Blytung kritik mot regeringen för siffertrixandet

Vi vet av PISA-skandalen att regeringen och utbildningsminister Anna Ekström mörkat kunskapsbristerna i skolan.

Nu riktas åter igen blytung kritik mot regeringen efter att det avslöjats att mer en tredjedel av de utrikes födda eleverna saknades i den senaste PIRLS-undersökningen.

De kan felaktigt ha gallrats bort – som i PISA.

Det här visar på nytt att de barn som har det svårast, och som har störst behov att bli sedda göms i skolstatistiken.

Det är både skamligt och sorgligt.

Alltför många barn sviks och lämnas efter i Socialdemokraternas Sverige.

Utbildningsminister Anna Ekström måste förstå att det är inte dimridåer för att mörka kunskapsbristerna, eller sänkta kunskapskrav som barnen i svensk skola behöver.

Istället behöver vi göra upp med Socialdemokraternas flumskola, och återupprätta kunskapsskolan.

För det första behövs tidiga kunskapskontroller och stödinsatser redan i lågstadiet. Alla elever bör testas för skrivsvårigheter tidigt, det ska finnas krav som säkerställer att alla skolor återkommande arbetar med diagnostiska prov och systematiskt arbetar för att ge tidiga stödinsatser i tid – ex. i form av utökad undervisningstid, läxhjälp och lovskola – samt inte minst speciallärarstöd och särskilda undervisningsgrupper.

För det andra kräver Kristdemokraterna att varje skola får i uppdrag att mäta elevernas faktiska kunskaper och elevernas kunskapsutveckling. Norge och England mäter detta idag och Sverige borde ta efter. Det här är helt centralt för att kunna utvärdera lärarnas förmåga att förmedla kunskap, men också för att avgöra om stödet som sätts in är rätt, och vilka skolor som lyckas.

Inget barn ska behöva gömmas undan i Sverige, och alla barn behöver få chansen att lyckas. För det krävs en ny regering som är beredd att ta ansvar och att göra upp med siffertrixande och flumskolan.

I valet nästa år kommer de rödgrönas flumskola, att ställas mot en återupprättad kunskapsskola

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Bråk och stök i skolan är ett stort svek från (s)

Ingen förälder ska behöva skicka iväg sin lilla son eller dotter till skolan med oro i magen över vad de andra barnen ska göra eller säga – och inget barn ska behöva utsättas för kränkningar eller känna sig otrygg i skolas korridorer.

Sverige behöver en gång för alla göra upp med stöket och otryggheten i skolan, så att barnen i skolan behandlas med respekt.

Under socialdemokraternas tid vid makten har otryggheten i skolan ökat. De senaste tio åren märks en negativ trend och både lärare och elever upplever att tryggheten har minskat.

Situationen har nu blivit så allvarlig att var femte elev i årskurs 9 uppgav förra året att de inte känner sig trygga i skolan, det visar Skolenkäten från Skolinspektionen.

Ordningsproblemen i skolan har funnits alltför länge, men resultatet kan exempelvis jämföras med att 9 av 10 elever kände sig trygga tio år tidigare.

Ordningsproblemen och otryggheten – med våld, stök och kränkningar – gör att många barn och unga mår dåligt och hamnar efter i skolan. Sedan tidigare vet vi att över hälften av eleverna uppgett att andra elever stör ordningen i klassrummet, så att de inta kan arbeta i lugn och ro.

Särskilt upprörande är att allt färre elever upplever att lärare ingriper om någon trakasseras. Detta avslöjades även i Friendsrapporten 2021, där det framkom att nära hälften av högstadieeleverna upplever att skolpersonalen inte alltid agerar när elever kränks.

Det här är ett stort svek.

Fler i vårt land behöver nu fråga sig vad det skickar för signaler till våra barn – om andra människors värde och de gemensamma värderingarna i samhället – ifall vi som samhälle inte låter det få tydliga konsekvenser när elever bryter mot skolans ordningsregler genom att hota, kränka eller trakassera andra.

Skolledarskapet och lärarnas ledarskap i klassrummet behöver för det första stärkas och lärarnas befogenhet att upprätthålla ordning ska vara klar och behöver förtydligas i skollagen.

Det behövs också mer av utbildning i ledarskap och konflikthantering på lärarutbildningen och som vidareutbildning, så att fler lärare står redo att ingripa mot trakasserier.

För det andra så behöver skolornas ordningsregler vara tydliga. Det finns i dag möjlighet till utvisning, kvarsittning, tillfällig omplacering och avstängning, men de här möjligheterna behöver kunna användas i större utsträckning.

Skolan ska alltid vara tydlig i sin reaktion mot brott och normöverträdelser. Rektor behöver därför ha stor frihet att utforma skolans undervisningsgrupper, och det behöver bli lättare att omplacera, stänga av och flytta mobbare till andra skolor.

