Avskedstal vid riksmötet 2018

45232433_326650111247975_591004658323947520_n.jpg

Vid helgens riksmöte i Karlstad avgick jag som förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) och Martin Hallander valdes till min efterträdare. Här är mitt sista tal som förbundsordförande.

Inledning

Stort tack! När jag valdes till förbundsordförande för KDU vid riksmötet i Kalmar för två år sedan då hade jag målbilden klar för mig.

Vi skulle rusta organisationen stark, vi skulle genomföra valrörelsen och vi skulle stå där tillsammans på valvakan och se de första vallokalsundersökningarna trilla in, och hur Kristdemokraterna slagit alla med häpnad. Tillsammans skulle vi fira nya kristdemokratiska segrar!

När vi satte upp den målbilden, då snittade 3,0 procent i poll of polls. KD hade backat i varje riksdagsval sedan 1998. Det blåste onekligen motvind – men hela tiden höll vi fast vid målbilden, om den där valvakan.

På valkickoffen vid Marholmen för drygt tio veckor sedan, berättade jag om min absolut första medlemskväll som nyvald förbundsordförande. Jag berättade hur jag hos KD Stockholm fick frågan vad jag ville bli ihågkommen för som förbundsordförande efter att jag slutat, och hur jag svarat att jag önskade bli ihågkommen för att ha varit den som lett förbundet, vid tiden för det stora framgångsvalet.

Ni som var med på Marholmen, minns säkert också hur jag på valkickoffen vädjade och bad er att hjälpa mig se till, att den önskan blev verklighet.

Och som ni gjorde det!

Framgångsvalet

Vi gick in i årets valrörelse som underdog. Våra politiska motståndare och det mediala vänsteretablissemanget hade redan räknat ut oss – men tillsammans med valrörelsens stora stjärna, Ebba Busch Thor, såg vi till att resa oss, och vi levererade ett historiskt framgångval!

Med 6,3 % i riksdagsvalet, så vände vi 20 år av nedgång till kristdemokratisk framgång!

KDU gjorde det bästa skolvalet på tolv år – detta tack vare era insatser ute på skolorna!

Och enligt SVT:s stora valundersökning, VALU 2018, ökade stödet för Kristdemokraterna till mellan 6 och 7 %, både bland förstagångsväljarna och unga väljare mellan 22-30.

Faktum är att vi fördubblade vårt stöd i den sistnämnda väljargruppen, och vi har uppvisat det starkaste stödet för Kristdemokraterna bland unga väljare sedan valet 1998.

Det är fantastiskt, och vet ni vad…

Vi gjorde det!

Tillsammans levererade vi – det stora framgångsvalet!

Om ni inte redan har gjort det, så är det nu dags att räta på ryggen och känna stolthet!

Känn stolthet över de insatser som du och ditt distrikt har bidragit med under den gångna mandatperioden, och över det vi tillsammans har åstadkommit i den här valrörelsen.

Känn stolthet över att du som ny medlem bidragit genom att gå med i Sveriges bästa och blåaste förbund – och över att du har valt att bli en del av den här framgångssagan!

En sak är i alla fall säker.

Som förbundsordförande så känner jag mig stolt över er.

Jag är stolt över ert hårda arbete, på gator och torg! Jag är stolt över era framgångar vid kampanjer och debatter ute på skolorna och jag är stolt över alla nya medlemmar som ni har värvat till Sveriges viktigaste förbund.

Min tid som förbundsordförande

KDU är idag det borgerliga alternativet till höger. Vi är ett frihetligt, socialt ansvarstagande förbund med traditionella värderingar, men framförallt så är vi ett förbund fullt av fantastiska människor.

Och därför känner jag mig så stolt och tacksam, över att ha fått vara just er förbundsordförande.

Min ambition har varit att KDU ska vara ett stolt och kaxigt förbund, som med självförtroende, står upp för våra kristdemokratiska och konservativa idéer. Jag har försökt måla upp vår vision om ett friare och tryggare Sverige, ett samhälle som byggs underifrån av starka familjer med tid för barnen och goda värderingar – och om ett Sverige som håller ihop – där det råder samhällsgemenskap och där människor inte bara känner ansvar för sig själva, utan också för andra.

Min ambition har också varit att KDU ska vara ett modigt förbund – ett förbund som vågar säga sanningen, även när andra inte vågar – och att vi ska vara ett relevant förbund – dvs. med förslag fast förankrade i verkligheten, och i människors vardag.

Som politiker gäller det nämligen att komma med förslag på verkliga samhällsproblem, och sådant som vanliga människor funderar på i sin vardag – men också om att presentera trovärdiga förslag, som får vanligt folk att lyssna till vad vi har att säga.

Det gäller också oss i KDU. Om man ska vara relevant, så gäller det att inte bara presentera förslag som är principiellt rätt, utan som också fungerar och som leder till ett bättre samhälle för vanliga människor.

Jag vet inte om vi alltid har lyckats, men jag vet i alla fall en sak.

Tillsammans har vi levererat ett historiskt framgångsval.

Vi har stärkt förbundets ekonomi, bibehållit aktivitet i alla distrikt och vi har fått antalet medlemmar att växa på ett sätt som gjort att vi inte bara har uppnått utan – också överträffat våra värvningsmål.

Allt har kanske inte alltid blivit exakt som vi har tänkt – men jag är stolt och nöjd över vad vi tillsammans har åstadkommit, och var vi står idag.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet är idag större och starkare och vår framtid är ljusare än på länge. Det gör mig glad och hoppfull, när jag för sista gången nu talar till er som förbundsordförande.

Från botten av mitt hjärta

Jag skulle vilja ta det här tillfället i akt och tacka, var och en av er.

Tack för ert jobb i valrörelsen, och under mina år som förbundsordförande.

Tack för det förtroende och stöd som ni har visat mig.

Stort tack förbundsstyrelsen för vårt trevliga samarbete under åren. Det har varit sjukt kul att få jobba med er, och att få leda styrelsens arbete.

Och stort tack också till mitt kära förbundspresidium – Martin och Hedvig.

Det är verkligen det roligaste uppdraget man kan ha, att vara förbundsordförande för KDU, men det innebär faktiskt också hårt arbete, och det är stundtals slitsamt och tufft – särskilt när framgångarna sitter hårt inne.

Det gäller då att det finns personer runt omkring som stöttar och uppmuntrar, och det har Martin och Hedvig verkligen gjort. Ni har funnits där för mig. Ni har alltid visat stort hjärta för KDU och ni har tagit ansvar för vårt förbund, och det vill jag särskilt tacka för.

Jag vill också rikta ett särskilt tack till mina fantastiska medarbetare på rikskansliet.

Till Calle Reutercrona, vår organisationssekreterare som har rest runt i landet, kampanjat och stärkt våra distrikt, och till hans företrädare Anton Roos.

Tack Simon Berneblad som har varit vår digitala kommunikatör under valrörelsen, tack till Nike Örbrink och Tess Arén som sett till att vi har klarat av att bemanna debatter i hela landet och inte minst; stort tack – Fredrik Bergström – KDU:s klippa i stormen.

Du har varit ett ovärderligt stöd för mig i mitt arbete som förbundsordförande – inte minst när det har stormat som mest.

Det har varit härligt och roligt att få jobba med er alla!

Jag kommer att sakna er, på samma sätt som jag kommer att sakna KDU.

Från botten av mitt hjärta – stort tack för allt ni har gjort.

Min tid i KDU

I mer än halva mitt liv har jag kämpat för KDU. Jag har varit lokalavdelningsordförande i Carlstad och distriktsordförande i Stockholm.   Jag har suttit i organisationsutskottet, arbetsutskottet och jag har representerat oss på YEPP. Jag har varit andre vice, förste vice och jag har nu också haft den stora äran att få vara förbundsordförande för Sveriges bästa förbund.

Jag är verkligen tacksam. Jag har fått så mycket kunskap tack vare KDU – kunskap som har hjälpt mig att prestera i skolan och i arbetslivet, men jag har också fått större förståelse för värderingar som hjälper oss alla att bli bättre människor om vi också lever efter dem.

Framförallt så har jag fått vänner för livet och mött massa fantastiska människor, men ett långt KDU-engagemang det gör också att man kan få vara med om en massa häftiga saker.

Tack vare KDU fick jag vara med om Alliansens valsegrar 2006 och 2010, och jag fick vara med om den fantastiska känslan efter de kristdemokratiska framgångsvalen, till Europaparlamentsvalet 2014 och riksdagsvalet 2018. Jag var med och gjorde Ebba Busch Thor till partiledare och när vi fällde Decemberöverenskommelsen.

Jag har haft förmånen att få skaka hand med Mitt Romney på ett valmöte i Virginia, jag har kampanjat för Angela Merkel och CSU i Bayern.  Ja, jag har till och med haft den stora äran att bjuda Hans Majestät Konungen på ett glas vin i baren vid Folk och Förvars rikskonferens i Sälen.

Allt detta tack vare KDU.

Men jag har också varit med om dramatiska saker under tiden i KDU. Då tänker jag inte främst på 2000-talets uppslitande ordförandestrider i KDU, eller ens partiledarstriden mellan Göran Hägglund och Mats Odell, 2012. Jag tänker snarare på hur jag som andre vice ordförande fick hantera terrorattentatet på Utöya i Norge den 22 juli 2011 när Anders Behring Breivik kallblodigt mördade medlemmar i AUF, norska motsvarigheten till SSU. Det anordnades manifestationer, vi skrev brev och skickade blommor till AUF och vårt systerförbund Krfu.

Jag tänker också på hur jag ett år senare intervjuades av Tv4, med anledning av att vår dåvarande förbundsordförande Aron Modig varit med i en dödskrasch på Kuba – en bilolycka som i själva verket misstänks ha varit ett attentat, iscensatt av den kubanska kommunistregimen, ett attentat som kostat livet för både den en kubanska oppositionsledaren Oswaldo Paya och Kristdemokratiska ungdomsförbundet på Kubas ordförande, Harold Cepero. Efter attentatet satt Aron Modig fängslad på Kuba i nästan en veckas tid för att han stöttat den kristdemokratiska oppositionen på Kuba.

KDU Värmland

Mina år i KDU har onekligen varit händelserika.

Och allting började här i Värmland, när jag på högstadiet tog steget, och blev aktiv i KDU Värmland.

Jag minns så väl mina första stapplande steg mot partilokalen på Ulvsbygatan 18 på Norrstrand i Karlstad. Det var valrörelsen 2002.

Jag hade ingen aning vad jag skulle förvänta och inte eller vad som väntade – men jag minns att jag mötte vår nuvarande partisekreterare Peter Kullgren i dörren den där första kvällen. Då hette han Peter Karlsson och var lokalavdelningsordförande för KDU i Karlstad. Jag minns också hur dåvarande ordföranden för KDU Värmland, Erik Nilsson, numera hedersmedlem tillika riksmötesordförande – stod längst in i källarlokalen, och bläddrade bland några pärmar.

Jag minns inte vad du gjorde med de där pärmarna, men jag minns det fantastiska bemötandet jag fick som ny medlem i KDU Värmland, hur ni tog mig under era vingar och lärde mig – om inte allt ni kunde – så åtminstone allt jag behövde för mitt fortsatta engagemang i KDU.

Det var KDU Värmland som såg till att jag skrev min första insändare, det var KDU Värmland som såg till att jag tog min första skoldebatt och att jag värvade min första medlem.

Det var också KDU Värmland som såg till att jag besökte min första nattklubb…

Men det hör kanske inte hit.

Min poäng är i alla fall att jag har er som utgjorde KDU Värmland då, att tacka för vart jag befinner mig idag. Ni har banat väg för mig och mitt engagemang och jag är evigt tacksam för vad ni har gjort.

Tillsammans har vi stått upp för personlig frihet och socialt ansvar, för gemenskap trygghet och tradition i mer än 16 år, och det ska vi göra även i framtiden. Det känns ändå fint att cirkeln sluts, i och med att mitt KDU-engagemang avslutas här hemma i Värmland.

Ett nytt ledarskap

Efter sexton år av aktivt engagemang för KDU, nära tio år i förbundsstyrelsen, sju år i den yttersta ledningen och två år som förbundsordförande har det blivit dags att lämna plats för ett nytt ledarskap – ett ledarskap som jag är övertygad om kommer att stå redo att vinna nya kristdemokratiska segrar i vårens val till Europaparlamentet.

Det är alltså inte min sak att peka ut färdriktningen framåt. Det kommer min efterträdare att göra imorgon. Men som avgående förbundsordförande skulle jag ändå vilja passa på att skicka med några tips och råd på vägen.

För det första. Bli inte som dom andra. Jag hoppas att KDU ska fortsätta våga vara det borgerliga alternativet till höger – också när resten av Alliansen, liberala tankesmedjor och ledarsidor tycker annorlunda.

Låt inte deras mingel och ryggdunkar få er att vackla, och låt framförallt inte osakliga anklagelser om oss och vår politik skrämma er till tystnad. Stå istället rakryggat upp för våra ideal. Var lojala mot de idéer ni tror på, och de som tycker som ni.

För det andra. Fortsätt läsa och skriva – det är grunden i politiskt arbete. Lyft och stötta varandra, dela med er av kunskap och fortsätt fira era segrar! Därför att det är tillsammans som vi är starka.

Och för det tredje. Jag vet inte, men jag tror det var Erik Nilsson som en gång lärde mig uttrycket: ”Skjut inte upp till imorgon vad du kan göra idag”. Det är ett bra förhållningssätt för att få saker gjort. Men kom också ihåg att tålamod är en dygd, även inom politiken. Våga därför hålla fast vid era drömmar, och arbeta hårdare än alla andra, så ska du se att också din dröm en dag kan bli verklighet.

Kampen går vidare

När jag nu lämnar som förbundsordförande innebär det slutet på mitt aktiva engagemang i KDU. Det kommer att kännas tomt och redan lite vemodigt – men en tröst för mig är ändå att för oss har KDU aldrig varit slutmålet.

