Dags att ta avstånd från Muslimska brödraskapet, Ibn Rushd

589001964607de9afdaf1c265b8473c0För oss i KDU är det uppenbart att skattesponsrade studieförbundet Ibn Rushds ställningstaganden riskerar att radikalisera svenska muslimer. Bekänn färg nu och ta avstånd från Muslimska brödraskapet, skriver Christian Carlsson och Jakob Ljungman.

I en debattartikel i Expressen kritiserar vi i KDU flera muslimska organisationer för islamistiska kopplingar och ställningstaganden som bidrar till radikalisering.

Vi kräver ett stopp för bidrag till alla organisationer med islamistiska kopplingar, och vi anser att skolor ska undervisa om islamism på samma sätt som man gör om nazismen och kommunismens brott mot mänskligheten.

I ett svar från Zana Muhammad, förbundsordförande för Studieförbundet Ibn Rushd anklagas KDU för lögner och osanningar, och islamismen relativiseras. Muhammad påstår att det skulle vara oklart vad vi menar med islamism – men inte med ett ord tar han avstånd ifrån densamma.

Islamism är extremism

Vi förtydligar gärna.

Islamism är en beteckning för extrema, politiserade former av islam. Gemensamt för dem är att de inte gör skillnad på religion och politik utan anser att varje stat måste underställas Allah och sharialagar för att betraktas som legitim. Islamism är extremism. Denna ideologi hotar vår demokrati och måste stoppas.

Ibn Rushd är en av de svenska organisationer som i en ny rapport från MSB pekas ut som associerade till islamistiska Muslimska brödraskapet. De och andra organisationer som associeras till brödraskapet har vid flera tillfällen bjudit in antisemitiska talare som vill utplåna Israel, uttryckt hat mot homosexuella och som uppmanat till jihad. Ett färskt exempel är Noreddine al-Khademi, som nyligen bjöds in till ”Muslimska familjedagarna”. Han är känd som ”Imam Jihad” för sina uppmaningar till unga tunisier att ansluta sig till jihad i Syrien.

Många genomskådar numera ”islamofobi”-argumenten
Gemensamt för dessa organisationer är också att de avfärdar varje kritik mot islam eller islamism som islamofobi. Hat och hot mot muslimer existerar, och då bör vi tala om det i termer av vad det är: anti-muslimskt hat. Vi bör däremot inte använda termen ”islamofobi”, eftersom det är ett begrepp som Muslimska brödraskapet använder för att omöjliggöra religionskritik och en uppriktig diskussion om den problematiska sammanblandning mellan stat och religion som de själva står för. Att tolka all slags religionskritik som en attack mot islam används dessutom som offerkofta i Brödraskapets strategi för att öka sitt politiska inflytande och för att svartmåla västvärlden. Vi är många som har genomskådat detta.

På hemsidan islamofobi.se som Ibn Rushd står bakom har exempelvis kunnat läsas att ”Rasismen mot muslimer har varit en byggsten i konstruktionen av ‘det moderna och demokratiska Väst’ ”. För oss i KDU är det uppenbart att den sortens ställningstaganden riskerar att radikalisera svenska muslimer.

Zana Muhammad skriver att ”En sak som förenar alla i den mångfald som vi samarbetar med är uppfattningen att demokrati är förenligt med islam.” Trots det har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) så sent om i april nekat statsbidrag till Sveriges Unga Muslimer (SUM), vilken är en av Ibn Rushds medlemsorganisationer. Detta därför att man ansåg att organisationen inte kunnat visa att verksamheten uppfyller kravet på demokratiska idéer, jämställdhet och förbudet mot diskriminering.

Ta avstånd från Muslimska brödraskapet
Istället för att gömma sig bakom formuleringar som:

”Ibn Rushd är ett studieförbund. Vår roll är inte att förespråka en viss tolkning av islam” så är det nu dags för Ibn Rushd att bekänna färg.

  • Ta avstånd ifrån Muslimska brödraskapet och islamism.
  • Var tydliga med om ni anser att demokratin och svenska domstolar ska vara överordnade sharia – eller om ni anser att demokratin måste underkasta sig sharia för att staten ska vara legitim.
  • Var tydliga med om ni anser att svenska lagar är det som ska gälla i Sverige och om ni med principen likhet inför lagen syftar på svensk lag, eller sharia.
  • Var tydliga med om ni står för de mänskliga rättigheterna utifrån FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, eller utifrån sharia.
  • Var tydliga med om ni anser att religion och politik ska skiljas åt – eller om ni anser att islam är ett allomfattande system där det inte kan göras någon distinktion mellan religion och politik.