Skolan ska stå på de utsattas sida, och därför är det mobbaren och inte den som mobbas som om nödvändigt ska behöva byta skola.

I skolan ska det råda nolltolerans mot klotter och skadegörelse. Den som saboterar ska även själv kunna vara med och laga skadan, och notan för det som saboterats bör skickas till föräldrarna.

Men framförallt så behövs en nolltolerans mot mobbing och kränkningar.

Betydligt fler än hälften av Sveriges högstadieeleverna behöver få känna att skolpersonalen ingriper mot trakasserier och kränkningar, och den sortens beteende behöver alltid leda till rapporter hem så att föräldrarna får möjlighet att ta sitt så viktiga föräldraansvar

Utbildningsminister Anna Ekström har dessvärre inte förmått att vända den negativa utvecklingen när det gäller ordningsproblem och otrygghet i skolan.

Sverige behöver därför en ny regering – en borgerlig regering – som är fast besluten att göra Sverige skolor till trygga skolor – där ingen hålls tillbaka, ingen lämnas efter och där alla barn behandlas med respekt.


Ebba Busch, partiledare (KD)

Christian Carlsson, skolpolitisk talesperson (KD)

Läs debattartikel i Aftonbladet: ”Stök och bråk i skolan är ett stort svek från S”

Nej till sänkta krav i skolan

Utbildningsminister Anna Ekström (S) öppnar nu i en intervju för att sänka behörighetskraven till gymnasieskolan på grund av ”alldeles, alldeles för många” underkända elever i grundskolan.

Det stämmer att alldeles för många elever inte klarar grundskolan, och det är ett enormt svek att så många barn lämnas efter i socialdemokraternas Sverige.

Men vägen framåt är inte att sänka kunskapskraven, utan att återupprätta kunskapsskolan.

En skola med hög kvalitet, höga förväntningar och höga krav – börjar med riktigt skickliga skolledare, och bra lärare som klarar av att inspirera eleverna till kunskap och leda klassen framåt, men vi behöver också tidiga kunskapskontroller och stödinsatser.

Alla elever behöver testas för skrivsvårigheter. Det behöver finnas krav som säkerställer att alla skolor arbetar med diagnostiska prov, mäter elevernas kunskapsutveckling och systematiskt arbetar för att ge tidiga stödinsatser i form av utökad undervisningstid, läxhjälp och lovskola – samt inte minst speciallärarstöd och särskilda undervisningsgrupper så att undervisningen bättre anpassas till elevernas olika förutsättningar och behov.

Att sänka kraven för att flera ska klara behörigheten är att kapitulera inför skolans misslyckanden. Det innebär ett dubbelt svek mot de som idag lämnas efter i skolan.

Det är uppenbart att Sverige behöver en ny regering. Vi behöver en borgerlig regering som är beredd att göra upp med flumskolan, och som sätter kunskapen i fokus.

Läs intervjun med Anna Ekström: ”Tröskeln till gymnasiet kan sänkas

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Skolorna måste sätta stopp för mobbningen

Sveriges skolor har åter slagit upp sina portar för eleverna. För många barn är skolstarten efterlängtad, men inte för alla. I vissa familjer är starten på höstterminen istället en tid av oro. Skriver om skolornas arbete mot mobbning i Hemmets vän.

Den årliga kartläggningen från Friends visar att var fjärde elev i mellan- och högstadiet har utsatts för kränkningar i skolan det senaste året och var tionde barn i årskurs 3–6 har utsatts för mobbning. Det finns tyvärr många barn som oroar sig över att bli illa behandlade i skolan.

Rapporten om den svåra situationen kommer inte som en blixt från klar himmel.

Skolinspektionens skolenkät har tidigare år visat att mer än var tionde elev känner sig otrygg i skolan. En bra bit över hälften av eleverna har dessutom uppgett att andra elever stör ordningen i klassrummet, så att de inte kan arbeta i lugn och ro.

Ordningsproblemen – med våld, stök och kränkningar – skapar naturligtvis en enorm stress som gör att många barn och unga mår dåligt och hamnar efter. Att utsättas för mobbning som barn kan dessutom få långtgående negativa konsekvenser för hälsan även i vuxenlivet och kan leda till dålig självkänsla, depression, ångest, psykisk ohälsa eller självskadebeteende.

Ordningsproblemen i svensk skola innebär därför ett stort svek.

Särskilt allvarligt är avslöjandet att nära hälften av högstadieeleverna upplever att skolpersonalen inte alltid agerar när elever kränks eller behandlas illa. Vi kristdemokrater kan inte acceptera att vuxna männi­skor passivt ser på när elever kränks eller stöket breder ut sig på våra skolor. Ingen förälder ska behöva skicka iväg sin lilla son eller dotter till skolan med oro i magen över vad de andra barnen ska göra eller säga, och inget barn ska behöva känna sig otrygg i skolas korridorer. Det minsta man som förälder ska kunna begära är att skolan är en trygg plats där eleverna behandlar varandra med respekt.