Vår gemensamma kamp för ett friare och tryggare Sverige – med en politik för starka familjer, goda värderingar och mer av gemenskap – den kommer att gå vidare, och den kommer att fortsätta många år framöver.

För min del fortsätter den kampen nu inom Kristdemokraterna, inte bara i Stockholms stadshus, utan också i Sveriges riksdag där jag under den här hösten har äran att tjänstgöra som riksdagsledamot.

Jag hoppas att ni inte ska bli besvikna!

Det absolut första jag gjorde som riksdagsledamot, det var att rösta NEJ till fyra nya år med Stefan Löfven. Det hade äntligen blivit dags att sparka ut statsminister Stefan Löfven och sossarna från Rosenbad – och jag hade den stora glädjen att få trycka på knappen!  Det kändes fantastiskt, och jag lovar att göra allt vad jag kan för att försvara våra färger i Sveriges riksdag också framöver.

Mitt hjärta är blått, och det bultar för KDU. Jag vill därför önska er all lycka med att föra vår stolta och starka organisation in i framtiden.

Stort tack för allt – Sveriges bästa förbund!

***

Christian Carlsson, förbundsordförade KDU

Tal vid Kristdemokratiska Ungdomsförbundets riksmöte på Hammarö, 2018-11-02

45235909_361059634439916_6472605514248224768_n

 

Tal vid KDU:s valkickoff 2018

39629887_1813960251972511_1254792755863879680_o.jpg

När vi går ut genom den dörren. Då ska allting avgöras!

I fyra långa år har vi väntat.

På ett borgerligt maktövertagande, och revansch från valnederlaget 2014.

Allt vi har gjort för KDU och Kristdemokrater sedan dess, har syftat till att vinna den avgörande strid som väntar de kommande tre veckorna.

Det är ganska häftigt…. är det inte det!

Fyra år med Stefan Löfven och en fullkomligt inkompetent socialdemokratisk regering, där miljömuppar och kommunister har fått styra Sveriges öde – det kan snart vara över, och det vore på tiden!

Vanliga människor i Sverige betalar bland världens högsta skatter, men den som är sjuk får inte vård i tid äldre behandlas inte med respekt. Vårdköerna har fördubblats och tusentals äldre nekas plats på äldreboende. Socialdemokraterna står för välfärdssveket i svensk politik.

Samtidigt upplever alltfler människor att Sverige har blivit otryggt. Det råder akut poliskris, det allvarliga utanförskapet och brottsligheten breder ut sig.

Situationen förbättras inte av att Sverige står inför gigantiska integrationsproblem, men socialdemokraterna, de förmår varken att reformera arbetsmarknaden så att fler får chansen till ett jobb eller att ställa de krav på integration och anpassning som krävs för att fler ska bli en del av det svenska samhället.

Just därför behöver Sverige en borgerlig regering efter valet den 9 september,

Innan David Cameron blev premiärminister i Storbritannien så hade jag förmånen att få besöka Conservative Party Conference. Jag kommer ihåg hur jag fick med mig två ölunderlägg från den där resan. Ni känner ju till den brittiska pubkulturen och jag minns

På den ena stod det Save our Pub’s and Clubs, men på den andra stod det på ena sidan:

Warning! Labour policy, seriously harm your bank balance

Och

Some things are worth fighting for…

Och det stämmer… Vissa saker är värda att kämpa för!

Ett borgerligt Sverige är en sådan sak.

För att vinna så ska vi peka på visionen om vilket Sverige vi vill ha, vi ska föra fram våra vassa förslag koppla ihop dem med värderingarna bakom och vi ska se till att vara riktigt duktiga företrädare för Kristdemokraterna och KDU.

Vi måste också vilja, kunna och våga.

Att vi kan, det råder det ingen tvekan om. Vi har redan fått valvinden att börja vända.

Att vi vågar – stå upp för vår politik och dela ut en rak höger, även när andra inte håller med. Det är vårt signum.

Och att vi vill vinna – det är inte något snack om saken!

Jag vill vinna, jag vet att ni vill vinna –  och vi har allt att kämpa för!

Det här valet beskrivs som ett ödesval för Kristdemokraterna – som vinna eller försvinna. Så är det! Vi har vind i seglen och alla anledning att vara optimistiska, men vi måste kämpa hela vägen in i kaklet.

Men det är inte med rädsla att förlora som jag går in i den avgörande striden i den här valrörelsen – istället är det en stark vilja att vinna.

Jag har nämligen fullständigt klart för mig varför jag kämpar tillsammans mer er för Kristdemokraterna, och för vilka jag kämpar i den här valrörelsen.

Vi kämpar för den som är sjuk ska få vård i tid och alla människor i landet ska ha tillgång till en jämlik vård av god kvalitet. Jag gör det därför att om min mamma eller pappa skulle bli sjuk, då ska det inte spela någon roll att de bor i Värmland – men i socialdemokraternas Sverige så spelar det roll.

Vi kämpar för att de byggt upp vårt land, förtjänar att bemötas med respekt men också en värdig äldreomsorg och rättvis beskattning. Jag kämpar för att min mormor Birgitta ska kunna få plats på äldreboende den dag hon känner att hon inte längre klarar av att bo kvar i det hus min morfar en gång byggde åt de båda.

Vi kämpar också för frihet och makt till familjen. Jag kämpar för mig och Charlotte. Om vi skulle få barn i framtiden, då vill jag att vi ska kunna bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas för att säkerställa att vårt barn får spendera tillräckligt med tid med oss för att få en trygg start i livet.

Jag vill att vi ska kunna välja att ha våra barn hos en dagmamma istället för på förskola – hos en dagmamma som tycker att det är viktigare att barnen får kärlek omtanke och lär sig att genuscertifiera leksaker och kvotera tiden som barnen får leka med dockor respektive bilar…

Och jag vill också att vi ska kunna välja skola till våra barn, en skola ordning och kunskap i fokus som gör att de får verktygen att skaffa sig ett bra liv.

Framförallt så vill jag att alla barn i Sverige ska få möjlighet att växa upp i ett tryggt Sverige – utan utanförskapsområden, etniska och kulturelle motsättningar.

Ett samhälle där ett företagsklimat i världsklass gör att den svenska konkurrenskraften är stark och att förutsättningarna för jobb och företagande är goda…

Och där tuffa krav på integration och anpassning gör att Sverige präglas av en stark samhällsgemenskap och fortfarande håller ihop.

Framförallt så vill jag att mina barn ska få växa upp i ett lika tryggt Sverige som jag själva fick göra hemma i Värmland – där man kan röra sig fritt i sitt bostadsområde utan rädsla för att utsättas för brott – och där människor litar på varandra.

Alldeles för många människor i Sverige känner idag rädsla för att utsättas för brott, och alldeles för ofta är rädslan befogad:

Therese Molander skrev en status på facebook så sent som igår:

”Niklas Eliasson har släppts efter 7 avtjänade år, av 12. Sveriges värsta serievåldtäktsman genom tiderna.

Jag minns att jag gråtande lyckades slå en man i ansiktet en sen natt på väg hem från jobbet och hann springa in i trapphuset innan han kom ikapp mig. En stund senare våldtogs en kvinna av Eliasson på samma gata.

Polisen uppmanade kvinnor att inte gå ut på kvällarna. Kommunen satte in särskilda trygghetsvakter som följde ensamma kvinnor hem. Mina killkompisar lät oss inte gå själva utan turades om att göra oss sällskap.”

”…tack vare straffrabatten släpptes han efter lite drygt halva tiden och går fri på våra gator. Unga kvinnor i Örebro varnar varandra för vilka områden han har setts i och beväpnar sig med överfallslarm och pepparspray. För att någon som borde sitta i fängelse har släppts tidigare.

Hon avslutar med att hon kommer att rösta KD, och kryssa mig till riksdagen:

”för kunna att veta att åtminstone en politiker kommer arbeta riktigt hårt för att brottslingar ska sitta kvar i fängelse hela sitt straff. Och för att straffen ska bli hårdare.”

Jag kan försäkra er om en sak, och det är att jag i den här valrörelse också för att få förvalta kvinnor som Therese förtroende i Sveriges riksdag.

Det finns så många människor där ute att kämpa för! Det finns så många skäl att kämpa för Kristdemokraterna i årets valrörelse, och

Oavsett vilket skäl som du anser är starkast så vill jag att du ikväll påminner dig själv om varför du en gång tog klivet in i KDU, varför du kämpar och för vilka du tar strid. Den påminnelsen kommer att vara en styrka när ni nu gör er redo för strid och förbereder er inför den kamp som kommer att avgöra om vi får ett borgerligt Sverige.

När jag var nyvald förbundsordförande så fick jag frågan på en talarkväll med KD Stockholm om vad jag önskade att folk skulle komma ihåg från min tid som förbundsordförande.

Jag svarade då att jag vill att våra medlemmar ska komma ihåg, att Christian var den förbundsordförande som ledde KDU vid tiden för det stora framgångsvalet.

De kommande tre veckorna har ni nu möjlighet att hjälpa mig att se till att den önskan går i uppfyllelse.

Tillsammans har vi en unik möjlighet. Vi som sitter här inne har chansen att se till att Kristdemokraterna, för första gången på 20 år ökar i ett riksdagsval!

Vi har chansen att bryta förbannelsen.

Fattar ni känslan att om tre veckor i dag, få vara med om att vända tjugo år av nedgång till en historisk kristdemokratisk framgång.

Vi kan göra det. Tillsammans med Ebba, Lars och Sara och med alla fantastiska medlemmar i KDU Sverige råder det ingen tvekan om att vi kan göra det – och därför ska vi också göra det.

SSU:s valfilmer om begravningar för Kristdemokraterna, ser jag fram emot att få trycka ner i halsen på Philip Botström på valnatten.

Det ska bli så förbannat skönt att än en gång bevisa våra politiska motståndare fel.

Vi ska överträffa alla förväntningar och vinna valet, därför att Sverige behöver en borgerlig regering.

Mina vänner, det har äntligen blivit dags att sparka ut statsminister Stefan Löfven och socialdemokraterna från Rosenbad!

Full fart framåt! Nu vinner vi valet!

***

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Marholmen 2018-08-19

KDU:s tal i Almedalen 2018

36693002_10155630539219646_8448755168689782784_o

Vad roligt att se så många på plats på Kristdemokraternas dag i Almedalen!

Jag heter Christian Carlsson och är förbundsordförande för Kristdemokratiska
Ungdomsförbundet (KDU).

Snart ska Kristdemokraternas partiledare, Ebba Busch Thor, tala och det
kommer att bli fantastiskt. Igår däremot – då stod statsminister Stefan Löfven på den här scenen, och den mannen han måste bytas ut.

Statsminister Stefan Löfven och socialdemokraterna tvingar vanliga människor i det här landet att betala bland värdens högsta skatter. Men ändå har vårdköerna fördubblats och tusentals äldre nekas plats på äldreboende – trots att de själva känner att de behöver det. Så ser verkligheten ut i socialdemokraternas Sverige.

Statsminister Stefan Löfven och sjukvårdsminister Annika Strandhäll. De står för ett välfärdssvek, och människor i Sverige förtjänar så mycket bättre.

Det är dags att avskaffa landstingens sjukhusansvar, förstatliga sjukvården och
bygga fler äldreboendeplatser. Därför att den som är sjuk ska få vård i tid och äldre
människor i Sverigem de förtjänar ta mig tusan att behandlas med respekt.

Ett starkt KD kommer att behövas efter valet i höst för att Sverige ska få en borgerlig regering – men vi behövs också för att Sverige på allvar ska bli tryggare.

Jag vill att mina barn i framtiden får samma möjlighet att växa
upp i ett tryggt Sverige som jag själv har fått möjlighet att göra – ett samhälle där vi litar på varandra och känner ansvar, inte bara för oss själva, utan också för andra.

Nu ökar istället brottsligheten och människors otrygghet. Dubbelt så många
utsattes för sexualbrott 2016 jämfört med 2014, och förra året ökade de anmälda
våldtäkterna med hela 10 procent. Jag känner tjejer som knappt
vågar ta promenaden hem i sitt eget bostadsområde. Åtminstone inte utan
mobilen vid örat, eller med nycklarna mellan knogarna som ett vapen …

Och som kristdemokrat då ställer man ju sig frågan…

VAD TUSAN är det som har hänt med värderingarna i Sverige?
Vad tusan hände med att visa respekt för sina medmänniskor…
Och vad tusan gör regeringen?

Kristdemokraternas besked är i alla fall tydligt.

Den som väljer att begå brott istället för att behandla andra med respekt, den ska dömas till hårdare straff som ger brottsoffret rättvisa och upprättelse.

Vi vill skärpa minimistraffen för vålds- och sexualbrott. Vi vill slopa den så kallade
ungdomsrabatten som gör att våldtäktsmän som är 18 automatiskt bara döms till
halva straffet.  Vi vill också avskaffa dagens mängdrabatt för seriebrottslingar som
innebär att ”Ta tre betala för två” inte bara gäller på rean – utan också i våra
svenska domstolar. Det är fullständigt oacceptabelt. Det är dags för en rättspolitik med trygghet och rättvisa i fokus.

Avslutningsvis då. Sverige ska vara tryggt och för det krävs både 10 000 fler poliser och hårdare straff – men det krävs faktiskt också politiker i Sveriges riksdag som förstår att ett verkligt tryggt samhälle byggs bäst underifrån av starka familjer med tid för barnen, goda värderingar, och av människor med hopp om en bättre framtid.

Det är därför vi alla ska rösta på Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor!

Tack så mycket för att ni har lyssnat.

***

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

(Almedalen 6/7 2017)

Se hela talet här:

Statsminister för en dag

d046be06f040eaf2b66a78a3ced7cba8 Intervjuades nyligen i podden ”Statsminister för en dag”. Fick  chansen att berätta om hur KDU hade styrt Sverige, hur våra visioner och ambitioner kan forma ett tryggt Sverige – där varje människa ges möjlighet att utvecklas, forma sitt liv och förverkliga sina drömmar.