Svenska folket betalade 48 miljoner i bidrag till Ibn Rushd år 2016. De förtjänar svar. Vårt besked är att svenska skattebetalare inte ska behöva sponsra islamism.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU
Jakob Ljungman, förbundsstyrelseledamot KDU

Läs slutrepliken hos Expressen: KDU: ”Ta avstånd från islamism, Ibn Rushd”

Regeringen är som förblindad av girighet – avskaffa värnskatten

Regeringens giriga ekonomiska politik lyckas med konststycket att både göra skattebetalarna och staten fattigare. Sverige behöver sänkta marginalskatter och ett höjt grundavdrag, skriver Christian Carlsson och Felix Arnstedt, ordförande respektive arbetsmarknadspolitisk talesperson för KDU.

Vi i Sverige lever under ett av världens högsta skattetryck. Det lönar sig för lite att arbeta. För vissa är skillnaden mellan att arbeta och leva på bidrag så liten att det inte lönar sig att jobba. För andra innebär de höga skatterna att det är svårt att få vardagen att gå ihop eller att viljan till vidareutbildning, hårt arbete och mer ansvar på jobbet saknas.

Sverige behöver en skattepolitik som uppmuntrar arbete och förverkligande av drömmar, men utvecklingen går åt fel håll. Regeringen har höjt skatterna med 47 miljarder kronor netto. Det handlar om skadliga skattehöjningar som slår direkt mot jobb och företagande, men som också gör det svårare för människor att göra klassresor och förbättra sin situation.

Allt fler som jobbar tvingas exempelvis att betala statlig inkomstskatt. Poliser, barnmorskor och sjuksköterskor har plötsligt förvandlats till höginkomsttagare i regeringens ögon. Den högsta marginalskatten på arbete ligger i dag på ungefär 60 procent, eller 70 procent om man tar med lagstadgade arbetsgivar­avgifter. Det innebär att Sverige har högst marginalskatter i världen.

Något är fel när var tredje heltidsarbetande i Sverige, som jobbar och gör rätt för sig, får behålla mindre än hälften av en löneökning.

Det är en viktig princip att den som arbetar har rätt att njuta frukten av sitt arbete och därför borde alla som jobbar få behålla merparten av sin lön.

Något är fel när var tredje heltidsarbetande i Sverige får behålla mindre än hälften av en löneökning.

De höga marginalskatterna leder dessutom till att människor jobbar och handlar mindre. Skatte­intäkterna minskar trots att skattesatserna höjs. Ingen borde försvara ett system som både gör enskilda människor och staten fattigare, men finansminister Magdalena Andersson gör det. Socialdemokraterna är som förblindade av girighet och avundsjuka. Det ska inte få styra svensk skattepolitik.

Arbete och företagande ska uppmuntras, inte straffbeskattas.

1. Höj grundavdraget till 2,5 prisbasbelopp

I år skulle alla som jobbar därmed kunna få tjäna 113 750 kronor skattefritt, innan man behöver betala skatt. Det ger en rejäl skattesänkning som skulle göra störst skillnad för familjer med låga inkomster. Välfärd är att den som är sjuk får vård i tid och att polisen kommer när man ringer, men också att veta att det finns pengar kvar i plånboken när räkningarna är betalda. Verklig trygghet handlar inte om höga bidrag från staten, utan om att få ta ansvar och stå på egna ben, kunna bygga upp ett eget sparande och planera framtiden med den man älskar.

2. Avskaffa värnskatten

De sista 5 procentenheterna av den statliga inkomstskatten skulle vara en tillfällig skatt som infördes 1995 för att Sverige skulle återhämta sig efter 90-talskrisen, men de finns fortfarande kvar. Värnskatten är därför en omoralisk skatt som måste bort. För staten innebär den mindre än 0,5 procent av skatteintäkterna, och modern forskning visar att ett avskaffande rent av skulle kunna leda till mer skatteintäkter eftersom det skulle stimulera till arbete.