Det som behövs nu är en skolpolitik för ordning, trygghet och respekt.

1. MER TID FÖR BARNEN

Kristdemokraternas skolpolitik syftar till fler lärare och andra vuxna i skolan. Vi vill skapa förutsättningar för fler mindre undervisningsgrupper och bättre stöd i form av fler speciallärare och specialpedagoger. På så vis vill vi på ett bättre sätt anpassa undervisningen till de enskilda elevernas förutsättningar så att fler barn får möjlighet att klara skolan. Vi menar att en sådan politik också skulle skapa förutsättningar för tryggare skolor.

2. SATSA PÅ LÄRARES LEDARSKAP

Framförallt behöver vi säkerställa att fler lärare och annan skolpersonal står redo att ingripa mot mobbning och trakasserier. De antimobbningsprogram som skolorna använder sig av behöver vara evidenssäkrade, men det behövs också mer utbildning i ledarskap och konflikthantering på lärarutbildningen och som vidareutbildning, och skolpersonalens befogenheter att ingripa mot elever som stör ordningen behöver förtydligas.

3. NOLLTOLERANS MOT MOBBNING OCH KRÄNKNINGAR

Det finns idag viss möjlighet till utvisning, kvarsittning, tillfällig omplacering och avstängning, men sådana åtgärder behöver kunna användas i större utsträckning, och vi anser att ett större batteri av disciplinära åtgärder bör kunna sättas in gent­emot elever som väljer att hota, kränka eller sabotera, istället för att behandla andra med respekt. Kristdemokraternas arbete för mer ordning och trygghet kommer envist att fortsätta tills det råder nolltolerans mot mobbning och kränkningar i svenska skolor.

4. ETT STÄRKT FÖRÄLDRANSVAR

Varje fall av kränkningar och trakasserier behöver få tydliga konsekvenser, och den sortens beteende bör också alltid leda till en direkt kontakt mellan hem och skola. Skolan kan nämligen göra mycket på egen hand, men ett stärkt föräldraansvar är samtidigt avgörande, både för att vi ska klara av att förbättra kunskapsresultaten och för att göra Sveriges skolor till trygga skolor – där ingen hålls tillbaka, ingen lämnas efter och där alla barn behandlas med respekt.

Christian Carlsson (KD), riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Debattartikel i tidningen Hemmets vän: ”Skolan måste sätta stopp för mobbningen”

http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=9049&coid=44.

Skolverket finansierar islamism – regeringen har ingen kontroll

Sveriges invånare betalar höga skatter för att barn ska få möjlighet att gå i bra skolor, få stöd med läxor och att vårt samhälle ska klara integrationen. I stället har det visat sig att skattepengar avsedda för läxhjälp går till att bland annat finansiera en salafistisk koranskola i Malmö.

Koranskolan drivs av föreningen Daarulcilmi Relief Organisationen (DCRO) vars värdegrund strider helt mot västerländska värden som frihet, demokrati och jämställdhet. Salafistiska predikanter, hat mot shiamuslimer och kvinnans underordning ska enligt Stiftelsen Dokus avslöjande ha varit vanligt förekommande och homosexualitet har beskrivits som västvärldens ondska.

Hundratusentals kronor från Skolverket har utbetalts till DCRO. Granskningen visar också att läxhjälpsbidrag gått till pro-palestinska Grupp 194 Malmö som hyllat terrorism och spridit antisemitism och till den somaliska föreningen Röda havet som tidigare kritiserats för att ha bjudit in Said Rageah som förespråkar dödsstraff för den som lämnar islam samt att kvinnor endast får lämna hemmet om nödvändigt. Faktum är att endast 6 av 142 sökande organisationer i år fått avslag på ansökan om läxhjälpsbidrag trots att flera av dem endast verkar finnas på pappret, enligt Doku.

Skolverkets hantering av skattebetalarnas pengar är ett hån mot svenska folket och ännu ett exempel på att allt inte står rätt till på myndigheten. Det minsta man som medborgare ska kunna begära är att vi inte ska sponsra islamism. Vi har även rätt att kunna förvänta oss att regeringen och myndigheterna klarar av att stoppa välfärdsfusk som hotar friheten och tryggheten.

Så hur kan det komma sig att Skolverket finansierat en salafistisk koranskola?

Under 2021 har Skolverket fått 60 miljoner att fördela i läxhjälpsbidrag, men ansvarig minister Anna Ekström (S) har inte säkerställt att det finns tillräckliga rutiner och kontroller vid Skolverket för att motverka felaktiga utbetalningar av läxhjälpsbidrag.