Ni kan lyssna på podcasten här

 

Om ert förbund skulle få chansen att leda Sverige, vad är det första ni gör då?

Sverige står inför en gigantisk integrationsutmaning, så det första vi skulle göra är att skapa bättre förutsättningar för människor att bli en del av det svenska samhället.

Vi skulle tillåta lägre ingångslöner och reformera LAS – för att minska risken och kostnaden att anställa, så att fler kan få chansen till ett jobb.

Men vi skulle också ställa tuffare krav på integration.

Målet med integrationspolitiken kan inte längre stanna vid jobb, utan måste vara att de som kommit till Sverige anpassar sig på ett sätt som gör att de identifierar sig som svenskar, tar till sig våra värderingar och känner ansvar för och lojalitet gentemot Sverige.

Obligatorisk samhällsorientering som krav för försörjningsstöd och språk- och medborgarskapstest är därför några av våra förslag.

Vi säger också nej till böneutrop från moskéer som vill proklamera islam över våra bostadsområden, och till heltäckande slöja som burka och niqab i våra skolor.

Att våga ställa krav på anpassning, tror jag blir helt avgörande för en lyckad integration, för att motverka framväxten av parallellsamhällen – helt enkelt för att Sverige ska hålla samman.

Vad är er vision för Sverige? Hur tar vi oss dit?

Vår vision handlar om ett friare och tryggare Sverige – där varje människa ges möjlighet att utvecklas, forma sitt liv och förverkliga sina drömmar.

Ett sådant samhälle byggs bäst underifrån av starka och trygga familjer, med tid för barnen och goda värderingar.

En skola med ordning och kunskap i fokus, som kan ge barn de verktyg som krävs för att de ska kunna forma det liv de vill leva – och ett företagsklimat i världsklass är också viktigt för oss kristdemokrater.

därför att vi vill att Sverige ska vara ett möjligheternas land, där människor kan förbättra sin situation, där små företag kan växa sig starka och där fler får se sina drömmar förverkligas.

Men Sverige ska också vara ett tryggt land, som håller samman.

Jag vill att mina barn i framtiden ska få möjlighet att växa upp i ett samhälle – där vi litar på och känner ett ansvar inte bara för oss själva utan också för varandra, där man kan röra sig fritt utan rädsla för att utsättas för brott och där polisen faktiskt kommer när man ringer.

För att nå dit så är känslan av samhörighet, gemenskap och goda värderingar, avgörande. Och där är vårt besked är tydligt.

Sverige ska fortsätta vila på de goda värderingar som historiskt har gjort landet starkt, och som bygger på den människosyn som förvaltats av den kristna och västerländska idétraditionen.

Samhällsgemenskap – inte segregation, det är vår samhällsvision.

På vilket sätt skulle alla här i publiken märka av att ni tagit över ledarskapet? Vad kommer bli den största förändringen?

Friheten och makten över vardagen skulle öka. Människor skulle få behålla mer av sin lön tack vare våra skattesänkningar, och Sverige skulle bli ett tryggare land.

Verklig trygghet handlar nämligen inte om att betala världens högsta skatter för att sedan vara beroende av höga bidrag, utan om att kunna stå på egna ben, kunna bygga upp ett eget sparande och planera framtiden med den man älskar.

Men Sverige skulle också bli tryggare på andra sätt.

Brottslingarna skulle exempelvis i större utsträckning sitta inne, så att vi andra kan vara ute.

Om vi i KDU skulle få makten, skulle vi införa hårdare straff för vålds- och sexualbrott så att straffen står i bättre proportion till brottets kränkning och fler brottsoffer får se rättvisa skipas.

Vi skulle slopa ungdomsrabatten som innebär att den som är 18 istället för 21 automatiskt döms till halva straffet, om han exempelvis begått en grov våldtäkt.

Och vi skulle avskaffa dagens mängdrabatt för seriebrottslingar som innebär att principen ”ta tre betala för två”, inte bara gäller på rean utan också i våra svenska domstolar.

Sverige skulle få en rättspolitik, med trygghet och rättvisa i fokus.

Det skulle märkas både när vi läser om domar i tidningen, och det skulle märkas i våra egna bostadsområden.

Om vi öronmärker 100 miljarder från statsbudgeten till dig och ditt förbund, vad skulle ni göra för pengarna?

Vi skulle sänka skatterna och anställa 10 000 fler poliser, men en stor del av summan skulle också gå till att stärka försvaret.

Det är en plikt att försvara sitt land. Det är därför bra att värnplikten nu har återinförts, men det räcker inte. Sverige är värt att kunna försvara och för det krävs både fördubblade försvarsanslag och svenskt medlemskap i Nato och.

Ingen uppgift kan vara viktigare för staten än att försvara människors frihet, demokratin och att upprätthålla respekten för människovärdet.

Fem snabba frågor:

Flygskatt?

Nej.

Arbetsvillkor eller snabbare väg in på arbetsmarknaden?

Vi vill har arbetsvillkor som gör att det blir snabbare vägar in på arbetsmarknaden, det ska bli lättare att få ett jobb – vi vill att man ska få ta ett enklare jobb till lägre lön.

Modulbostäder och tillfälliga bostäder?

Ja, om det behövs.

Öppna gränser?

Nej

Nato

Ja

Varför ska man lägga sin röst på ert moderparti?

Det ska man göra, för det första därför att ett starkt KD behövs för att vi ska kunna sparka ut sossarna från Rosenbad och bilda en borgerlig regering, efter valet den 9 september.

Men framförallt för att Sverige behöver bli tryggare.

För att det ska bli lättare för mormor att komma in på äldreboende den dag hon beöver det och för att den som sjuk ska få vård i tid.

Också för att ett tryggare Sverige kräver 10 000 fler poliser, hårdare straff och tuffare krav på integration – men också politiker som förstår att ett verkligt tryggt samhälle byggs underifrån av starka familjer och goda värderingar.

Därför behövs ett starkt KD, och därför ska man rösta KD, den 9 september.

Christian Carlsson,
förbundsordförande KDU

Frihetstalet 2018

Christian Carlsson-5

Inledning

Tack så mycket,

Hoppas att ni har haft en bra dag!

Jag är ledsen att jag inte kunde vara med från start.

Som ni vet så är Lilla valrörelsen här, och det innebär att debatter ska bemannas.

Sent igår befann jag mig därför i Jönköping hos Sveriges elevkårer, för att representera KDU i den stora debatten inför Skolval 2018.

Jag fick dessutom möjlighet att spela in ett avsnitt av podcasten Statsminister för en dag, vilket var väldigt roligt.

Jag måste erkänna att jag fick blodad tand, på den där statsministerposten. Jag tror att det skulle kunna bli riktigt bra.

Ni får gå in och lyssna på den när den publicerats så får vi som om ni håller med…

Hur som helst, så är det viktigt att vi nu tillsammans är beredda att resa land och rike runt för att ta debatter framöver, därför att valrörelsen, det är en frihetskamp.

Valrörelsen är en frihetskamp

Vanliga människor i Sverige som arbetar och gör rätt för sig, som sliter hårt för att få vardagen att gå ihop, tvingas betala bland världens högsta skatter. Vi lever med ett av världens högsta skattetryck.

Människor går till jobbet men får inte behålla särskilt mycket av vår lön. Var tredje heltidsarbetande i Sverige får inte ens behålla hälften av en löneökning och totalt sett har skatterna höjts med hela 47 miljarder kr netto, bara under den senaste mandatperioden. Det går ut över enskilda människors och familjers frihet och det slår mot jobb och företagande.

Drivna och företagsamma människor i det här landet startar företag, men på grund av de höga skatter på företagande och höga kostnader för att anställa märker många att det inte alltid är särskilt lönsamt att driva företag i Sverige. Vissa drivs ur landet, medan andra hotas av vinstförbud.

Valfriheten för familjen har minskat

Människor som väljer att skaffa barn märker också av ofriheten. Valfriheten för familjen har minskat de senaste åren – både när det gäller vilken banomsorg man ska kunna ge sina barn, och hur föräldraledigheten ska fördelas. Och vill det sig illa i valet kan det dessutom bli ännu värre framöver. Den statliga utredningen ”En modern föräldraförsäkring” rymmer nämligen inte bara förslag om mera kvotering utan också färre föräldradagar – det innebär alltså både mindre frihet för familjen och mindre tid för barnen, lurar runt hörnet…

Det får vara hur modernt det vill – jag vill ändå inte ha det. Och det vill inte svenska folket heller. 8 av 10 säger nej till kvoterad föräldraförsäkring i en ny Sifo.

Om fel sida segrar i höstens val, i kampen om friheten – ja då är det dock inte enbart valfriheten för familjen som hotas, vi kommer inte heller längre få välja vilken skola vi vill gå på, eller ge till våra barn.

Vinstbegränsningen i välfärden som föreslås är nämligen i praktiken ett vinstförbud som tvingar bort friskolorna. Socialdemokraternas linje hotar 340 000 barn och deras familjer som går i fristående friskolor.  Och särskilt problematiskt är situationen för den som vill erbjuda sitt barn möjligheten att gå i en kristen friskola. Alla religiösa friskolor hotas nämligen av ett friskoleförbud, trots att det endast är några enstaka som utgör ett problem och som skulle behöva stängas.

Men att stänga alla kristna friskolor för att det finns några enstaka muslimska friskolor som misskött sig, eller som skulle försvåra integration – det är lika logiskt som att stänga alla kommunala skolor på grund av att vissa av dem har ordningsproblem eller bristande studieresultat.

Det är med andra ord fullständigt orimligt.

Varför är det då en viktig sak att få välja skola till sina barn?

Ja, om man för en gång skull bortser från de rent ideologiska argumenten, så är det enkla svaret är att en bra skola är avgörande för vår egen och våra barns framtid, och det är bara att konstatera att alla skolor i Sverige är inte bra skolor där barnen känner sig trygga och lär sig vad de behöver.

Anmälningar om hot och våld i landets klassrum ökar kraftigt.

15 procent av niondeklassarna känner sig inte trygga i skolan, och 60 procent klagar på att andra elever stör.

Jag vill att de elever som känner så ska kunna välja bort den skolan som misslyckats, till förmån för något som är bättre….

Istället så är vi alla snart maktlösa i välfärdsstaten…

Det finns grader i helvetet

För egen del känner jag också stor oro över den maktlöshet och ofrihet som inte direkt drabbar mig i vardagen ännu, men som drabbar många andra…

Det finns grader i helvetet av ofrihet.

Vissa människor plågas exempelvis inte av det höga skattetrycket, därför att de aldrig får chansen till ett jobb. Det är för dyrt och kostsamt att anställa.

Vad tror ni händer när människor stängs ute från arbetsmarknaden? De känner sig just maktlösa och förlorar sin självkänsla. Det riskerar att leda till ett växande utanförskap, kriminalitet och motsättningar.

Det hela förbättras inte direkt av att polisen inte kommer när man ringer eller att det finns islamister i våra förorter som har segregation som affärsidé.

Frågan fler borde ställa sig är om det verkligen behöver vara på det här viset?

Svaret är nej.

Ett friare och tryggare land

Sverige skulle kunna vara ett mycket friare och tryggare land – där fler människor ges möjlighet att utvecklas, forma sitt liv och förverkliga drömmar.

Sverige skulle kunna vara ett land som byggs upp av starka och trygga familjer, med makt över vardagen och tid för barnen.

Vi skulle kunna vara ett land där fler vuxna har jobb och fler barn ser sina föräldrar gå till jobbet. Ett land där låga skatter och valfriheten i välfärden gör att människor får behålla mer av sin lön – där friheten, men också tryggheten är större.

Sverige skulle kunna vara ett möjligheternas land, där en skola med ordning och kunskap i fokus, ger barnen de verktyg som krävs för att de själva ska kunna forma det liv de vill leva – och där ett företagsklimat i världsklass, gör att små företag kan växa sig starka och fler får se sina drömmar förverkligas.

Sverige skulle kunna vara ett tryggare land, – där känslan av samhörighet och gemenskap gör att vi i hög utsträckning identifierar oss med, och litar på varandra – där goda värderingar gör att vi känner ansvar, inte bara för oss själva utan också för andra.  Sverige skulle kunna vara ett land där fler brott klarades upp och där färre utsattes för brott – ett land där brottslingarna i större utsträckning satt inne, så att alla vi andra kan vara ute.

Ett sådant friare och tryggare Sverige är möjligt, men det kräver att vi ser till att vinna valet och byter ut den rödgröna regeringen.

Därför att gör vi inte det, då kan ni lita på att sossarna kommer fortsätta att bygga ut offentliga åtagandet, utan att klara varken välfärdens kärna eller statens mest grundläggande och viktigaste uppgifter. Och ni kan lita på att de kommer att använda det som en anledning att fortsätta höja skatten för vanligt folk.

Det får inte hända.

Vi ska sätta stopp för Stefan Löfven, och det är därför vi ska kämpa dag och natt med att bemanna debatter, lappa brevlådor och möta väljare

Vi är kanske inte störst just nu, och inte heller flest i den frihetskamp som väntar, men vi ska vara bäst, och vi ska vara de som fightas med störst frenesi för friheten.

Frihetsagendan

När vi nu ska ge oss ut i valrörelsen, så ska vi tala berätta för väljarna att ett starkt KD behövs för att vi ska kunna bilda borgerlig regering, efter valet den 9 september.

Men framförallt för att Sverige på allvar ska bli tryggare

För att det ska bli lättare för mormor att komma in på äldreboende den dag hon beöver det. För att den som sjuk ska få vård i tid.

Och inte minst därför  att ett tryggare Sverige kräver fler poliser, hårdare straff och tuffare krav på integration – men också politiker som förstår att ett verkligt tryggt samhälle byggs bäst underifrån av starka familjer och goda värderingar.

Men jag tänker också berätta om vår frihetsagenda….

