Steijer har fel om segregation

Christian Carlsson-7Siri Steijer (Timbro) skriver i Aftonbladet (2/4) att integration tillmäts överdriven tyngd och kritiserar KD för att vara en del av ett korståg mot segregation.

Steijer menar att ”Segregation är i sig inget problem” utan ”något vi måste acceptera”. Hon menar dessutom att kulturell segregation kan förenkla då det skapar mindre friktion och konflikter samt att vi borde ”välkomna framväxten av etniskt präglade stadsdelar”.

KDU håller inte med. Sverige ska präglas av samhällsgemenskap, inte segregation. Vi delar inte den liberala drömmen där våra bostadsområden förvandlas till etniskt och kulturellt segregerade stadsdelar. Vi eftersträvar inte ett svenskt Somaliatown eller Little Iraq. Tvärtom. Vi vill föra en politik som syftar till att motverka framväxten av parallellsamhällen.

”För staten ska det kvitta vilka språk som människor behärskar. Det ska också kvitta vad människor har för värderingar och huruvida vissa väljer att endast beblanda sig med religiöst, etniskt, estetiskt eller politiskt likasinnade”, det skriver Steijer. Problemet är att detta inte alls kvittar. Kultur räknas.

Varje samhälle är i behov av en gemensam kultur och värdegrund för att hålla samman. Känslan av gemenskap är viktig för att främja medmänsklighet, solidaritet och viljan att bidra till det gemensamma. Vi kristdemokrater har därför talat om vikten av samhällsgemenskap och behovet av en gemensam värdegrund sedan partiet bildades.

Språket har avgörande betydelse för vår identitet, och hur människor identifierar sig påverkar ansvarskänslan och villigheten att bidra till det gemensamma. Ett samhälles ekonomiska framgång är dessutom beroende av förmågan att samarbeta, något som bygger på tillit. Sverige har hittills haft en hög grad av tillit, men stor invandring riskerar att minska densamma, både inom och mellan grupper i Sverige. Vi behöver därför fästa större vikt vid integration – inte mindre.

Integrationspolitiken kan inte stanna vid fler vägar till jobb, färre bidrag eller stärkta språkkunskaper utan måste också syfta till att personer som invandrat till Sverige anpassar sig till det svenska samhället på ett sätt som gör att de identifierar sig som svenskar, känner ansvar för samhällsgemenskapen och tar till sig vår västerländska värdegrund.

När vi i KDU förespråkar utökad och obligatorisk samhällsorientering som krav för försörjningsstöd, språk- och medborgarskapstest för den som vill bli medborgare eller säger nej till böneutrop från moskéer som proklamerar islam över svenska stadsdelar, så handlar inte det om ett försök att kontrollera vad människor tycker. Det handlar inte heller om att tvinga någon att byta religion. Det handlar helt enkelt om att skapa förutsättningar för fler att bli en del av det svenska samhället.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs artikeln hos Smedjan: KDU: Segregation får inte accepteras

Kunglig är inget 9 till 5-jobb

CC_HedvigUnga republikaner hamnar som vanligt fel i debatten om vårt statsskick. Förbundsordförande Aza Cheragwandi ifrågasätter kungahusets arbetsinsatser under året. Att vara kunglig är aldrig ett nio till fem-jobb. Monarkin är en konstant symbol för Sverige och den vilar aldrig.

Att Unga republikaner skjuter över målet när det kommer till osaklig kritik av monarkin är inte särskilt förvånande, för det är just oförståelsen för monarkins förträfflighet och styrka som kännetecknar deras förening.

Vi KDU menar att varje samhälle är i behov av viss kontinuitet, kulturell gemenskap och en känsla av samhörighet. I en tid då Sverige genomgått stora förändringar på kort tid och mycket numera skiljer oss åt, så anser vi att monarkin är en viktigare symbol än någonsin.

Monarkin står för traditioner som för människor närmre varandra och som stärker samhällsgemenskapen.

Vi är stolta och tacksamma över att ha fått möjlighet att växa upp i Konungariket Sverige, en av världens äldsta monarkier, ett fritt och demokratiskt land med vacker natur, högt välstånd, fina och stolta traditioner och med västerländska värderingar som har gjort vårt land starkt.

Sverige var en monarki långt före vi blev en demokrati – men också långt efter att vi blev en demokrati, har svenska folket, gång på gång, demokratiskt genom Sveriges riksdag, slagit fast att Sverige ska fortsätta att vara en monarki. Statsskick har avlöst varandra i andra länder. Presidenter har kommit och gått, men den svenska monarkin har bestått.

Monarkin är därför både en värdefull symbol för vårt land, och en viktig länk tillbaka till vår historia och vårt kulturarv. Den förenar oss med tidigare och kommande generationer – något som aldrig ska underskattas.

Medan USA har president Donald Trump, Ryssland har president Vladimir Putin – så heter Sveriges statschef, Kung Carl XVI Gustaf – inte president Persson, Reinfeldt eller Löfven. Det är något vi ska vara tacksamma över.

Den stora styrkan i monarkin ligger nämligen i att den står ovanför partipolitiken och det vardagliga politiska käbblet mellan regering och riksdag. Det gör att vår statschef, den svenska monarken, kan representera hela folket, oavsett partipolitisk färg.

Det är en sällsynt egenskap i en polariserad tid. Monarkin är en enande kraft och symbol för hela nationen, något för hela svenska folket att samlas kring och sluta upp bakom i goda såväl som svåra tider.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Hedvig Åkesson, andre vice förbundsordförande och kulturpolitisk talesperson KDU

Läs debattartikeln hos Aftonbladet: Att vara kunglig är inget nio till fem-jobb