Sverige har inte råd att vara så här slapphänt.

Säkerhetspolisen har i åratal varnat för hur extremistiska organisationer kan utnyttja svenska bidragssystem för att finansiera sin verksamhet. För att klara integrationen och säkerställa att Sverige är tryggt krävs därför tuffare tag i kampen mot den islamism som nu slår djupa revor i den svenska samhällsgemenskapen.

Kristdemokraterna presenterade nyligen en rapport med 40 förslag för att bekämpa välfärdsbrottslighet. Vi anser att det i fortsättningen bör finnas en utbetalande myndighet. För att ge en samlad bild, motverka fusk och effektivisera förvaltningen av välfärdsutbetalningar ska ett transaktionskonto tas fram och omfatta alla välfärdsutbetalningar och skatteutbetalningar.

Vi kräver dessutom ett demokratikriterium för bidrag till civilsamhället som syftar till att hindra att offentliga medel hamnar i händerna på extremistiska organisationer. Det har gått fem år och två terroröverenskommelser, men ännu har inte regeringen sett till att demokratikraven för bidrag till civilsamhället blivit verklighet. Lagstiftningen behöver komma på plats.

Avslutningsvis kräver vi kristdemokrater ett förbud mot utländsk finansiering av moskéer, stiftelser, trossamfund och andra organisationer i Sverige som kan leda till radikalisering eller extremism. I dag kontrollerar Saudiarabien, Turkiet och Qatar både moskéer och imamer i Sverige. Detta måste få ett slut.

För att motverka radikalisering, klara integrationen och säkerställa att Sverige är tryggt krävs betydligt tuffare tag i kampen mot islamismen – och det är att vänta vid ett borgerligt maktskifte.

Andreas Carlson (KD), gruppledare

Christian Carlsson (KD), skolpolitisk talesperson

Sofia Damm (KD), integrationspolitisk talesperson

Läs debattartikeln på på Expressen Debatt:

”Skolverket finansierar islamism – regeringen har ingen kontroll”

Kristdemokrati – för att människor ska få utvecklas och förverkliga sin potential

Före det att jag valdes till riksdagsledamot var jag skolpolitiker för Kristdemokraterna i Stockholms stad. Det här samtalet mellan mig och Maria Maric spelades in då, tidigare i år.

Jag fick möjlighet att berätta om arbetet inom ramen för utbildningsnämnden, vad som gjorde att jag valde Kristdemokraterna och om vad som är min främsta ideologiska drivkraft när det kommer till skolpolitiken.

Fokus hamnade på synen på familjen, skolan och tryggheten i samhället som helhet.Intervjun är en del av en serie från idéinstitutet Civitas.

Stort tack för samtalet Maria!

Christian Carlsson (KD), distriktsordförande för Kristdemokraterna i Stockholms stad

Vuxenutbildning – Svenska för invandrare (SFI)

I riksdagen debatterades nyligen Vuxenutbildningen, och jag valde att fokusera på Svenska för invandrare (SFI). Här kan du ta del av mitt anförande.

Fru talman!

Sverige har kommit långt när det gäller synen på det livslånga lärandet.

Det ska vara möjligt att återgå till studier vid olika tidpunkter i livet för att utbilda sig och bygga på sin kompetens när det behövs. Vissa av oss kommer säkert att byta karriär flera gånger under livet, antingen för att vi själva vill eller för att vi av någon anledning behöver byta yrkesbana.

Oavsett om man är högutbildad eller lågutbildad ska ingen i yrkesverksam ålder behöva hamna i en återvändsgränd när det gäller möjligheten att genom utbildning och hårt arbete förbättra sin situation och förverkliga livsdrömmar.

Fru talman! Vuxenutbildningen utgör i det här avseendet en fantastisk möjlighet. Men den har numera även en viktig uppgift att utgöra bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen.

Kristdemokraterna välkomnade införandet av regionalt yrkesvux, som syftar till att utbildningarna på gymnasial nivå ska planeras och bedrivas i samverkan mellan flera kommuner och med medverkan från det lokala arbetslivet.

Jag hör till dem som gärna betonar vikten av kvalitet framför kvantitet inom exempelvis vuxenutbildningen. Men vi tror verkligen på detta med regionalt yrkesvux och skulle därför vilja utöka antalet platser inom regionalt yrkesvux.

Segregationen i Sverige

Fru talman!

Jag skulle nu vilja fokusera på den del av vuxenutbildningen som handlar om svenska för invandrare, sfi.

Det finns alldeles för många barn i Sverige som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet. De vuxna förebilderna som de hade behövt ha i familjen ersätts många gånger av kriminella som rekryterar barn och unga till ungdomsgäng och organiserad brottslighet.