  1. Friheten som det innebär att ha ett jobb att gå till.
  2. Friheten som det innebär att få behålla så mycket av sin lön att man faktiskt på allvar kan förbättra sin situation.
  3. Friheten att välja en skola som ger barn kunskapen och verktyg att själva forma det liv de vill leva.
  4. Friheten att få starta ett företag, och kunna se det växa.
  5. Friheten som det innebär att kunna leva sitt liv – utan att begränsas av psykisk ohälsa, depression eller ångest.
  6. Friheten att få välja en vårdgivare som erbjuder vård i tid
  7. Friheten som det innebär att som kvinna röra sig i svenska förorter utan att behöva bära slöja och att själv få bestämma vem man ska gifta sig med.
  8. Friheten som det innebär att kunna promenera hem i sitt eget bostadsområde utan rädsla att utsättas för brott.
  9. Friheten att promenera på stan, utan att behöva oroa sig för att knivhuggas, mejas ned eller sprängas i luften av islamistiska terrorister.
  10. Och avslutningsvis
  11. Friheten som det innebär att leva i ett fritt och demokratiskt land som Sverige – som vi alla har en plikt och ett ansvar att försvara.

Vissa saker värda att kämpa för. Friheten är en av dem och jag hoppas därför att ni är beredda att kämpa tillsammans med mig.

Som vi brukar säga på Frihetsdagarna

Ikväll firar friheten, imorgon fortsätter vi att försvara den.

Om drygt fyra månader, har vi chansen att sparka ut sossarna från Rosenbad, och istället bilda borgerlig regering, och den ska vi ta.

Vi ses på frihetsmiddagen ikväll, men vi ses också på barrikaderna, redan imorgon.

Tack så mycket för idag!

Tal vid KDU Sveriges riksmöte 2017

Christian Carlsson-5

Inledning

Stort tack!

Tack så mycket för ert förtroende.

Det känns fantastiskt. Jag lovar att göra allt för att vi tillsammans ska vinna valet nästa år, och jag vet att ni kommer att göra detsamma.

Under mitt första år som förbundsordförande har jag besökt vartenda ett av våra distrikt. Vi har kampanjat på skolor, gjort studiebesök och ordnat talarkvällar…

Jag vet hur hårt många av er sliter för vårt förbund och vilka uppoffringar ni gör – men också hur viktiga era insatser är för att KDU ska vinna framgång. Och jag vill verkligen tacka er för era insatser…

Vetskapen om ert hjärta för KDU och ert engagemang för ett friare och tryggare Sverige, det gör mig så stolt och tacksam, men också ödmjuk över att få stå här, som er förbundsordförande…

***

När SVT Forum analyserade KDU under KD:s riksting för ett par veckor sen,  ställdes frågan…

Hur starka är KDU inom Kristdemokraterna?

Svaret löd…

Allt starkare. Dom är väldigt duktiga ute i skolor vad det gäller att värva, dom är duktiga på att organisera sig och nuvarande partiledare kommer ur deras led…

Det ni, det är ett fantastiskt omdöme för ett politiskt ungdomsförbund! Och det är tack vare er. Ett särskilt tack vill jag rikta till mitt kära presidium Martin och Hedvig, förbundsstyrelsen, och inte minst rikskansliet. Utan er hade vi inte varit där vi är idag. Ni är ovärderliga och ni förtjänar en varm applåd…

 

Det borgerliga alternativet till höger

KDU är idag det borgerliga alternativet till höger och vi finns i hela landet. Vi är ett växande förbund – som spränger våra värvningsmål – och vi förändrar både KD och Sverige i rätt riktning!

Det var vi som banade väg för omläggningen av migrationspolitiken, som skrotade DÖ och som var först att kräva en gemensam borgerlig budget. Vi såg till att KD sa ja till Nato! Vi såg till att Lars Adaktusson och Sara Skyttedal valdes vid Kristdemokraternas riksting, och vi såg också till att KD står fast vid TUT och säger nej till en återgång i migrationspolitiken…

KDU gör skillnad. Vi påverkar KD, men också borgerligheten och svensk politik. Det räcker att kolla på dagens Moderaterna, så ser man att KDU gör skillnad… Och det är bra. Vi ska fortsätta förändra Sverige, och vår viktigaste uppgift ligger framför oss…

Den 9 september är det vi som sparkar ut Stefan Löfven och sossarna från Rosenbad, därför att vi ska skapa ett friare och tryggare Sverige – fullt av solidaritet, fritt från socialism!

 

Socialism leder alltid till ondska

I år är det exakt 100 år sedan, den ryska oktoberrevolutionen, då Lenin och bolsjevikerna, inspirerade av Karl Marx idéer om en oundviklig klasskamp, grep makten med våld. Det gjorde det för att upprätta proletariatets diktatur och uppnå den socialistiska drömmen – det klasslösa samhället.

Pressfriheten avskaffades. Parlamentet upplöstes. Land, gruvor och olja – banker och industrier – förstatligades. All form av privat egendom som kontanter, guld och aktier förbjöds.

Bara två år efter revolutionen hade hela 50 000 företag förstatligats. En av världens största konfiskationer var ett faktum.

Kommunisternas hemliga polis, Tjekan, bedrev dessutom en massiv övervakning och utrensning av så kallade ”klassfiender” – människor som utan rättegång fängslades, avrättades eller skickades till Sibirien.

Tsarfamiljen arkebuserades på direkta order från Lenin, men också fastighetsägare, fabrikörer – munkar och nunnor mördades. Faktum är att man inledde en våldsam förföljelse av präster. Kyrkans egendom beslagtogs och kloster stängdes…

Och det var ingen slump – därför att inom den kristna idétraditionen, hade socialismen redan avslöjats.

I Rerum Novarum från 1891, försvarar påve Leo XIII, både rätten till privat egendom och avvisar klasskamp.

Han skriver:

”Om privat egendom skulle förbjudas och därmed allt som sporrade den enskildes förmåga och flit var borttaget, skulle naturligtvis välståndets källor sina. Den jämlikhet de drömt om, skulle inte bli annat än ett lika stort elände för alla.”

Inom vår idétradition, fanns med andra ord både ett socialt engagemang för fattiga, och ett enormt motstånd mot socialism – och det betraktades som ett hot…

***

I bolsjevikernas Ryssland skulle ingen svälta. Det var socialismens falska löfte – ursäkten för Sovjetunionens förtryck, fångläger och massmord – men när planekonomin prövades ledde den som väntat till att produktionen minskade.

Röd terror, storsvält, utrensningar och ett inbördeskrig som krävde miljontals dödsoffer – det var vad socialismen hade att erbjuda…

Ronald Reagan kom att kalla Sovjetunionen för ”Ondskans imperium”.

Och, han hade rätt!

Ondska är brist på godhet, och därför är det lätt att konstatera.

Socialism leder alltid till ondska!

***

Planekonomi, förstatligade företag och detaljstyrning försvagar människors förmåga och vilja, det leder till ineffektivitet, resursslöseri, brist på innovation, mindre produktion och till en oförmåga att tillgodose människors behov.

Socialismen skadar därför ekonomi och välstånd – men den skadar också människor i själen! Därför att den förnekar människor sin frihet, rätt till ägande och möjligheten till ett gott förvaltarskap.

Möjligheten att utveckla sin person, förverkliga sin potential och på bästa sätt bidra till det gemensamma bästa, förstörs!

Den fria marknaden däremot, den är ett sätt att både värna människans natur och skydda människor mot statens ofullkomlighet.

Privategendom ger frihet och självständighet och därför måste ägandet vara spritt!

Därför är vi i KDU, inte bara icke-socialister – vi är antisocialister!

 

Vänsterpartiet Kommunisterna

Några som inte är antisocialister, det är Vänsterpartiet – eller Vänsterpartiet Kommunisterna, som de hette fram tills Sovjetunionen brakade samman.

Vänsterpartiet bildades 1917 som Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti, efter att ha brutit sig loss från Socialdemokraterna.

1921 ansluter de sig till Komintern, den kommunistiska internationalen, där bolsjevikerna var ledande parti. Vänsterpartiet kom alltså att både styras och sponsras av Moskva. Passande nog bytte man också namn till Sveriges Kommunistiska Parti. Och lojaliteten till Sovjetunionen bestod….

1953 hade miljontals sovjetiska medborgare mördats, slaktade i Stalins arbets-och koncentrationsläger Gulag och av avrättningsstyrkor.

Men när Stalin dör skriver centralkommittén för Sveriges kommunistiska parti, dvs. nuvarande vänsterpartiet:

”En stor och smärtsam förlust har drabbat hela den framstegsvänliga mänskligheten. Stalin är död. Vår tids störste folkledare och statsman”

CH Hermansson, blivande partiledare, kom att delta vid Josef Stalins begravning, och vid en minneshögtid i Medborgarhuset i Stockholm den 9 mars 1953 sa han:

”Att vara kommunist det är att ha Lenin och Stalin till föredöme”.

Vänsterpartiet Kommunisternas sista partikongress innan Sovjetunionens fall hölls 1987. Samtliga kommunistiska diktaturer fanns då representerade som gäster. Nordkorea, Sovjet, Kuba, DDR och Kina.

Först 1991 när Sovjetunionen upplöses byter VPK byter namn till Vänsterpartiet, men när Lars Ohly 2004 väljs till partiledare, då kallar han sig fortfarande kommunist. Han som var ledsen när Berlinmuren föll och sagt att han skulle föredra kommunistdiktatorn, Fidel Castro, framför George W Bush…

 

Det socialistiska projektet 

Kära vänner,

Det är detta Vänsterparti som Socialdemokraterna idag gör upp med, som ges inflytande över statsbudgeten och Sveriges framtid.

Det socialistiska projektet i Sverige handlar visserligen inte lika mycket om socialisering av produktionsmedel och central planering som i Sovjet. Istället är socialdemokraternas och vänsterpartiets gemensamma plan, att närma sig det klasslösa samhället, genom stegvis omfördelning av resurser – och de använder en svällande välfärdsstat, som täckmantel.

Vi har en regering som höjer skatter och bidrag – men som vägrar genomföra de reformer som krävs för att också de som står längst ifrån arbetsmarknaden ska få chansen till ett jobb. Vi har en regering som för en familjefientlig politik som minskar människors valfrihet, som vill förbjuda kristna friskolor och företag att gå med vinst – och som driver företag ur landet. Regeringen är till och med så förblindad av socialism – att man avskaffat gåvoavdraget. Istället ska man införa avdrag för fackföreningsavgifter….

Att sossarna vill subventionera facket förvånar nog ingen, men att de är emot välgörenhet!

Förklaringen är att socialdemokraterna ser välgörenhet som ett hot mot den stora välfärdsstaten, det som motiverar hela den omfördelningspolitik som ska leda fram till det socialistiska slutmålet, det klasslösa samhället. De är nämligen övertygade om att människors vilja att betala världens högsta skatter kommer att minska om de inser att andra än staten kan göra gott. Därför är de emot välgörenhet, därför anser de att alla goda gåvor måste komma från staten.

Men vi i KDU håller inte med.

Välgörenhet är välgörande, det goda samhället byggs underifrån och samhället är större än staten.

Sverige behöver en ny regering, fri från socialism!

 

Sverige behöver en borgerlig regering

Vi behöver en regering som stärker friheten! Som sänker skatter och ökar valfriheten för att skapa förutsättningar för starkare familjer.

Fler barn ska få möjlighet att gå i en skola med ordning och kunskap som ger verktyg att förverkliga drömmar! Fler människor ska få chansen att känna den glädje och stolthet som det innebär att ha ett jobb. Fler ska få ta makten över sitt liv och vilja driva företag – och alla som jobbar ska få sänkt skatt!

Det är en del av Kristdemokraternas välfärdslöfte! Därför att välfärd handlar också om att ha pengar kvar i plånboken när skatten är betald…

Fler ska få känna hopp och framtidstro, om en bättre framtid, om ett starkare Sverige. Sverige ska bli ett möjligheternas land – och därför ska vi sparka ut sossarna från Rosenbad!

 

Ungas psykiska ohälsa

Ett av vår tids stora samhällsproblem är den psykiska ohälsan bland barn och unga. Den har ökat kraftigt ända sedan 1980-talet och den negativa utvecklingen är tyvärr utmärkande för Sverige.

Jag har själv vänner som plågats av depression och ätstörningar, eller som mått dåligt av missbruk och bråk i hemmet. Jag har själv hört en vän, försökt skämta bort, att hon försökt ta sitt eget liv…

Jag tror tyvärr att alltför många unga människor i Sverige känner igen sig, och så kan vi inte ha det…

Kristdemokraterna är beredda att satsa 3,1 miljarder kronor under kommande mandatperiod för att stärka barn- och ungdomspsykiatrin, föräldrastödet och elevhälsan. Skolkuratorer ska finnas på varje skola och en elevhälsogaranti ska införas för att säkerställa att varje elev ska ha rätt att få kontakt med elevhälsan varje dag.

Det är bra. Därför att unga människor som mår dåligt ska inte behöva vänta flera månader på att få hjälp. Men det räcker inte att skjuta till mer pengar för detta. Vi måste också gå till botten med varför så många unga, mår så dåligt.

***

Visste ni att bråk och konflikter i familjen är en av de absolut vanligaste faktorerna för att barn- och unga söker hjälp hos BUP?

Jobb och sänkta skatter, ger människor mer frihet och större utrymme i sin privatekonomi vilket minskar risken för bråk om tid och pengar som annars skulle kunna leda till splittrade familjer, och psykisk ohälsa, men jag tror också att det krävs en familjepolitik som erbjuder mer tid för barnen…

”Familjen är det viktigaste i världen” för att citera Prinsessan Diana.

I den fungerande familjen möts vi av ovillkorlig kärlek och omtanke, där får vi möjlighet att utvecklas i trygghet och nära gemenskap.

En av de viktigaste gåvor vi kan ge våra barn är därför vår tid och uppmärksamhet.