3. Minska marginalskatterna

Sänk den statliga inkomstskatten och se till att färre behöver betala den. Statlig inkomstskatt är en straffbeskattning på högre utbildning, arbete och ansvarstagande. Det långsiktiga målet ska därför vara att den statliga inkomstskatten avskaffas och att alla löntagare beskattas lika, dvs. med samma procentsats.

Det finns ingen anledning att hålla fast vid de höga skatterna.

Ett avskaffande av den statliga inkomstskatten skulle inledningsvis leda till ett intäktsbortfall om 61 miljarder kronor, det vill säga cirka 3 procent av de totala skatteintäkterna i Sverige. KDU är beredda att finansiera detta genom myndighetsnedläggningar och skrotade arbetsmarknadspolitiska åtgärder, tuffare krav i bidragssystemen, minskade mottagningskostnader vid Migrationsverket och ett mindre omfattande offentligt åtagande. På sikt skulle slopad statlig inkomstskatt dessutom innebära ökade skatte­intäkter eftersom incitamenten för arbete skulle öka. Det finns ingen anledning att hålla fast vid de höga skatterna.

Sverige behöver en ny regering som uppmuntrar ansvar och arbetsamhet, och som ser till att människor får behålla mer av sin lön. Fler ska få makt över vardagen och möjlighet att förbättra sin situation. Grunden för ett gott samhället är starka familjer som arbetar och gör rätt för sig. Därför förespråkar vi kristdemokrater en skattepolitik som gör att fler kan känna hopp om en bättre framtid för sig själva, sin familj och för Sverige.

Christian Carlsson, förbundsordförande.

Felix Arnstedt, arbetsmarknadspolitisk talesperson.

Läs hela artikeln hos Timbro: Regeringen är som förblindad av girighet

 

Höj försvarsanslaget

namnlöst-2Sveriges försvar kommer att bli sämre de kommande åren. Om inte försvarsanslaget höjs, alltså. Stora delar av verksamheten kommer att gå på sparlåga under 2019.

Samtidigt har regeringen beordrat stora ökningar av utgifterna. Grundutbildningen ska utökas kraftigt, nya materielsystem ska köpas in och stora delar av Försvarsmakten ska omorganiseras – och trots detta tillförde regeringen noll kronor till försvaret i vårbudgeten. Ekvationen går inte ihop.

Var det så att pengar saknades i vårbudgeten? Nej. 2624 miljoner kronor budgeterades ut. 100 miljoner satsades på sommarjobb för unga. 170 miljoner gick till solceller. 45 miljoner till elbilspremie. Byggbonusen utökas med 95 miljoner. Listan fortsätter. Av 2624 miljoner kronor satsas 200 miljoner på polisen. Noll kronor på försvaret – och det i en alltmer osäker omvärld.

Under 2017 ingick regeringen med Moderaterna och Centerpartiet i en försvarsuppgörelse. Kristdemokraterna och Liberalerna lämnade förhandlingarna – regeringen vägrade höja försvarsanslagen till en rimlig nivå. Regeringen har kallat andra partiers förslag ”anslagsbingo” – samtidigt som Försvarsmakten inte klarar av att bibehålla sin kapacitet med nuvarande anslag.

Socialdemokraterna vill alltså ge ytterligare 95 miljoner kronor till byggbonusar. Dessa har visat sig ineffektiva, men ges som bidrag till kommuner mot att de lovar att bygga bostäder. Uppföljning av vad kommunerna gör med pengarna saknas, och mycket av pengarna går antingen till att täcka andra kommunala underskott eller till dyra byggen där byggherrar kan ta ut överpriser. Ofta byggs inte de bostäder som utlovats.

I vårt närområde har Ukraina invaderats, ukrainska Krim har annekterats. Innan dess invaderades Georgien, och Ryssland styr i praktiken två georgiska delrepubliker sen dess. Ryssland genomför större och aggressivare militärövningar, där övningarna går ut på invasion av nya länder.  Det senaste tillskottet till Rysslands aggressiva politik är ständiga försök att underminera europeisk demokrati. Frågan blir då: Om ineffektiva byggbonusar är mer prioriterat än försvaret för Stefan Löfven i det här läget, vad krävs då för att regeringen ska prioritera försvaret?

KDU är stolta över att Kristdemokraterna är det enda parti i Sveriges riksdag med en färdig och finansierad plan för Försvaret. Något Stefan Löfven uppenbart saknar.