Fram växer då inte bara ett skuggsamhälle och parallellsamhällen av utanförskap utan faktiskt också ett etniskt och kulturellt segregerat Sverige.

Det säger sig självt att det är farligt och fel om människor som kommer till vårt land redan på förhand upplever sig vara dömda att misslyckas och fastnar i dessa parallellsamhällen.

I ett samhälle där stora grupper av människor inte talar samma språk kommer också tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet av naturliga skäl att minska. Inte minst gör bristande språkkunskaper det väldigt svårt att ta del av utbildning och skaffa sig ett jobb när man kommit till vårt land, så språket är en otroligt viktig faktor för integration.

Svenska för invandrare (SFI)

Vi kristdemokrater vill att när man kommer som asylsökande redan från dag ett ska ställas krav på deltagande i undervisning i svenska och samhällsinformation inom ramen för ett asylprogram. Men vuxenutbildningen i form av sfi är också en oerhört viktig pusselbit för att fler ska kunna bli en del av det svenska samhället och för att Sverige som land ska klara den stora integrationsutmaning som vi står inför.

Sfi är i dag en obligatorisk del av den tvååriga etableringsplanen, och den som inte deltar i programmet kan mista sin ekonomiska ersättning. Det är bra, men det ställs tyvärr inte några krav på att man faktiskt också ska lära sig språket. Efter etableringsprogrammets två år är det bara drygt en tredjedel av de nyanlända som går vidare till reguljärt eller subventionerat arbete eller till utbildning.

Det krävs därför större fokus på kvalitet och kunskap inom sfi; och detta är viktigt. Inte minst med tanke på att bl.a Kristdemokraterna anser att Sverige likt Norge, Danmark, Tyskland och Nederländerna bör införa språkkrav som villkor för såväl permanent uppehållstillstånd som svenskt medborgarskap.

SFI med yrkesvux

Fru talman! För att så många som möjligt ska kunna komma till sin rätt inom ramen för sfi är det viktigt att det finns en stor flexibilitet när det gäller inriktningar. Sfi ska kunna kombineras med praktik, annan utbildning eller förvärvsarbete.

Vi kristdemokrater vill att sfi med yrkesutbildning stegvis ska utvecklas till huvudalternativet. Yrkesvux är nämligen en mycket framgångsrik utbildningsform när det gäller att lära ut både svenska och yrkeskunskaper. Man har mycket bättre resultat där än i sfi-undervisningen i övrigt. Därför bör också alla kommuner erbjuda den typen av kombinationer.

Det finns i dag hundratals bristyrken i Sverige som nyanlända som studerar sfi samtidigt skulle kunna utbilda sig till: truckförare, lokalvårdare, skogsarbetare, målare, murare eller golvläggare. Det finns fantastiskt många möjligheter.

Kristdemokraterna hade därför velat förstärka regeringens tillskott till yrkesvux med ytterligare 100 miljoner kronor per år för åren 2021 och 2022.

Kvinnornas integration

Avslutningsvis, fru talman,

Ett stort integrationsproblem att det finns utrikes födda kvinnor som nästan helt isoleras från det svenska samhället. Nyanlända kvinnor deltar i mindre omfattning i olika arbetsförberedande insatser. De registreras senare hos Arbetsförmedlingen och påbörjar svenska för invandrare senare än män. Nyanlända kvinnor och män möts inte heller av samma förväntningar och krav på att arbeta.

Den så kallade AKKA-utredningen har konstaterat att nyanlända kvinnor, oavsett om de är flyktingar eller anhöriginvandrare, erbjuds mindre omfattande och mindre relevanta arbetsmarknadsinsatser än nyanlända män. Så här kan vi naturligtvis inte ha det.

Vi i Sverige behöver bli bättre på att förbereda utrikes födda kvinnor för arbete genom språkstudier, samhällsorientering, arbetsplatsbesök och mentorskapsprogram. Detta kan exempelvis ske inom ramen för en obligatorisk men individanpassad sfi med bebis.

I och med detta yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation 12.

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Situationen för resursskolorna är akut

Socialdemokraterna säger sig ofta vilja vara solidariska med samhällets utsatta, så varför har inte Anna Ekström (S) påbörjat ett lagstiftningsarbete för att både ge resursskolorna en egen definition i skollagen, och en hållbar finansieringsmodell?

Ingen elev ska hållas tillbaka eller lämnas efter av svensk skola. Det behöver finnas väl fungerande alternativ för elever med de största stödbehoven. Av den anledningen är vi många som frustreras över att så många elever blir utan det stöd de behöver, och att förutsättningarna att bedriva resursskola i Sverige är så bristfälliga.

De fristående resursskolorna hotas i dag av att skollagen och reglerna om tilläggsbelopp inte är anpassade till deras särskilda förutsättningar eller elevernas behov. Systemet för att erbjuda stöd till eleverna med de största stödbehoven fungerar helt enkelt inte.