***

MUF:s ordförande, Benjamin Dousa, skrev nyligen i Uppsala Nya tidning om psykisk ohälsa – tror ni att han nämnde familjen en enda gång?

Nej, givetvis inte. Därför att Benjamin Dousa och MUF är liberaler.

Tror ni han talade om behovet av goda värderingar?

Nej, inte det heller.

Såväl liberaler som socialister saknar nämligen ideologisk förståelse eller trovärdiga svar när det kommer till varför så många unga, mår så dåligt…

Som kristdemokrat är jag övertygad om att inte bara familjepolitiken, utan också hur vi ser på oss själva och beter oss mot varandra, påverkar hur vi mår.

Jag är övertygad om att vilken människosyn och vilka värderingar som ligger till grund för vårt samhälle spelar roll, och vårt besked är tydligt. Sverige ska bygga på de värderingar och den människosyn som förvaltats av den kristna och västerländska idétraditionen, som har gjort vårt land starkt. Jag är övertygad om att Sverige skulle må bra av ett värderingsskifte i den riktningen.

Det handlar om att få fler att erkänna sitt eget och andras, lika och okränkbara värde, oavsett vilka vi är eller vad vi presterar. Det handlar om att få fler att förlika sig med att perfektion på livets alla områden – karriär, föräldraskap, relation till vänner och sin partner – inte är realistiskt, men att vi är värdefulla ändå, därför att vi är människor.

Men det handlar också om att vi behöver bli bättre på att bemöta varandra med respekt och att hjälpa varandra att leva på ett sätt som skapar förutsättningar för ett bra liv. Normlöshet och normkritik, är inte vad Sverige främst behöver.

***

Wilhelm Röpke talade om en perverterad individualism. Johan Hakelius beskriver den i boken Förmögen till värdighet.

Det är en individualism som kommer sig av vilsenhet, rotlöshet och bristande gemenskap, vars fokus är att ständigt försöka fylla ett eget inre tomrum, med nöjen, tidsfördriv och materiella ting, utan att för den skull finna motmedlet till den tomhet som samhället skapat. Det driver människor till att aldrig stå stilla, reflektera och vara nöjda. Livet blir ett enda långt jagande efter den egna svansen, och människor känner sig otillräckliga.

Röpke menar att detta är resultatet av ett samhälle som förlorat sin andliga och moraliska grund. Han skriver:

”Till vilken nytta är aldrig så mycket välstånd om vi samtidigt och oavbrutet gör världen vulgärare, fulare, mer larmande och gråare och om människor förlorar de moraliska och andliga fundamenten för sin existens? Människan lever helt enkelt inte av radioapparater, bilar och kylskåp allena – utan av hela den oköpbara världen bortom marknaden och resultatsiffror –  världen av värdighet, skönhet, poesi, anständighet, ridderlighet, kärlek och vänskap, världen av gemenskap, livets mångfald, frihet och personlighetens fullständighet.” 

Vi vet att Röpke hade rätt. Sverige behöver göra upp med sin perverterade individualism. Våra värderingar behövs, för att stoppa ungas psykiska ohälsa!

#Metoo

Att våra värderingar behövs, det visar också #Metoo.

Tusentals kvinnor har berättat i sociala medier om sexuella kränkningar. Det har handlat om alltifrån nedsättande kommentarer till grova våldtäkter, och kampanjen har varit massiv. Det har verkligen berört att se sitt eget facebook-flöde svämma över av berättelser, om vad vänner utsatts för – hur deras frihet på olika sätt begränsas och hur tryggheten tagits ifrån dem. Sexuella trakasserier är ett stort problem, och vi måste tala mer om hur vi beter oss mot varandra.

Ett fritt och jämställt samhälle kan naturligtvis inte upprätthållas oberoende av vilka värderingar och vilken mentalitet som präglar dess medborgare.

Det vill jämställdhetsmininster Åsa Regnér lösa med en ny myndighet, en jämställdhetsmyndighet – och med normkritik.

Jag är ledsen, men jag tror inte att en ny myndighet kan komma till rätta med problemet. Staten kan inte lösa alla människors problem – och normkritik kan inte heller vara svaret, därför att det säger ju ingenting om vilka normer som kommer istället.

Det som behövs är istället fler som står upp för rätt normer och värderingar.

Gentlemannaidealen! Vart tog dom vägen?!

De får gärna komma tillbaka – men goda värderingar främjas inte bäst av staten, utan i det civila samhället, av kyrkor och samfund, föreningar och av familjer som lär barnen kärlek, empati och ansvar.

Fler pappor behöver lära sina söner, att kvinnor behandlas värdigt och med respekt. Fler behöver ta ansvar för sina handlingar! Fler behöver också ta ansvar för att säga ifrån och agera mot det som är fel…

Solidariteten börjar inte i riksdagen, den börjar hos dig och den börjar hos mig!

Hårdare straff för sexualbrott – rättvisan kräver det!

Med det sagt, så behöver staten göra mer för att bekämpa vålds- och sexualbrott. Var tredje kvinna upplever otrygghet i sitt eget bostadsområde – och det är inte så konstigt när 6 500 våldtäkter anmäldes i Sverige förra året – en ökning med 13 procent från året innan. Samtidigt läggs våldtäktsanmälningarna på hög och allt färre brott klaras upp

Det duger inte! Vi ska ta tillbaka tryggheten med 10 000 fler poliser, och de som våldtar ska dömas till rättvisa straff som ger brottsoffret upprättelse. När liberala ungdomsförbundet (LUF) och Grön Ungdom ropar efter kortare straff – då ska vi svara med, hårdare straff. Varför? – därför att rättvisan kräver det!

***

 Utgångspunkten för den västerländska rättstraditionen, den bygger på kristna och klassiska idéer, om alla människors lika värde och naturliga rättigheter, som vi har en skyldighet att respektera. Den bygger också på idén om människan som förnuftig, med fri vilja och förmåga att välja, och därmed ansvarig för sina handlingar.

Rättvisa är att värna den moraliska jämlikheten i människors relation som följer av alla människors lika värde. Det är att respektera sina medmänniskors rättigheter. Rättvisa handlar helt enkelt om att agera rätt gentemot sina medmänniskor, om att ge åt var och en, det som tillkommer henne.

Den som istället väljer att begå brott – som slår, våldtar eller stjäl, som förtrycker och på så vis är beredd att sätta sig över andra, skapar däremot en moralisk obalans, en skuld i förhållandet till brottsoffer och samhälle, och den måste betalas tillbaka för att den moraliska jämvikten ska återställas, dvs. för att rättvisa ska skipas…

För att citera Thomas av Aquino:

”Straff är nödvändiga för att återupprätta den jämlikhet som är rättvisans”

I och med straffet upprättas brottsoffret, eftersom rättsväsendet markerar att ingen kan förbryta sig mot henne ostraffat. Men genom att avtjäna ett rättvist straff sonar brottslingen också sin skuld.

För att rättvisa ska kunna skipas måste straffet stå i rimlig proportion till den kränkning som brottet innebär för brottsoffret, och så är inte alltid fallet.

Har ni hört talas om Södermannen?

Under ett par år på 70-talet härjade han på stadsdelen Haga i Göteborg. Under tidiga morgontimmarna tog han sig in till ensamboende kvinnor, ofta genom fönstret, knivbeväpnad och med en mask för ansiktet, för att våldta kvinnorna i deras eget hem. Fönstermannen eller Hagamannen som han kallades, greps så småningom och dömdes för hela 16 våldtäkter och överfall i Göteborg.

Straffet – fyra års fängelse.

Efter att ha suttit av två av sina fyra år – blir han villkorligt frigiven.

Han flyttar till Södermalm i Stockholm och öppnar en restaurang, men 8 år senare gör han sig skyldig till en ny serie grova våldtäkter.

När han lämnar kvinnorna efter våldtäkterna säger han åt dem att ”skaffa säkerhetskedja på dörren”, eller ”lås dörren nästa gång, så händer inte sånt här.”

Han grips och döms – men tyvärr stannar inte historien där.

30 år senare, 2013 dömdes Södermannen åter för sexualbrott. Den här gången för våldtäkt mot och sexköp av en flicka som han under två års tid utnyttjat och försett med narkotika. Övergreppen skedde i – en campingvagn i Sollentuna. Flickan var 14 år första gången de träffades.

Domen återigen fyra års fängelse, men idag är en av vår tids värsta serievåldtäktsmän åter fri…

En rättspolitik med rättvisa i fokus

Jag vet inte vad ni känner, men jag anser att det är en skam för rättsväsendet, en skymf mot rättvisan, att 16 våldtäkter och överfall i Göteborg endast resulterade i fyra års fängelse, varav två avtjänades.

Tiden då seriebrottslingar behandlas med silkesvantar måste få ett slut! Dagens villkorliga frigivning ska bort, men det ska också mängdrabatten!

Därför att varje brott som begås – varje våldtäkt i Södermannens fall, måste påverka straffets längd. Så är det inte idag! Det finns brottsoffer i Sverige vars gärningsman är känd, som aldrig får någon upprättelse.

Ta tre betala för två, gäller inte bara på rean, utan också i våra domstolar och det är fullständigt oacceptabelt. Därför att när svenska politiker låter någon våldta en annan ostraffat, så har de ställt sig i fel vågskål, på förbrytarens sida. Det kan vi i KDU aldrig att acceptera. Vi kräver förändring!

Upprepade kränkningar och ignorans inför vårt samhälles lagar och regler borde snarare straffas hårdare. Istället för att ge seriebrottslingar mängdrabatt vill vi införa en svensk three strikes-princip…

KDU säger: vid tredje brottet – maxa straffet!

Brottslighet får aldrig löna sig – det är dags för en rättspolitik med rättvisa i fokus!

Ett tryggare land – ett möjligheternas land

Sverige ska bli ett tryggare land för vanliga människor. Då duger det inte att fruktansvärda attacker mot samhället, som bombattentatet mot polisstationen Helsingborg eller beskjutningen av en polismans hem i Västerås, tillåts fortgå – utan att vi gör polisen mycket större och starkare, och ger dem vassare verktyg i kampen mot brottsligheten.

Men för att Sverige ska bli ett tryggare land, måste vi också bli ett möjligheternas land. Vi kan inte fortsätta ta emot fler invandrare än vad vi klarar av att integrera. Vi måste höja ambitionen med integrationen och göra mer för att människor ska bli en del av det svenska samhället.

Finansminister Magdalena Andersson säger att Sverige inte ska anpassa sig till de som kommer hit – utan att de som kommer ska anpassa sig till Sverige. Men ärligt talat så duger det ju inte, när vi i Sverige har det största sysselsättningsgapet mellan invandrare och svenskar i hela Europa. Det duger inte därför att det håller människor tillbaka, det leder till utanförskap, motsättningar – och det gör Sverige till ett mindre tryggt land.

Risken och kostnaden att anställa måste minska. Skatterna behöver sänkas för den som anställer, vi behöver lägre ingångslöner och ett reformerat anställningsskydd, så att fler kan gå från bidrag till arbete.

Det handlar om att fler ska få chansen att ta makten över sitt liv och forma sin framtid. Fler ska få chansen att förverkliga sin drömmar, – och för att det ska vara möjligt krävs att vi byter ut den rödgröna regeringen!

Avslutning

Om 10 månader har vi chansen – då står vi där, mitt i brinnande valrörelse. Dag och natt kommer vi att kampanja på skolor, på gator och torg och i våra bostadsområden. Vi kommer att värva, ta debatter, spika upp valaffischer och dela ut flygblad.

Det kommer att bli blod, svett och tårar, för det är något av ett krig där ute – men det kommer också att bli fantastiskt roligt, och jag har en viktig uppmaning till var och en som sitter här inne. Ta chansen, kliv fram och ta ansvar. Visa framfötterna, lyft och uppmuntra varandra. Jag vill att ni förbereder er själva och era distrikt på att ta strid mot socialdemokratin. För det är vi som är KDU – det är vi som avgör vad vi ska åstadkomma, och jag är övertygad om att vi tillsammans kan åstadkomma stordåd!

Det kommer säkert finnas stunder när det känns tung – när kampanjmaterialet är kvarglömt, när ni möts av en dålig mätning eller när ni känner er missnöjda med en debatt – då ni stannar upp och ställer er frågan om det är verkligen är värt det…

Men det är värt det!

Därför att vi behöver byta ut den rödgröna regering som just nu håller människor och företagandet i det här landet tillbaka! Vi behöver byta ut statsministern som fått vårdköerna att växa, justitieministern som förnekar den akuta polisbristen och försvarsministern som sitter och bromsar de ökade försvarsanslagen och som dessutom vägrar ett svenskt medlemskap i Nato…

Den rödgröna regeringen håller inte måttet! Sverige förtjänar bättre!

Vi förtjänar en borgerlig regering som med Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna i spetsen, skapar förutsättningar för starkare familjer och ett tryggare Sverige. En regering som minskar risken och kostnaden att anställa så att fler får chansen till ett jobb, och som ser till att alla som arbetar hårt och gör rätt för sig får behålla mer av sin lön.

Människor i Sverige ska kunna känna sig trygga både med vården och i sina egna bostadsområden – och det ska gälla i hela landet. Sverige kan bli ett mycket tryggare land, och därför ska vi fortsätta att kämpa.

Vi ska vinna valet och göra Sverige till ett friare, tryggare och mer rättvist land…fullt av solidaritet – fritt från socialism!

Tack så mycket för förtroendet, och tack för att ni har lyssnat!

Christian Carlsson

Tal vid Kristdemokratiska Ungdomsförbundets riksmöte på Lidingö 2017-10-04

Se talet på KDU Sveriges facebook-sida här

RM

 

 

 

 

KDU:s tal i Almedalen 2017

Christian Carlsson-5

Varmt välkomna ska ni vara hit till Kristdemokraternas dag i Almedalen!

Jag heter Christian Carlsson och är förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU).

