskerar att minska densamma, både inom och mellan grupper i Sverige. Vi behöver därför fästa större vikt vid integration – inte mindre.

Integrationspolitiken kan inte stanna vid fler vägar till jobb, färre bidrag eller stärkta språkkunskaper utan måste också syfta till att personer som invandrat till Sverige anpassar sig till det svenska samhället på ett sätt som gör att de identifierar sig som svenskar, känner ansvar för samhällsgemenskapen och tar till sig vår västerländska värdegrund.

När vi i KDU förespråkar utökad och obligatorisk samhällsorientering som krav för försörjningsstöd, språk- och medborgarskapstest för den som vill bli medborgare eller säger nej till böneutrop från moskéer som proklamerar islam över svenska stadsdelar, så handlar inte det om ett försök att kontrollera vad människor tycker. Det handlar inte heller om att tvinga någon att byta religion. Det handlar helt enkelt om att skapa förutsättningar för fler att bli en del av det svenska samhället.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs artikeln hos Smedjan: KDU: Segregation får inte accepteras