En svårighet för den här typen av resursintensiva skolor är att antagningen till en fristående resursskola sker först. Därefter gör kommunen bedömningen av elevernas behov och skolans rätt till tilläggsbelopp för de enskilda eleverna. Detta skapar en oförutsägbarhet för resursskolorna, men samma problem drabbar inte nödvändigtvis kommunens egen resursverksamhet. De kommunala skolorna har nämligen möjlighet att först bedöma elevernas stödbehov, och därefter besluta om placering i en särskild undervisningsgrupp.

För att tilläggsbelopp ska kunna beviljas måste resursskolorna precis som alla andra friskolor både precisera den enskilda elevens behov och vilka åtgärder samt kostnader som man knyter till den enskilde eleven. På en resursskola har dock alla elever stort stödbehov och hela verksamheten är byggd runt dem. Det kan därför i vissa fall vara svårt att koppla vissa stödinsatser och kostnader till en enskild elev, då många elever drar nytta av samma typ av stödinsats. En annan svårighet är att alltför många kommuner och domstolar sätter upp så höga beviskrav för att påvisa elevens stödbehov att tilläggsbeloppen sällan utbetalas.

Alltför många kommuner gör bedömningen att en stor andel av resursskolornas ansökningar om tilläggsbelopp behöver avslås.

För vissa elever innebär detta ett dubbelt svek. Först misslyckas den kommunala skolan med att erbjuda det stöd eleven behöver i sin egen verksamhet. När eleven sedan söker sig bort från den kommunala skolan så misslyckas kommunen igen, fast då med att utbetala det stöd som hade krävts för att eleverna ska kunna få det stöd de behöver på resursskolan.

Så här kan vi inte ha det.

Statliga utredningar har de senaste åren konstaterat ”att dagens bestämmelser och ordning för beslut om tilläggsbelopp för elever i fristående skolor som har ett omfattande behov av särskilt stöd behöver utredas vidare” (SOU 2020:28), och att ”både tillämpningen av bestämmelserna och hanteringen av ansökningar skiljer sig betydligt mellan kommuner” (SOU 2020:42). Regeringen har däremot inte varit beredd att göra tillräckligt.

I maj tog Kristdemokraterna och Moderaterna därför initiativ till ett utskottsinitiativ om att ge resursskolorna en egen definition i skollagen och en hållbar finansiering som är bättre anpassad efter resursskolornas särskilda förutsättningar. Behandlingen av förslaget blev dessvärre en besvikelse då den rödgröna regeringen, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Liberalerna valde att rösta nej till förslaget.

Vår kamp för att rädda resursskolorna fortsätter dock.

Socialdemokraterna säger sig ofta vilja vara solidariska med samhällets utsatta, så varför har inte utbildningsminister Anna Ekström (S) påbörjat ett lagstiftningsarbete för att både ge resursskolorna en egen definition i skollagen, och en hållbar finansieringsmodell?

Situationen för resursskolorna är akut, och lagstiftningsarbetet för att säkerställa att eleverna med de största behoven kan få det stöd de behöver, borde redan ha börjat.

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Läs min debattartikel i Altinget:

Situationen för resursskolorna är akut

Momsregler ska inte bidra till sämre vård och utbildning

Vi kräver en lagändring som tydliggör att vård, utbildning och alla andra välfärdsområden som är undantagna från moms, är det i alla led. Det skriver jag tillsammans med Acko Ankarberg Johansson och Hampus Hagman (KD) i i Dagens Samhälle.

Den så kallade vårdmomsen har fördyrat och försvårat arbetet för många aktörer i vården sedan dess införande 2019

Utredningen om vårdmoms har lagt fram ett allt för mjäkigt förslag, som inte kommer lösa grundproblemet med att olika aktörer inom vården betalar olika skatt för sin inhyrda personal. För oss kristdemokrater är det kvaliteten på vården som är avgörande – inte i vilken regi den drivs. Därför är konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata aktörer mycket viktigt.null

Det senaste året har sjukvården varit under en enorm press och personalen har tvingats till insatser långt bortom vad som är rimligt. Tyvärr var pressen på vården hård redan före pandemin. Även om kvaliteten i vården ofta var – och är – mycket hög, så präglas den också av långa väntetider och ett hårt tryck på personalen. Därtill har den så kallade vårdmomsen fördyrat och försvårat arbetet för många aktörer i vården sedan dess införande 2019.

Vårdmomsen innebär att alla vårdmottagningar ska betala moms när personal hyrs in från ett företag. Det handlar inte bara om bemanningsföretag, utan också om personal som under många år arbetat som fast personal men i praktiken är konsulter och har avtal för sitt arbete. Detta är vanligt till exempel bland läkare i glesbygd som inte kan fylla upp sin tid på en enda vårdcentral, utan i stället har avtal med flera.