Snart ska Kristdemokraternas partiledare, Ebba Busch Thor tala och jag hoppas att ni är lika taggade som jag är. Det finns nämligen all anledning att vara det. För första gången under årets almedalsvecka har det äntligen blivit dags för den verkliga borgerliga oppositionen, att inta scenen här i Almedalen.

Ända sedan vi i KDU bidrog till att Kristdemokraterna fällde decemberöverenskommelsen har Ebba Busch Thor varit tydlig med att hon och KD så snart som möjligt vill gå fram med en gemensam alliansbudget i Sveriges riksdag – hon har visat att vi kristdemokrater är beredda att stå upp och ta fajten mot statsminister Stefan Löfven och utmana den rödgröna regeringen.

Vi fällde nämligen inte decemberöverenskommelsen, för att få dricka champagne – vi gjorde det för att Sverige behöver en ny regering och en borgerlig politik! För oss är det väldigt enkelt. Vi menar allvar, när vi säger att Sverige behöver bli ett tryggare land – och därför är vi också beredda att förverkliga vår politik.

 Vi kristdemokrater har fått nog av en socialdemokratisk regering som håller människor tillbaka. Som gärna höjer bidrag – men som vägrar genomföra nödvändiga reformer för att också de som står längst ifrån arbetsmarknaden ska få chansen till ett jobb.

 Vi är trötta på en statsminister som fått vårdköerna att växa, på en försvarsminister som bromsar de ökade försvarsanslagen och inte minst på en inrikesminister som så sent som för 1,5 vecka sedan förnekade den akuta polisbristen – trots att antalet utsatta områden ökar och så många som var tredje kvinna känner sig otrygg i sitt eget bostadsområde! Trots att vi fått höra om hur våldtäktsfall bortprioriteras och allt färre brott klaras upp… Och trots att så många som 8 av 10 poliser överväger att lämna yrket!

 Anders Ygeman. Det är ta mig tusan, helt otroligt. Och det duger inte!

 Sverige förtjänar bättre.

 Vi förtjänar en borgerlig regering som med Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna i spetsen, skapar förutsättningar för starkare familjer och ett tryggare Sverige. En regering som minskar risken och kostnaden att anställa så att fler får chansen till ett jobb, och som ser till att alla som arbetar hårt och gör rätt för sig får behålla mer av sin lön. Verklig trygghet handlar nämligen inte om att vara beroende av höga bidrag från staten – utan om att kunna stå på egna ben, försörja sig själv och planera framtiden med den man älskar.

Människor i Sverige ska också kunna känna sig trygga i sina egna bostadsområden – och det ska gälla i hela landet. Man ska kunna gå hem från krogen utan att behöva vara rädd för att utsättas för brott, polisen ska komma när man ringer och den som döms för brott ska dömas till rättvisa straff som ger brottsoffret upprättelse.

 Jag är övertygad om att Sverige kan bli ett mycket tryggare land – med Kristdemokraternas förslag för fler jobb och starkare familjer, 10 000 fler poliser och hårdare straff för vålds- och sexualbrott. Jag är också övertygad om att när utanförskap, kriminalitet och islamistisk extremism breder ut sig i många av våra förorter – då behövs en kristdemokrati som är starkare än någonsin, för att försvara de goda värderingar som gjort Sverige starkt. 

En röst på Ebba Busch Thor och KD, är en röst för ett tryggare Sverige!

 Tack för att ni har lyssnat!

 ***

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

(Almedalen 6/7 2017)

 

 

Frihetstalet 2017

Christian Carlsson-5

Den 19-20 maj anordnade KDU Frihetsdagarna i Uppsala. Här kan du läsa mitt tal under lördagen. Varje år håller KDU:s förbundsordförande det så kallade Frihetstalet i samband med Frihetsdagarna.

Inledning

Tack så mycket!

Det här är första gången jag står på KDU:s Frihetsdagar och får möjlighet att hålla frihetstalet.

Så inför idag har jag förstås funderat på – vad är frihet, vad innebär det för mig.

Min första tanke var att frihet, det är den känslan när man bara kan lägga sig ner i solen och ta en öl – titta ut över vattnet, och kanske kasta sig i för att bada…

Men frihet är också att vara född i ett land som Sverige – där man har rätt att tycka och tro vad man vill, där man får välja sina politiska företrädare och man har rätt att leva med, och gifta sig med, vem man vill…

Frihet är att ha ett arbete att gå till, att få bygga upp ett sparande som gör att man kan stå på egna ben och planera framtiden med den man älskar. Det är att få välja barnomsorg och skola åt sina barn – och att kunna röra sig fritt i sitt eget bostadsområde utan att behöva vara rädd att utsättas för brott

Frihet är att få söka lyckan – det är att ha möjligheter och makten över sitt liv och sin vardag.  Det är att få välja, att kunna välja – att få använda sin fria vilja och bestämma själv.

Frihet, ansvar och goda värderingar

Friheten är viktig för oss kristdemokrater, därför att vi människor är skapade med en fri vilja, vi har en förmåga att fatta rationella beslut och att skilja mellan rätt och fel. Det ligger i vår natur.

Det betyder inte att vi alltid fattar kloka beslut, eller att vi alltid gör rätt därför att vi är samtidigt bara människor och ofullkomliga. Men trots att vi ibland väljer fel, måste vi få möjlighet att välja själva och ta ansvar, därför att det ligger i vår natur att göra det – och om vi förvägras den möjligheten, ja då förvägras vi också en del av oss själva.

Ingen människa kommer kunna utvecklas och förverkliga sin potential om någon annan alltid fattar besluten och tar ansvaret ifrån oss, och i en sådan situation blir det också väldigt svårt för oss att nå framgång i jakten på lycka.

Vi behöver helt enkelt vår frihet.

Vissa påstår att friheten skulle vara målet i sig, men då är det viktigt att komma ihåg att frihet inte per automatik leder till personlig utveckling eller mänsklig lycka. Inte heller till materiellt välstånd. Jag skulle snarare säga att friheten är en förutsättning för allt det där…

Vårt mål som kristdemokrater är ju ett samhälle där varje människa får möjlighet att utveckla sin person och förverkliga sin potential i gemenskap med andra och ett samhälle där det råder samhällsgemenskap. Med det menas ett samhälle där man känner samhörighet och solidaritet råder, där man inte bara känner ansvar för sig själv utan också för sina medmänniskor.

För att ett sådant samhälle ska vara möjligt så krävs frihet – men friheten måste också kombineras med personligt ansvar och goda värderingar.

Normer eller normkritik?

Alla vi som är en del av samma samhälle, är på olika sätt ömsesidigt beroende av varandra, och vi har faktiskt rätt att förvänta oss att andra tar ansvar och gör rätt för sig. Det är därför den sortens individualism som vägrar att erkänna människans moraliska ansvar, på förhand är dömd att misslyckas.

Vi har ett ansvar att göra det som är rätt och att avstå från det som är fel. Det är inte alltid lätt, men att vi försöker, det är faktiskt helt avgörande för att Sverige ska fortsätta vara ett bra land för människor att leva i. Ett fritt samhälle kan nämligen inte upprätthållas oberoende av vilka värderingar och vilken mentalitet som präglar dess medborgare…

Vad är det då för dygder, värderingar och förhållningssätt som vi som medborgare och medmänniskor ska eftersträva för att bidra till det goda samhället…

Ja, det handlar om att vara ödmjuk och tala sanning – att vara ärlig.

Det handlar om att vara flitig, arbeta hårt och göra rätt för sig – om att vara eftertänksam och värdera erfarenhet. Det handlar också om att ha tålamod när livet går oss emot, samt styrka och mod att övervinna sina rädslor.

Framförallt handlar det inte bara om oss själva.

Det handlar om att se sina vänner och sin omgivning – att behandla andra rättvist, att vara lojal och pålitlig. Det handlar om att vara generös, att visa medkänsla, och omtanke om sina medmänniskor – om att hjälpa andra, visa kärlek och också om att förlåta…

Det är verkligen en brist, att hur vi beter oss mot varandra och hur vi borde bete oss får så lite uppmärksamhet i dagens samhälle. Goda normer och värderingar finns ju inte till för att vi ska moralisera eller döma andra, de finns till för att ”göra livet lite lättare att leva”, som Alf Svensson brukade säga.

Istället för tal om vilka normer och värderingar som ska ligga till grund för vårt samhälle, så är det tvärtom normkritik som är det heta i Sverige. Relativister och postmodernister tävlar i att lura i svenska folket att det inte finns några objektiva sanningar, att alla val är lika bra – och hur vi väljer att agera och behandlar varandra tycks ärligt talat inte heller alltid spela så stor roll, därför att välfärdsstaten har ju ändå som ambition att ta över det fulla ansvaret för våra liv…

Om vi bara höjer skatterna, om vi bara satsar mer på välfärden och om vi bara utjämnar klassklyftorna, då kommer allt bli bra…

Socialistiskt bedrägeri

Jag är ledsen… men det här att mer pengar alltid kan lösa människors problem, att en växande välfärdsstat skulle innebära mer trygghet och att politiken eller staten skulle ha en förmåga att göra oss människor lyckliga, det är socialistiskt bedrägeri. Det är bara en röd täckmantel för att motivera höjda skatter och ekonomisk utjämning, för att närma sig det socialistiska målet – om det klasslösa samhället.

Problemet är dock att när staten tillåts ta över mer och mer av ansvaret, desto mindre tycks medborgarna uppleva att man har behov för sina goda värderingar och dygder, och när det personliga ansvaret och skyldigheterna gentemot varandra börjar försvinna så hämmar det utvecklingen. När det inte längre går att hänvisa till skyldigheter eller ett ansvar som sträcker sig längre än till sig själv, så blir samhället svagare, det blir mindre trevligt och människor riskerar att bli alltmer olyckliga.

Påståendet att politiken kan göra människor lyckliga är lögn. Lyckliga kan vi människor endast göra oss själva, genom att göra rätt, ta ansvar och framförallt genom att vi behandlar varandra med värdighet och respekt…

Sanningen är att vi inte alls behöver mer av den stora välfärdsstaten, vi behöver en mindre av den…

Frihet, ansvar, och goda värderingar – det är vägen framåt!

Tyvärr har vi en regering som just nu tar Sverige i helt fel riktning. Den stora välfärdsstaten sväller, den tilldelas ständigt nya uppgifter, skatterna höjs och de offentliga åtagandena blir alltmer långtgående. Samtidigt förstår regeringen varken att prioritera statens kärnuppgifter eller att försvara vår frihet.

Sveriges försvar – frihetens garant

Den yttersta garanten för vår frihet – det är vårt försvar.

Men trots att de ryska försvarsutgifterna fördubblats de senaste 10 åren och närmare 25 procent av ryska statsbudgeten utgjordes av militära utgifter 2016, har Sverige dock valt att ha lägst försvarsbudget runt hela Östersjön.

Och försvarsminister Peter Hultqvist vill inte ens offentligt avslöja hur mycket han och den rödgröna regeringen är beredda att satsa på försvaret.

Det kanske framstår som en fullt rimlig hållning för den som i de slutna rummen tvingas sitta och bromsa i försvarsförhandlingarna.… men det duger ju inte!

Det duger inte heller att regeringen vägrar svenska folket de försvarsgarantier som behövs för att försvara vårt land och som vi skulle få genom ett svenskt medlemskap i Nato.

Hur kan man ens göra så?

Modiga soldater i det här landet, är beredda att riskera livet för vår frihet, för vår demokrati och för oss som bor här. Men regeringen förvägrar dem rimliga förutsättningar att försvara vårt land. Det är skamligt, och en bra anledning till varför Sverige behöver en ny regering.

Mer valfrihet – inte mindre

Men inte nog med att sossarna inte är beredda att försvara friheten. På område efter område minskar de den dessutom.

Svenska barnfamiljer, som inte drömmer om något annat än att ge sina barn så goda förutsättningar som möjligt i livet, får exempelvis inte längre frihet att välja den barnomsorg man tror är bäst, i och med vårdnadsbidraget har avskaffats.

Och alltfler barn riskerar dessutom att behöva börja på förskola i förtid i och med att sossar och liberaler i Sveriges riksdag har beslutat att öka kvoteringen av föräldraledigheten. För de barn vars föräldrar inte har möjlighet att fördela föräldraledigheten exakt så som pappa staten vill, innebär det mindre tid med familjen. Det är ett förskräckligt förmynderi…

Vi har idag också fått höra att förslag om vinstbegränsningar i välfärden och kommunala veton så hotas också det fria skolvalet. Vi har alltså en regering som på fullt allvar tycker att trötta gamla kommunpolitiker i rödgrönt styrda kommuner ska sitta och bestämma vilka skolor som svenska elever ska ha rätt att välja mellan…

Det senaste förslaget i raden för att begränsa valfriheten, det är s-förslaget om att förbjuda konfessionella inslag i skolan. Jag måste säga att jag tycker det är väldigt svårt att se hur en friskola ska kunna vara konfessionell, utan konfessionella inslag. Svenska kyrkan verkar dela min bedömning, och de har därför också meddelat att de nu överväger att stänga samtliga sina förskolor med kristen profil om socialdemokraternas förslag blir verklighet. Det skulle innebära att 4000 barn kommer att få se sina förskolor stänga och valfriheten för svenska barnfamiljer skulle minska på ännu ett område.

Nej, Sverige behöver en ny regering – en borgerlig regering som stärker valfriheten i stället för att minska den. Med ett av världens högsta skattetryck så behöver skatterna dessutom sänkas så att fler får chansen att bygga upp ett eget sparande så att man kan planera sin framtid och fler av de lågutbildade som nu kommer till Sverige behöver över huvud taget få en rimlig chans att konkurrera på arbetsmarknaden. Därför behövs frihetliga reformer också på arbetsmarknadens område. Annars riskerar brottsligheten och otryggheten att öka.