Christian Carlsson,
förbundsordförande KDU

Isabelle Waldenvik,
ordförande KDU Västra Götaland

Läs hela artikeln i Skaraborgsbygden Höj försvarsanslaget

Familjens frihet måste stärkas

CCSverige behöver en politik för starkare familjer och ett värderingsskifte. Det skriver Christian Carlsson, vice ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU).

Svenska traditioner och högtider är en styrka för vårt samhälle. De för oss närmare varandra, skänker glädje och en känsla av samhörighet som stärker samhällsgemenskapen.

Högtider kan samtidigt bli en obehaglig påminnelse om det egna hemmets brister för alla de barn som växer upp med problem hemma. Inte ens julen upplevs alltid en glädjens högtid för alla barn. Ett tecken på det är att trycket på stödsamtal hos Bris var rekordhögt under jullovet 2015. Antalet kontakter med barn som sökte stöd uppgick till 1 300 stycken, vilket var en ökning med hela 40 procent jämfört med 2014.

Den utbredda psykiska ohälsan bland unga är ett stort problem som många familjer lider av. Sedan början av 1990-talet har antalet unga som lider av psykisk ohälsa tredubblats och självmorden hos dem mellan 16 och 24 år har nått den högsta nivån på 25 år, enligt statistik från SCB och Socialstyrelsen.

KDU har därför välkomnat de senaste årens satsningar på fler vårdplatser och kortade köer i barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Sverige måste samtidigt gå till botten med varför så många unga människor mår dåligt.

Det kan naturligtvis finnas­ flera olika skäl, men de flesta­ barn som söker stöd uppger­ att oron beror på bråk och konflikter­ inom familjen. Det kan exempelvis­ handla om alkoholmissbruk­ inom familjen­, men också om stress över familjens ekonomi. Bråk om tid och pengar­ är ett alltför vanligt förekommande problem i vårt land, och ofta är det faktiskt dessa bråk som uppges vara orsaken när föräldrarelationer faller samman.

För att förebygga bråk om tid och pengar behövs en kraftfull politik för starkare familjer i Sverige, en politik som underlättar och gör skillnad i många människors vardag. Det handlar om sänkta skatter och valfrihet i barnomsorgen för att skapa utrymme i människors privatekonomi, flexibilitet och mer tid för barnen.

Med den rödgröna regeringen rör sig Sverige dock i fullt motsatt riktning.

I och med vårdnadsbidragets avskaffande och den ökade kvoteringen av föräldraförsäkringen, står det fullständigt klart att dagens familjepolitik inte syftar till att underlätta i människors vardag, utan istället till att styra över den. För varje dag som går försvagas vårt samhälle på grund av den familjefientliga politik som bedrivs. Det behövs därför en borgerlig motoffensiv med nya radikala förslag, som stärker landets familjer och familjens frihet.

Sverige behöver dock inte enbart starkare familjer, utan också ett värderingsskifte, om hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. Det handlar om att få fler att erkänna sitt eget och andras, lika och okränkbara värde, oavsett vilka vi är eller vad vi presterar.

Det handlar om att få fler att förlika sig med sina egen och andras ofullkomlighet, det vill säga att få fler att inse att upplevda förväntningar om perfektion på livets alla områden när det kommer till karriär, föräldraskap, i relation till vänner och partner, faktiskt inte är en särskilt realistisk förväntansbild, men att vi människor är värdefulla ändå.

Sunda normer och värderingar om dygder, etik och människosyn behöver i högre grad överföras. Det handlar inte alls om någon påtvingande moralism – endast om insikten att kännedom om dygder och etik kan hjälpa människor att leva rätt, och därmed också fungera som bålverk mot depression och nedstämdhet.

Den borgerliga vänster som tror att normlöshet och normkritik är vad Sverige behöver, har fel. Det rotlösa och normlösa samhället är i dubbel bemärkelse ett värdelöst samhälle, och motmedlet är en renässans för den kristna och västerländska människosyn som landet historiskt har vilat på.

Om Sverige ska stå starkt i framtiden behövs både en politik för starkare familjer och ett värderingsskifte i vårt land.

Christian Carlsson, vice ordförande för KDU Sverige

Läs debattartikeln i Tidningen Dagen (17/3): Familjens frihet måste stärkas