Eftersom offentligt drivna verksamheter får full ersättning för sina momsutlägg så innebär momsen inte någon merkostnad för dessa aktörer, men privat drivna verksamheter får i stället en schablonersättning som staten betalar ut via regioner och kommuner. Schablonersättningen täcker dock inte de faktiska kostnaderna och betalas heller inte ut i samma utsträckning i de olika regionerna. Det innebär att konkurrensen snedvrids mellan offentliga och privata vårdgivare, och att skillnaderna i förutsättningar är stora mellan regionerna.

Efter att regeringen under våren 2019 klargjorde att man inte tänkte lösa problemet, tog Kristdemokraterna initiativ till ett tillkännagivande i riksdagen om att utreda frågan. Detta röstades igenom i juni 2019. Först i februari året därpå tillsatte regeringen utredningen, och nu har den presenterat sitt resultat: en liten höjning av schablonersättningen.

Att införa nya eller förstärkta momskompensationssystem kan möjligen vara en nödlösning på kort sikt, men den är inte hållbar, eftersom systemen tillämpas olika i regionerna. null

Utredningens förslag är därför allt annat än tillfredsställande, eftersom det inte löser grundproblemet utan snarare cementerar ojämlikheterna som råder.

Problematiken med moms på inhyrda konsulter drabbar även andra områden som tidigare varit undantagna från moms. Inom yrkeshögskolorna finns just nu en stor oro inför framtiden, eftersom Högsta förvaltningsdomstolen under våren fastslagit att utbildande konsulter ska anses vara inhyrd personal och därmed vara momspliktiga.

Om en yrkesutbildning ska kunna hålla hög kvalitet så är det förstås helt nödvändigt att låna in människor med spetskompetens från olika företag. Men även inom detta område snedvrids konkurrensen mellan privata och offentliga utförare, då offentligt drivna utförare får full momskompensation. Förra året stod de privata utförarna för 73 procent av alla yrkeshögskoleplatser, vilket indikerar att momsproblemet kan bli mycket stort.

Nu krävs en lagändring som tydliggör att vård, utbildning och alla andra välfärdsområden som är undantagna från moms, är det i alla led. Annars riskerar liknande problem att dyka upp på nya områden.

I förlängningen riskerar momsbeläggningen av privata välfärdsaktörer både att leda till ojämlik vård – där inte minst glesbygden drabbas och till förvärrade problem med kompetensförsörjning på den svenska arbetsmarknaden. Det är alltså inte främst privata vårdföretag och yrkeshögskolor som kommer drabbas av detta – utan människor i behov av vård och utbildning.

Hampus Hagman, Ledamot Skatteutskottet (KD)

Acko Ankarberg Johansson, Ordförande Socialutskottet (KD)

Christian Carlsson, Ledamot Utbildningsutskottet (KD)

Dagens Samhälle: ”Momsregler ska inte bidra till sämre vård eller utbildning ”

Tidningen Näringslivet: ”KD ryter till om vårdmomsen”

Gymnasieskolan – ”Vi går i första ring och jag fattar ingenting”

Studentfirandena avlöser varandra, och riksdagen har i dagarna debatterat skolpolitik med fokus på gymnasieskolan. Här kan du ta del av mitt anförande.

Fru talman!

Jag vill börja med att rikta ett stort grattis till alla som har tagit studenten den här våren. Jag hoppas att de vid det här laget har fått möjlighet att sjunga om studentens lyckliga dag och att de har kunnat fira riktigt ordentligt utifrån de rådande förutsättningarna.

Jag vet att det är väldigt många som har fått slita hårt för sina betyg. Det är såklart inte fel att behöva anstränga sig. Tvärtom – det är bra! Man ska mötas av höga förväntningar och krav i skolan. Men de som har tagit studenten under denna pandemi har fått slita särskilt hårt, inte minst på grund av fjärr- och distansundervisningen. Därför vill jag rikta ett särskilt stort grattis till dem som har tagit studenten just i år.

Gör upp med flumskolan – återupprätta kunskapsskolan

Fru talman! För alla som nu sprungit ut och tagit studenten är det mycket hårt arbete de senaste tre åren som ligger bakom detta, men grunden har dessa elever förstås lagt långt tidigare.

Tyvärr är det så att alltför många elever sviks av svensk skola redan i grundskolan, och så kan vi helt enkelt inte ha det. För att fler ska nå behörighet till ett nationellt gymnasieprogram så att fler också kan ta studenten behöver vi en gång för alla göra upp med flumskolan och återupprätta kunskapsskolan.