Det största hotet mot friheten

Om jag skulle säga att den rödgröna regeringen är det största hotet mot friheten – så skulle många av er förmodligen instinktivt hålla med. Det är inte konstigt, eftersom den rödgröna regeringen, är ett hot mot friheten. Men det finns faktiskt ännu större hot mot friheten. Jag pratar om den våldsbejakande islamismen, och dess vidriga terrorism…

När jag höll mitt riksmötestal som nyvald förbundsordförande – nämnde jag att vi under det senaste året har vi alltför för ofta tvingats läsa om blodiga terrorattacker som drabbat den fria världen.

Jag nämnde terrorattackerna mot Bataclan och restaurangerna runt om i den franska huvudstaden Paris. Jag nämnde San Bernardino, Bryssel och attacken mot flygplatsen Zavantem – Orlando och masskjutningen på gayklubben Pulse.

Jag nämnde lastbilsattacken på strandpromenaden i Nice och fader Jacques Hamel – den katolske prästen, som hela sitt liv arbetat för en öppnare och varmare värld men som till slut fick halsen avskuren av två islamister, som tagit sig in hans kyrka.

Det är med sorg som jag nu tvingas lägga till Stockholm och terrorattacken på Drottninggatan den 7 april i raden av blodiga händelser. Terrorattacken då Rakhmat Akilov kapade en lastbil för att sedan köra i full fart längs med en av Stockholms mest trafikerade gator för att ta helt oskyldiga människors liv.

Vi visste sedan tidigare att det finns onda krafter i vårt samhälle och i vår omvärld som vill förinta Sverige och resten av västvärlden. Vi visste att det fanns islamistiska extremister och terrorister. Vi visste att deras mål inte bara är att förinta friheten som finns här och våra värderingar, utan också oss som bor här och hela vårt samhälle. Vi visste att islamistisk extremism är ett av vår tids största hot mot Sverige. Vi visste det därför att islamismen står i direkt konflikt med vårt västerländska samhälle och hotar vår demokrati, då den menar att varje stat måste underställas Allah och sharialagar för att betraktas som legitim…

När terrorn drabbade Stockholm kände vi alla stor sorg och förtvivlan, men det var också fantastiskt  att se hur svenska folket sedan kom samman och stod starka tillsammans. Nu gäller det för oss att omvandla den kraften och beslutsamheten som svenska folket har visat och rikta ett hårt slag mot den islamistiska extremism som hotar vår frihet.

Vi är frihetens försvarare

Det första vi borde göra är att se till att personer som stödjer eller strider för Islamiska staten (IS) kan dömas för landsförräderi samt att samröre med terrororganisationer kriminaliseras. Utöver det behöver Sverige införa ett förbud mot medlemskap i organisationer med syfte att störta demokratin, likt det som finns i Tyskland, där kristdemokraterna och Angela Merkel styr.

Men jag är dock övertygad om att kampen behöver föras på fler fronter.

Forum för Levande Historia behöver ges i uppdrag att undervisa om islamism i svenska skolor på samma sätt som man gör om nazismen och kommunismens brott mot mänskligheten, och fler föreningar med islamistiska kopplingar måste förlora sina bidrag.

Utöver det behöver svenska myndigheter också få i uppdrag att stoppa finansiering av moskéer och föreningar från utländska regimer och organisationer som kan bidra till radikalisering, våld eller terror – och det behöver finnas långtgående befogenheter för spaning mot misstänkta islamister och hatpredikanter i Sverige.

Tyvärr så håller inte alla med – och då tänker jag inte bara på Rashid Musa.

”Det är inte vårt krig”, vi ska ”inte välja sida”, var budskapet från Ung vänsters förbundsordförande Hanna Cederin efter terrorattacken på Drottninggatan.

Det stämmer kanske att kriget mot islamistisk terror inte är Ung vänsters, men det är vårt, därför att vi är frihetens försvarare – och vi viker oss aldrig i kampen. Friheten, demokratin och människovärdet ska försvaras.

I flera decennier har striden mellan väst och islamistisk terror nu pågått och samtidigt har islamismen vuxit sig starkare i vårt land. Kampen mot islamismen behöver därför intensifieras och jag är övertygad det behövs en stark kristdemokrati som motvikt för att försvara de goda värderingar som har gjort vårt land starkt.

Jag skulle därför vilja avsluta den här dagen med en uppmaning till er.

Fortsätt ert viktiga arbete att göra Sverige till ett friare och tryggare land för vanliga människor – fortsätt att göra Sverige mer kristdemokratisk. Jag är verkligen tacksam för alla de insatser som ni gör och för ert engagemang och jag är stolt över att få vara er förbundsordförande.

Ikväll firar vi friheten – imorgon fortsätter vi att försvara den.

Tack så mycket, för en bra dag!

 Christian Carlsson, Förbundsordförande, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Frihetsdagarna i Uppsala, 2017-05-20

 

Tal av ny KDU-ordförande: ”Frihet ansvar och gemenskap”

Christian Carlsson-5Idag valdes jag till ny förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU).  Valet ägde rum på KDU:s riksmöte i Kalmar som pågår mellan den 29 – 31 oktober. Här kan du läsa mitt tal som nyvald förbundsordförande. 

Inledning

Stort tack! Vilken fantastisk känsla!

Jag har varit med och valt förbundsordförande flera gånger tidigare – jag har suttit där ni sitter nu, och varje gång har varit speciell. Man har fyllts med känslor av glädje, hopp, lättnad – och någon enstaka gång förtvivlan – men nästan varje gång med stor förväntan! Jag kan säga att alla de där känslorna är ingenting mot vad jag känner nu…

Jag är fantastiskt stolt, glad och tacksam – och jag känner också en stor ödmjukhet – inför att idag ha fått ert förtroende att leda Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.

Extra stolt blir man såklart när man står här, och ser alla er duktiga medlemmar, som kämpar så hårt för att göra vårt fantastiska förbund, ännu större och starkare. För mig finns det inte någon finare eller viktigare uppgift än att rusta den här organisationen stark, och leda KDU mot framtida segrar!

 

Sverige behöver en ny regering – och borgerlig politik

KDU är idag det självklara borgerliga alternativet till höger, för alla som vill att Sverige ska fortsätta bygga på våra traditionella värderingar – de idéer och den människosyn, som förvaltats av den kristna och västerländska idétraditionen, och som genom historien har gjort vårt land starkt. Det gör oss till Sveriges viktigaste ungdomsförbund.

Vår främsta uppgift nu är att se till att Sverige snarast får en borgerlig regering, med starkt kristdemokratiskt inflytande. Det betyder en regering utan sossar!

Klara besked från KDU kan behövas så här efter Jan Björklunds och Liberalernas vänsterflört i regeringsfrågan, då Björklund genom att öppna för regeringssamarbete med S efter nästa val, inte bara utmålat sig själv som en förlorare två år före valet, utan också visat att Liberalerna inte värderar borgerlig politik särskilt högt.

Mitt besked är att vi i KDU inte avskaffade decemberöverenskommelsen för att få dricka champagne. Vi gjorde det därför att Sverige behöver en ny regering och borgerlig politik. Med eller utan Jan Björklund, ska vi därför sparka ut sossarna från Rosenbad!

 

Frihet, jämlikhet och socialism

En viktig anledning till att jag gick med i KDU – var för att jag hade tröttnat på en socialdemokrati som höll enskilda människor, familjer och företagandet i Sverige tillbaka.

Jag är nämligen uppfostrad med att var och en har ett ansvar att göra rätt för sig – att jobba och försörja sig själv, följa lagar och regler och att fullgöra sina plikter. Man ska ta ansvar för sig själv och sina handlingar, men också för sin omgivning och behandla andra med respekt.

Om man gör allt detta, arbetar hårt, anstränger sig och gör sitt bästa både i skolan och på arbetet – då ska det också kunna löna sig!

I Socialdemokraternas Sverige lönade det sig inte tillräckligt. Människor hölls tillbaka på grund världens högsta skatter – samtidigt som höga bidrag, statlig byråkrati och en stelbent arbetsmarknad, stängde ute människor från arbetsmarknaden, kvävde jobbskapandet och höll fast människor i utanförskap.

”Våra samtida hyser en mycket häftigare och ihärdigare kärlek till jämlikhet än till frihet”.

Så skrev Alexis de Tocqueville i ”Om demokratin i Amerika” från år 1840 – men det gällde i allra högsta grad också, i socialdemokratins Sverige.

Självklart finns en rättfärdig strävan efter jämlikhet i form av likhet inför lagen, lika möjligheter och verkliga vägar för människor att förbättra sin situation – utvecklas, och förverkliga drömmar. Den är värd att kämpa för!

Men det finns också en orättfärdig strävan efter jämlikhet, som handlar om att dra ner andra människor till en lägre nivå, där syftet är att utjämna materiella skillnader, för sakens skull. Det är en strävan som inte alls handlar om lika möjligheter eller en värdig tillvaro för samhällets mest utsatta, utan om likriktning och lika utfall. Sådan strävan efter jämlikhet, drivs ofta av avund och missunnsamhet.

Sådan är socialismen– och det är bland det värsta jag vet!

Min viktigaste drivkraft är istället att vanliga människor ska ges frihet och förutsättningar att förbättra sin situation, forma sitt liv och förverkliga sina drömmar – att utveckla sin person och förverkliga sin potential.

Sverige ska därför föra en politik som skapar förutsättningar för starkare och mer självständiga familjer. Makten över vardagen ska öka och vi ska sänka skatterna så att människor får större ekonomiskt utrymme – därför att verklig välfärd inte handlar om höga bidrag från staten, utan om att stå på egna ben och ha möjlighet att planera sin framtid med den man älskar. Inte minst ska det också bli enklare att driva företag i Sverige. Små företag ska växa sig starka och fler människor ska få jobb – och för det krävs omfattande reformer på arbetsmarknaden.

KDU ska vara en röst som står upp för fritt företagande, vinst i välfärden och privat äganderätt – för frihandel och marknadsekonomi.

Sveriges konkurrenskraft ska stärkas, och vår frihetskamp mot socialismen – den ska gå vidare!

 

Ta strid för familjens frihet

Jag är uppvuxen med min mamma och pappa i ett villaområde i Karlstad i Värmland, som heter Skåre. Det är ett tryggt område. När jag var liten var jag mycket hos farmor och farfar på landet, och om jag var hemma, och mamma lagade maten eller pappa klippte gräset, då kunde jag lätt springa över grannens tomt till mormor och morfar på gatan bredvid.

På jul och vid andra högtider samlade vi ofta släkten hemma hos mormor och morfar för att fira traditionerna tillsammans och jag är väldigt tacksam över den kärlek, omtanke och gemenskap som funnits där.

För mig har familjen alltid varit viktig – liksom insikten att det goda samhället byggs underifrån av enskilda människor och starka familjer.

Starka och trygga familjer bygger starka och trygga samhällen, medan trasiga och otrygga familjer riskerar att leda till trasiga samhällen, sämre förutsättningar i livet och psykisk ohälsa. Det behövs därför en politik som skapar förutsättningar för starkare familjer, men tyvärr så vägrar alltför många politiker att inse detta…

Gudrun Schyman till exempel…

När jag gick med i KDU var Gudrun Schyman fortfarande partiledare för Vänsterpartiet, och inte nog med att hon på Vänsterpartiets kongress jämställde svenska män med talibaner, så valde hon dessutom att utropa ”död åt familjen”. Att hon var så övertygad om att bryta ned familjen som institution, var bara vidrigt – och det var också hennes vilja att detaljstyra människors vardag.

Vem tusan, var hon och andra politiker att tala om för föräldrar hur de skulle fördela föräldraledigheten? Och vem var hon att kalla att stanna hemma med barnen under de första åren för en ”kvinnofälla” ? Som om kvinnor inte själva skulle kunna ta ansvar och se konsekvenserna av sina egna handlingar? Och som om det viktigaste för alla människor här i världen, är vem som har mest lön på kontot när vi dör.

Gudrun Schyman stod inte bara för det största omyndigförklarandet av landets barnfamiljer utan också den största dumförklaringen av Sveriges kvinnor i modern tid. Hon utgjorde dessutom ett allvarligt hot mot familjen, mot allt jag uppskattade och höll kärt. Hon var den familjefientliga politiken personifierad.

Jag gick med i KDU för att försvara familjen och för att ta strid för familjens frihet – för att ta strid mot vänsterpolitiker och radikala feminister. Den striden har fortsatt sedan dess, och den fortsätter nu…

Vi ska göra upp med den familjefientliga politiken som håller svenska barnfamiljer i ett järngrepp och som får människor att känna sig maktlösa i välfärdsstaten.

Valfriheten för familjen ska tillbaka, familjen ska stärkas – och jag ser fram emot att få leda er i den striden!

 

Sverige ska bli friare och tryggare

För att människor och familjer ska kunna leva sina liv i fred och frihet måste tryggheten finnas där och fungera. Den ska finnas i våra egna bostadsområden och i hela Sverige. Men alltfler poliser säger upp sig – allt färre brott klaras upp. Tryggheten i Sverige fungerar dåligt.

I Växjö har det nu gått så långt att grova brottsutredningar som rör misshandel, kvinnofridsskränkning och våldtäkt, har lagts på hög, trots att det funnits misstänkta gärningsmän. Det är upprörande – och det är uppenbart att vi har en polisorganisation i kris!

När polisen inte längre klarar av att upprätthålla lag och ordning i hela landet misslyckas staten inte bara med en av sina mest grundläggande uppgifter – att skydda medborgarnas liv, frihet och egendom, mot inre och yttre fiender. Framförallt så går det ut över vanliga människor. Friheten begränsas medan rädslan och otryggheten sakta sprider sig.

Det är fullständigt oacceptabelt.

I Sverige ska vi kunna röra oss fritt och gå hem sent på kvällen, utan att behöva oroa oss för att utsättas för brott. Om man anmäler ett brott ska det kunna klaras upp. Den som döms ska dömas till rättvisa straff som ger brottsoffret upprättelse. Och polisen ska komma när man ringer – inte stoppas av stenkastande ungdomar.

KDU ska fortsätta vara en bastion för rättspolitik med rättvisa i fokus, och fortsätta framföra krav om 10 000 fler poliser, hårdare straff för vålds- och sexualbrott och fler verktyg i kampen mot brottsligheten. Vi vill exempelvis utreda att utöka möjligheterna för polisen att använda sig av brottsprovokation för att bekämpa brott – som ex. barnpornografi, människohandel och grov organiserad brottslighet. I vårt samhälle är det lag och ordning som gäller. Sverige ska bli ett friare och tryggare land, för vanliga människor!

 

Den fria världen vs. Islamiska staten

Under det senaste året har vi alltför för ofta tvingats läsa om blodiga terrorattacker som drabbat den fria världen.

Det är exempelvis mindre än ett år sedan vi nåddes av nyheten om terrorattackerna mot Bataclan och flera restauranger runt om i den franska huvudstaden Paris.

När jag och mina polare besökte Paris den här sommaren för att heja fram Sverige i Fotbolls-EM, visade sig att den lägenhet vi hyrt låg alldeles intill Bataclan – den lokal i vilken terrorister förra hösten mördade 89 personer och skadade flera hundra under en konsert med Eagles of Death Metal. Skotthålen i en av sidodörrarna och blommorna på Place de la Republique, fungerade som en obehaglig påminnelse.

Sedan terrorattackerna mot Paris har vi tvingats läsa om San Bernardino, om Bryssel och attacken mot flygplatsen Zavantem. Vi har läst om Orlando och masskjutningen på gayklubben Pulse. Vi har läst om lastbilsattacken på strandpromenaden i Nice och inte minst, så har vi läst om fader Jacques Hamel – den katolske prästen, som hela sitt liv arbetat för en öppnare och varmare värld och som samarbetat med ortens muslimer för detta, men som morgonen den 26 juli i år mördades kallblodigt, genom att få halsen avskuren av två islamister, som tagit sig in hans kyrka i norra Frankrike.

Vid en ålder av 86 år ritualmördades han under morgonmässan, i sin egen kyrka, inför sin egen församling – i Islamiska statens namn. Ett ofattbart och brutalt angrepp mot en äldre man som vigt sitt liv för att göra gott, men också ett brutalt angrepp mot religionsfriheten.

Det finns onda krafter i vårt samhälle och i vår omvärld som vill förinta Sverige och resten av västvärlden. Det finns islamistiska extremister och terrorister. Deras mål är inte bara att förinta friheten som finns här och våra värderingar, utan också oss som bor här och hela vårt samhälle. En sak är dock säker. Vi kommer aldrig låta dem göra det. De kommer inte att lyckas, därför att den fria världen, är den bästa. De hatar den därför att deras förvridna världsbild inte kommer att segra i vårt fria samhälle, och de hatar oss därför att vi aldrig kommer att bli som dem.

Islamistisk extremism är ett av vår tids största hot mot Sverige. Samtidigt lider alltför många redan dagligen under dess förtryck. Islamiska statens skräckvälde i Syrien och Irak är ett exempel på det, och en skam för mänskligheten. Där har människor fördrivits från hus och hem, de har mördats, våldtagits, tillfångatagits och korsfästs. Kristna har tvingats att konvertera och jihadister har kallsinnigt mördat oliktänkande på de mest bestialiska sätt.

Det säger något att medan Moderaterna i riksdagen inte ens förmår att kalla IS folkmord på kristna minoriteter för ett folkmord – befinner sig Kristdemokraternas europaparlamentariker Lars Adaktusson och KDU:s fd. förbundsordförande Charlie Weimers i detta nu i Irak för att visa sitt stöd. Jag är otroligt stolt över det arbete som vi bedriver i Europaparlamentet.

Vi ska visa svenska folket och de förföljda kristna, att vi kristdemokrater är beredda att göra vad vi kan för att skydda människor från terrorn. Fler städer som Bartella ska befrias! Kyrkklockor ska åter ringa! Islamiska staten ska krossas!  KDU kommer inte svika i frågan om att vara tuffa mot terrorismen!

Sverige ska alltid ha ett starkt försvar

Vi kommer förresten inte att svika i några frågor som rör Sveriges frihet, säkerhet eller försvar. Samtidigt som Ryssland rustar för krig och Sverige har lägst försvarsbudget runt hela Östersjön, vägrar S och SD att ta ansvar för Sverige, genom att motsätta sig svenskt medlemskap i Nato och de försvarsgarantier som det skulle medföra. Och MUF, LUF och CUF – de gnäller om värnpliktens återinförande. KDU är bättre än så.

En sann Sverigevän vänder inte väst ryggen. Den tar ansvar för Sverige och vår försvarsförmåga. Vi i KDU fortsätter därför vårt arbete för ett starkare försvar, med krav på fördubblade anslag, värnplikt och ett svenskt medlemskap i Nato. Sverige ska alltid ha ett starkt försvar – därför att vi lever i en ofullkomlig värld, och ett starkt försvar av Sverige, innebär också ett starkt försvar av friheten, demokratin och människovärdet.

Värderingskris i välfärdsstaten

Som borgerlig politiker är det svårt att inte då och då frustreras över statens och politikens oförmåga att prioritera det som är viktigt. Framförallt sådant som är viktigt och som enskilda människor inte klarar av att fatta beslut – som ex. polisen, försvaret och rättsväsendet.

Däremot finns det en enorm vilja från det offentliga, att ta ansvar för sådant som de flesta själva eller inom ramen för det civila samhället egentligen skulle klara av att ordna på egen hand – som ex. att skaffa ett jobb eller en så enkel sak som att ta ansvar för sin egen fritid.

Jag är övertygad om att Sverige behöver en omställning i hur vi prioriterar för att klara de stora utmaningar som vi står inför. Vi ska bryta med statsindividualismen och pressa tillbaka den stora välfärdsstaten. Det behövs ett värderingsskifte, vissa skulle kalla det för – ett systemskifte!

Om någon frågar vad den skeva fördelningen av resurser och offentliga åtaganden beror på – så är det korta svaret, socialdemokraterna…

Men i grund och botten handlar det om en värderingskris som riskerar att uppstå i varje demokratiskt samhälle när egenintresse tar för stor plats, på bekostnad av moraliskt ansvar och det gemensamma bästa.

I en demokrati där människor röstar helt utifrån det egna eller den egna gruppens egenintresse, utan sikte på det gemensamma bästa – utan självuppoffring eller ansvarskänsla för andra…. i ett samhälle där bekvämlighet prioriteras framför vad som är rätt … där riskerar politiker att tvingas lova allt mer för att vinna väljarnas förtroende.  Man trycker pengar och lånar för att tillfredsställa enskildas allt högre krav på tillfredsställelse, men de offentliga åtagandena blir till slut övermäktiga. Staten klarar inte sina uppgifter och frustrationen hos folket växer. Splittring sprider sig och grupp ställs mot grupp.

Om inte en sådan utveckling vänds i tid, riskerar det demokratiska samhället till slut att falla samman och övergå i tyranni – därför att frustrerade människor kommer att efterfråga något annat, som kan leda dem ur krisen.

Utan moral, bryts det goda samhället ner och de allra minst lämpade, riskerar snart att styra landets öden.

 

Moraliskt ansvar och egenintresse  

Mot bakgrund av detta så är det oroväckande att så många av våra politiska motståndare förnekar att det ens finns en moral – något rätt och fel, och också att så många anser att egenintresset alltid ska vara styrande.

Det är kanske fult att peka ut någon, men jag gör det ändå!

LUF:s ordförande, Joar Forssell, och Grön Ungdoms, Mårten Roslund, beskrev nyligen värnplikt, som ”ett långtgående övergrepp” därför att det innebär avsteg från individers egenintresse och ”föredragna karriär”…

”Plikten framför allt” är inte direkt deras melodi – istället sätter man ”allt framför plikten” – till och med ”föredragen karriär” under några månaders tid – framför Sveriges försvar…

Jag vet inte hur ni känner – men jag är i alla fall stolt över att vi tillhör en annan idétradition än både socialister och liberaler – en idétradition som inser att med frihet kommer ansvar, och att det ansvaret sträcker sig bortom egenintresse och ”föredragen karriär”.

Jag är stolt över att vi tillhör en idétradition som anser att det moraliska ansvaret inte bara gäller för oss själva och våra egna handlingar – utan också för våra medmänniskor och vår omgivning – för vårt samhälle!

Självklart har vi medborgare både rättigheter och skyldigheter – och att försvara sina medmänniskor och vårt samhälles fortsatta existens – det är en sådan självklar skyldighet.

Samhällsgemenskap vs. kulturradikalism

Vi kristdemokrater har talat om samhällsgemenskap som ett centralt begrepp sedan partiet bildades, men redan Edmund Burke insåg vikten av denna känsla av gemenskap för att främja solidaritet, medmänsklighet och offervilja i ett samhälle. I vårt samhälle ställs därför inte grupper mot varandra.

Rik ställs inte mot fattig, kvinnor ställs inte mot män och invandrare ställs inte mot svenskar. Stad ställs inte mot landsbygd. Istället står vi för ett Sverige som håller samman, som vilar på gemensam värdegrund.

Samhällsgemenskap är dock ingenting som uppstår ur tomma intet. Det är inget som kan reduceras till arbetslinje, funktionalitet, språkkunskaper eller rättsstatliga principer. Också gemensamma referensramar – som våra traditioner, vår historia, kultur och samhällets värdegrund spelar stor roll.

När jag engagerade mig i KDU, var dock svenska traditioner under attack!

Republikanska föreningens dåvarande ordförande, Birgitta Ohlsson, dök exempelvis upp i TV-rutan, och bekände färg.. fel färg!

Republikanerna skulle ta kungen ifrån oss. Statsskicket skulle skjutas i sank och konungariket upplösas. Istället skulle vårt land förvandlas till en grå och färglös republik, där trötta politiker som Göran Persson och Bo Lundgren, tävlade om presidentposten. Det var och är för mig otänkbart…

Samtidigt började alltfler ifrågasätta våra skolavslutningar i kyrkan, adventsljusstakar och julpyssel skulle städas undan från förskolor – och det gick så långt att man på min gamla högstadieskola inte hissade svenska flaggan, med hänvisning till att det fanns barn på skolan från andra länder. Det var bland det dummaste jag hört. Man var på fullt allvar beredd att överlåta användandet av den svenska flaggan – den främsta symbolen för vår nation, till rasister.  Det gjorde mig förbannad och det gör mig fortfarande förbannad!

Det finns tyvärr en tendens hos vissa liberaler att i jakten på frihet från staten, också vilja befria människan från alla de mellanstatliga institutioner i det civila samhället som får samhällen att stå starkt – familjen, moralen, religionen och traditionen – kärleken till hembygden och nationen.

Jag är övertygad om att deras snobbiga, eller rent av fientliga inställning mot traditioner, mest av allt grundar sig i en slags rädsla… De är rädda att människors känslor och kärlek till sin hembygd, sitt land och sin kultur ska förleda oss, och kasta oss in i krig. De är rädda att kärleken till det egna ska leda till motsättningar. Därför tror de att det är bättre om människor försöker leva utan den här typen av känslor…

Men det är att förminska människan och hennes natur!

Människor är i behov av gemenskap med andra, för att utvecklas och leva lyckligt – och de flesta människor kommer därför fortsätta att känna starkt för sin familj, sin hembygd, för sina traditioner och nationen – oavsett vad kulturradikala liberaler vill. Att älska det egna behöver inte utgöra ett hinder mot att också respektera vad som är andras, det kan snarare underlätta.

KDU ska därför vara en röst för starkare samhällsgemenskap!

 

Vägledning för integrationspolitiken

Samhällsgemenskap ska också vara vägledande för integrationspolitiken.

Migrationskrisen och det omfattande flyktingmottagandet, har inte bara medfört att, en realistisk migrationspolitik – utan också en ambitiösare integrationspolitik, är viktigare nu, än någonsin!

Jobb och kunskap i svenska språket är viktiga nycklar till integration men också vår kultur och våra traditioner kan i högre grad fungera som en värdefull nyckel till integration. Förståelse för det egna samhällets historia, traditioner och kultur underlättar nämligen både integration in i det nya samhället, och får samhällsgemenskapen att stå sig starkare.

Målet med integrationspolitiken kan därför inte stanna vid jobb eller kunskap i svenska språket. Det långsiktiga målet ska istället vara att de som invandrat till Sverige integreras med det svenska samhället på ett sätt som gör att personen i fråga 1) identifierar sig som svensk, 2) känner ansvar för samhällsgemenskapen och 3) tar till sig av vår västerländska värdegrund.

Avslutning

Vänner,

Det är mindre än två år kvar till nästa val och Sverige står inför stora utmaningar!

Vi behöver hålla fast vid en realistisk migrationspolitik, och en högre ambition med integrationen… men det behövs också en politik för starkare familjer – för frihet och sänkta skatter – en politik för jobb och företagande som stärker Sveriges konkurrenskraft!

Det behövs en rättspolitik för ordning och rättvisa – med fler poliser och hårdare straff för vålds- och sexualbrott. Och inte minst så behöver vi en försvars- och säkerhetspolitik som visar att Sverige och västvärlden – vår frihet, demokrati och människorna här faktiskt är värt att försvara.

KDU behövs i svensk politik!

Vi ska vara den borgerliga höger, som ger svenska folket hoppet och framtidstron tillbaka! Vi kan göra det, därför att vi vet att om vi möter de stora utmaningarna med mer av borgerlig politik – för frihet, ansvar och gemenskap, då är ett friare, tryggare och mycket starkare Sverige möjligt.

Nu ger vi järnet – sen sparkar vi ut sossarna från Rosenbad!

Stort tack för förtroendet att leda Kristdemokratiska Ungdomsförbundet!

***

/Christian Carlsson (Kalmar, 2016-10-30)

Se talet på Facebook: https://www.facebook.com/KDUSVERIGE/videos/1124884004213476/