Det behövs tidiga kunskapskontroller och stödinsatser redan i lågstadiet. Alla elever borde få möjlighet att göra diagnostiska prov och screenas för läs- och skrivsvårigheter redan i första klass. Skolorna behöver också arbeta systematiskt med tidiga stödinsatser i form av utökad undervisningstid, läxhjälp och lovskola samt inte minst i form av speciallärarstöd och särskilda undervisningsgrupper, så att undervisningen bättre anpassas till elevernas olika förutsättningar och behov.

Allra viktigast för att göra upp med den så kallade flumskolan är att börja mäta de faktiska kunskaperna och elevernas progression, det vill säga deras kunskapsutveckling, så att vi vet att de insatser vi gör och den undervisning vi bedriver i skolorna har effekt. Undervisningen i svensk skola ska vara av hög kvalitet, och den ska vara evidenssäkrad. Detta ska gälla både i grundskolan och i gymnasieskolan.

En kunskapsbunden skola

Fru talman! ”Vi går i första ring, och jag fattar ingenting” är en helt okej textrad att festa till när låten Vill ha dej spelas på studentskivor och andra hemmafester runt om i vårt vackra land. Vi har dock problem om vi låter den textraden fånga känslan hos elever som precis har börjat gymnasiet.

Vi kristdemokrater är därför övertygade om att det skulle behövas mer av en kunskapsbunden skola där lärare och rektorer i grundskolan har större möjlighet att låta elever gå om en årskurs om detta krävs för att eleven ska nå målen. Vi vill av samma anledning utreda läroplikt eller någon form av förlängd skolplikt för de elever som behöver detta för att nå kunskapsmålen.

En sak är säker: Att sänka kraven och förväntningarna på eleverna är inte en framkomlig väg för svensk skola.

Stärkt lärarkompetens

En gymnasieskola med hög kvalitet, höga förväntningar och höga krav ska värnas. En sådan skola börjar naturligtvis med riktigt bra lärare. Vi behöver höja kraven för antagning till lärarutbildningarna och satsa på vidareutbildning för landets lärare, både i ämneskunskap och när det gäller ledarskapet i klassrummet. Vi välkomnar ett nationellt professionsprogram under förutsättning att man lyckas fylla detta med ett högkvalitativt innehåll.

Vi i Kristdemokraterna vill att fler skickliga lärare ska kunna bli förstelärare och lektorer. Vårt mål är att det ska finnas lektorstjänster vid alla gymnasieskolor. Vi skulle också vilja se fler så kallade kombinationsanställningar, så att forskare vid högskolor eller universitet i större utsträckning även skulle kunna arbeta som lärare i gymnasieskolan. På så vis skulle ämneskompetensen på våra gymnasieskolor kunna stärkas.

En skola där elever vill lära för livet

Fru talman! Kristdemokraterna arbetar för en gymnasieskola – och en skola i största allmänhet – där eleverna vill lära för livet. Det finns förhoppningar från vårt partis sida om att en övergång till ämnesbetyg i gymnasieskolan skulle kunna bidra till detta.

Vi är också väldigt angelägna om att eleverna vid avslutade ämnesstudier ska få rättvisande betyg som speglar deras faktiska kunskaper. Digitala nationella prov med en extern rättning ser vi som ett väldigt viktigt steg för att öka likvärdigheten, men det systematiska kvalitetsarbetet på skolorna för att säkerställa en likvärdig betygsättning måste naturligtvis förbättras redan nu. Skolverket skulle behöva ta fram en modell för hur betygen ska korreleras med resultaten vid de nationella proven för att motverka betygsinflation och säkerställa en mer rättvis antagning till den högre utbildningen.

Bättre studie- och yrkesvägledning

Fru talman! Alla elever och studenter söker sig ju inte vidare till högre utbildning. Vissa söker i stället arbete, och så ska det förstås vara.

Hårt arbete i skolan ökar chanserna till arbete efter skolan. Något annat som ökar chanserna till ett första jobb efter studenten är att man har gjort rätt studieval. Sverige står exempelvis inför en enorm kompetensbrist inom industri och hantverk. Utifrån arbetsmarknadens behov är det i dag helt enkelt för få som väljer ett yrkesinriktat program i gymnasiet, yrkeshögskola eller en lärlingsutbildning.

Vi menar att uppdraget till studie- och yrkesvägledningen därför bör vara att fortsätta att utgå från elevens intresse och begåvning men att i större utsträckning beakta arbetsmarknadens behov. Det ska helt enkelt vara väldigt tydligt för eleverna var det finns goda möjligheter att få jobb.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag önska alla studenter som nu ger sig ut på jakt efter ett jobb eller som ska fortsätta att studera i höst en riktigt fin sommar och ett stort lycka till. Trevlig sommar vill jag också passa på att härifrån talarstolen önska fru talmannen och alla kollegor i utbildningsutskottet.

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson