KDU: Svenska folket vill inte ha muslimska böneutrop

Christian Carlsson-7Joar Forssell (LUF) skriver på SVT Opinion (22/3) att det finns delar av vår kultur som är så essentiella att det vore direkt skadligt om vi ruckade på dem, och att två av dessa är religionsfrihet och tolerans.

KDU delar den uppfattningen, men inte slutsatsen att svenska moskéer därför regelbundet ska ropa ut sina böner och proklamera islam över svenska bostadsområden eller hela stadsdelar. Människor i Sverige ska inte ofrånkomligen behöva mötas av budskapet ”Allah är störst. Allah är störst”, ”det finns ingen gud utom Allah”, i våra bostadsområden.

Forssell jämför böneutropet med ljudet från glassbilen. Den jämförelsen fungerar möjligtvis i en liberal teorivärld. Det krävs nog just, att man är förbundsordförande för LUF för att inbilla sig att ljudet från glassbilen är att likställa med sprängkraften i ett muslimskt böneutrop.

Sverige är inte något muslimskt land, även om det finns muslimer här. Sverige är ett land som är uppbyggt på kristen etik och västerländsk humanism. Det finns därför ingen anledning att bekymra sig över gudstjänster i TV, skolavslutningar i kyrkan, den svenska flaggan eller de kyrkklockor som är ett uttryck för vårt kulturarv och en tusenårig kristen historia i Sverige. Tvärtom. Kristendomen är en oskiljaktig del av vårt svenska och västerländska kulturarv. Detta återspeglas inte bara i våra värderingar utan även i våra seder och nationella symboler.

De flesta som bor i Sverige är kristna eller tror inte alls. Oavsett, så kan vi konstatera att en stor majoritet av svenska folket inte vill höra regelbundna muslimska böneutrop i sina egna bostadsområden. Enligt Sifo uppger hela 60 procent att de inte vill ha böneutrop. Istället för att kräva böneutrop bör muslimer därför anpassa sig till sin omgivning, det svenska samhället och vår kultur.

Religionsfriheten ska fortsätta att gälla i Sverige. Yttrandefriheten likaså. På samma sätt som svenska folket har att tolerera att det finns muslimer i Sverige, så har den muslimska minoriteten att inse och acceptera att en majoritet av svenska folket inte vill leva med muslimska böneutrop i sina egna bostadsområden. Den insikten kräver anpassning, vilket är helt avgörande för en lyckad integrationspolitik och för att förhindra framväxten av parallella samhällen.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs artikeln hos SVT Opinion: ”KDU: Majoriteten av svenska folket vill inte ha muslimska böneutrop i sina bostadsområden”

Böneutrop från moskéer hör inte hemma i Sverige

CC_rutig”Sverige är inte något muslimskt land, även om det finns muslimer här. Sverige är istället ett land som bygger på kristen etik och västerländsk humanism. KDU anser att böneutrop från moskéer inte hör hemma här, och en stor majoritet av befolkningen tycks hålla med.”

Axel Hallberg och Aida Badeli (Grön Ungdom) skriver i Dagens Samhälle (16/3) att Kristdemokraterna ägnar sig åt ”populism” som syftar till att ”skapa motsättningar” eftersom vi säger nej till böneutrop från svenska moskéer.

Man bör dock fråga sig vilka det är som skapar motsättningar. Är det vi som vill att människor ska få slippa höra muslimska böneutrop i sina bostadsområden, eller Grön ungdom som vill att sådana ska höras över våra städer från svenska moskéer?

Istället för att diskutera sakfrågan, dvs. muslimska böneutrop, fokuserar Hallberg och Badeli nästan helt på Kristdemokraternas retorik. Man hade kunnat förvänta sig bättre från ett ungdomsförbund, vars moderparti under de senaste åren kantats av islamistiska skandaler där ministrar varit inblandade och partiföreträdare vägrat ta kvinnor i hand. Grön ungdom borde vara väl insatta i frågan om böneutrop, men vi i KDU förklarar ändå gärna både vårt ställningstagande och vad muslimska böneutrop egentligen handlar om.

Det islamiska böneutropet ”Adhan” syftar nämligen inte enbart till att påminna människor att be, utan dessutom till att proklamera islam över en stad. Det framgår bl. a. av kommentarerna till ”Umdat Al-Ahkam” som är en av de viktigaste böckerna för islamisk juridik. Boken nämner att böneutropet kan liknas vid den muslimska flaggan och ska visa att folket i staden är muslimer.

Böneutropet inleds med att proklamera ”allaho akbar” för att hävda att Allah är den störste och att allting och alla, utom Allah i islam, ska böja sig. Detta följs sedan av budskapet att det finns ingen Gud utom Allah och att Muhammed är hans sändebud. Det hela gör att det finns en avgörande skillnad mellan muslimska böneutrop, och de kyrkklockor som är ett uttryck för vårt kulturarv och en tusenårig kristen historia i Sverige.

Sverige är inte något muslimskt land, även om det finns muslimer här. Sverige är istället ett land som bygger på kristen etik och västerländsk humanism. KDU anser att böneutrop från moskéer inte hör hemma här, och en stor majoritet av befolkningen tycks hålla med. Enligt Sifo uppger hela 60 procent att de inte vill ha böneutrop. Istället för att kräva böneutrop, behöver svenska muslimer därför vara beredda att anpassa sig till sin omgivning. Det gäller naturligtvis oavsett om man är född i Sverige eller har invandrat till vårt land.

Om mindre än ett halvår är det val. Vi har då möjlighet att avgöra vilket samhälle vi vill ha. Väljarna ska veta att en röst på KD är en röst på ett socialt ansvarstagande parti till höger, men också på ett parti som är beredda att försvara de värderingar och den människosyn som förvaltats av kristen etik och västerländsk humanism. Vissa värden är värda att bevara, och därför behövs ett starkt KD efter valet den 9 september.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs artikeln i Dagens Samhälle: Böneutrop från moskéer hör inte hemma i Sverige

 

Monarkin – en viktig bärare av svensk identitet

DSC01092

Sveriges monarki är en av de äldsta i världen. Den är en enande kraft som står över partipolitikens splittring. Monarkin är också en viktig bärare av vår gemensamma historia, vårt kulturarv och svensk identitet”, skriver med Alexander Brännlund (KDU) på SVT Opinion.

Vid ett tillfälle som är till glädje för kungafamiljen och stora delar av svenska folket så är det föga förvånande att republikanerna återigen svallar över av missunnsamhet. Republikanska föreningen skyr inga medel för smutskastning av Sverige eller vårt statsskick, och artikeln av Lisa Bjurwald på SVT Opinion är dessvärre ett praktexempel på det.

Ett särskilt udda utdrag ur artikeln är: ”Inget annat svenskt barn än ett så kallat “kungligt”, det vill säga ett som fötts in i ett uråldrigt system baserat på blodsmagi, lever heller i öppen strid med barnkonventionen.”

Termen, ”blodsmagi” för att beskriva en så självklar del av Sverige som vårt kungahus, är ett anmärkningsvärt sätt att försöka demonisera de ätter som besuttit tronen. Om något vittnar det om Bjurwalds extrema och respektlösa inställning till vårt statsskick. Respektlösheten framstår som märklig eftersom det stora flertalet monarker, kungar som drottningar, precis som vår nuvarande kungafamilj, har gjort otroligt mycket bra för Sverige. Utan dem hade vi inte varit det land vi är idag.

Det blir också märkligt när Lisa Bjurwald försöker påskina att det skulle finns något ofrånkomligt tvång för medlemmar av Kungahuset. Prinsessan Estelle är fri att välja sitt liv, att välja en utbildning etcetera. Ett privatliv utanför publiciteten och det offentliga uppdraget existerar också. Det framstår därför inte särskilt sansat när Bjurwald drämmer till med barnkonventionen som sitt främsta argument för att avskaffa statsskicket och upplösa konungariket.

Monarkin för med sig plikter och ansvar för kungahuset, men plikter och ansvar det föds vi alla med. Dessutom står det regenter fritt att abdikera om de skulle önska. Kungafamiljen klarar sig därför alldeles utmärkt utan att republikaner som Lisa Bjurwald behöver göra sig till uttolkare av och talesperson för vad som skulle ligga i deras intresse.

Sveriges monarki är en av de äldsta i världen. Den är en enande kraft som står över partipolitikens splittring. Monarkin är också en viktig bärare av vår gemensamma historia, vårt kulturarv och svensk identitet. Monarkin är som kung Carl XIV Gustaf själv uttryckte det, ”en pelare i samhället”, precis som den demokrati som beslutat att Sveriges statsskick fortsatt ska vara konstitutionell monarki.

Det är dags att republikanska föreningen släpper sina förlegade krav på republik. Sverige har varit en monarki så länge vårt land har existerat. Konstitutionell monarki är den enda demokratiska traditionen som vi i Sverige har att luta oss emot och det är därför fullt naturligt att monarkin stöds av svenska folket.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Alexander Brännlund, vice ordförande KDU Kalmar län

Läs artikeln hos SVT Opinion: KDU: Monarkin – en viktig del av svensk identitet

Vissa värden är värda att bevara

CC_Värden

Vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) har presenterat våra valkampanjer. KDU står till höger om de tre liberala ungdomsförbunden i Ung Allians och vår konservativa sida visar sig i kampanjen ”Värden att bevara”

Det finns vissa värden som är värda att bevara – värden som andra vill byta ut, riva ner eller förstöra. Det finns goda värderingar som gör livet enklare att leva och som skapar förutsättningar för att du ska kunna leva i ett tryggt samhälle. Det finns traditioner med värdefulla budskap, som för människor närmare varandra och stärker vår samhällsgemenskap.

Det finns också värden som håller på att gå förlorade utan att någon egentligen vill, därför att andra intressen får styra. Vackra hus i stadskärnor rivs, byar på landsbygden försvinner och vår natur förstörs.

Sverige behöver en regering som förstår att det finns värden som inte kan köpas för pengar – men som är ovärderliga för att människor ska må bra och därför värda att bevara. Därför behövs ett starkt KD.

Värderingar

Sverige ska vila på de goda värderingar som historiskt har gjort landet starkt och som bygger på den människosyn som förvaltats av den kristna och västerländska idétraditionen. Det handlar om alla människors lika och okränkbara värde oavsett vilka vi är eller vad vi presterar, men också om att göra rätt för sig samt att bry sig om, respektera och ta ansvar för sina medmänniskor.

  • Alla människor är lika mycket värda och ska mötas med respekt
  • Människan har en förmåga till fri vilja, förnuft och personligt ansvar – och är moraliskt ansvarig för sina handlingar och för sin omgivning
  • Ingen människa är perfekt, men alla är värdefulla
  • Solidariteten börjar inte i riksdagen – den börjar hos dig

Traditioner

Vi människor behöver gemenskap med andra för att växa. Kultur och traditioner är viktigt därför att det för människor närmare varandra och stärker känslan av samhörighet och ansvar för varandra. Idag fungerar vår svenska kultur, våra högtider och traditioner som en viktig nyckel till integration, men de fungerar också som en viktig länk till vår historia som binder oss samman med tidigare och kommande generationer.

  • Stärk den svenska monarkin
  • Bevara rätten till skolavslutningar i kyrkan
  • Språk- och medborgarskapstest för den som vill bli medborgare
  • Bygg i klassisk tradition – Sverige ska vara vackert

Naturen

De värden som vi ärvt av våra förfäder har vi ett ansvar att förvalta och överlämna i ett minst lika gott skick till våra barn. Det gäller också vår natur. Våra barn ska kunna bada i samma hav, fiska i samma sjöar och springa i samma skogar som vi själva har gjort. Tillsammans måste vi därför göra mer för att vi ska kunna överlämna vår natur i ett bättre skick, än när vi själva ärvde den.

  • Minska koldioxidutsläppen – skärp utsläppskvoterna, stoppa subventioner av fossila bränslen och bygg ut kärnkraften
  • Miljöforskning – samordna fler satsningar inom EU
  • Starkare djurskydd – nej till plågsamma djurtransporter och liberala krav om tidelag
  • Rädda våra vatten – motverka försurning, övergödning och utsläpp som förorenar sjöar och kusthav

 

Kontaktinformation:

Christian Carlsson
Förbundsordförande KDU
christian.carlsson@kdu.se

Fredrik Bergström
Generalsekreterare KDU
0765272534/
fredrik@kdu.se

Naivt av CUF att blunda för följder av månggifte

CC_SArah

SLUTREPLIK Magnus Ek och Olivia Erixon (CUF) argumenterar för att införa månggifte i Sverige (9/2) och anser att ”KDU borde fokusera på verkliga problem” men de liberala förslagen om att legalisera månggifte, och de månggiften som erkänns, handlar om verkliga förslag, och verkliga problem.

Vi i KDU menar att trygga familjer lägger grunden för ett tryggt samhälle och vi anser att trohet och stabila familjerelationer bäst uppmuntras genom en giftermålsbalk som bygger på tvåsamhet. Äktenskapet syftar just till att barn ska få växa upp med ett starkt juridiskt skydd i en nära gemenskap med båda sina föräldrar. Det är viktigt för Sverige att hålla fast vid.

Principen att äktenskap ingås av två jämbördiga parter, där man och kvinna har samma rättigheter, är dessutom själva grunden för svensk äktenskapsrätt. Det är fundamentalt i det svenska samhället, men tyvärr inte i de kulturer och länder eller bland de grupper där månggifte är vanligt förekommande.

Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) kanske tror att det är en slump att Koranen föreskriver att en man får ha fyra fruar, men inte tillåter det omvända. Men det är ärligt talat ingen slump. Det säger något om människosyn, och vi i KDU vill inte att den människosynen ska få fäste i Sverige. Vi tänker inte göra det lättare för kvinnoförtryck att slå rot genom att överge vår egen västerländska äktenskapssyn.

”Hur kan KDU tro att den enda lösningen på kvinnoförtryck och hederskultur är att hålla fast vid vår gamla äktenskapslagstiftning”, frågar sig Ek och Erixon.

Det enkla svaret är att det tror vi inte.

Kristdemokraterna vill också satsa på fler poliser, vi står bakom lagstiftningen kring kvinnofridskränkning och vi ser gärna satsningar på kvinnojourer och fler skyddade boenden, men det hindrar oss inte från att dessutom säga nej när liberala delar av borgerligheten kräver att månggifte införs i Sverige.

Frågan är hur CUF så totalt kan underskatta den normativa betydelsen av äktenskapet. De erkänner att problem med kvinnoförtryck och hederskultur redan är stora, men bortser helt från att problemet riskerar att växa om de genom att införa månggifte gör Sverige till ett mer attraktivt land att etablera sig i för islamister.

Vi förstår att det inte är intentionen från CUF, men att vara naiv duger inte. Vi i KDU står därför fast vid att när liberaler kräver månggifte, då banar de också väg för islamism och hälsar kvinnoförtrycket välkommet till vårt land.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Sarah Havneraas, familje- och jämställdhetspolitisk talesperson KDU

Läs debattartiklen i SVD: Naivt av CUF att blunda för följder av månggifte 

Månggifte banar väg för islamism

CC_SArah

Liberaler som förespråkar månggifte med den polyamorösa kvinnan för ögonen behöver tänka om. De hälsar kvinnoförtrycket välkommet till vårt land. Skriver med Sarah Havneraas (KDU), på SVD Debatt. 

Månggifte strider helt mot vår västerländska syn på äktenskapet och är förbjudet. Trots det fanns ca 300 fall av polygami registrerade i vårt land, år 2016. Svensk lag erkänner nämligen månggiften som ingåtts i andra länder, om makarna då saknade anknytning till Sverige. I takt med ökad invandring har problemet med månggifte tyvärr blivit allt större. Samtidigt har kraven på månggifte blivit fler.

Liberala ungdomsförbundet (LUF) och Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) betraktar sedan länge polygami som en liberal frihetsreform, och även våra alliansvänner i Moderata Ungdomsförbundet (MUF) har velat möjliggöra månggifte. KDU säger däremot bestämt nej. Månggifte ska fortsatt vara förbjudet.

Stabila och trygga familjer är det som ger bäst förutsättningar för en trygg barndom och ett tryggt samhälle. Därför bör trohet och stabila familjerelationer fortsatt uppmuntras. Det görs bäst genom en giftermålsbalk som bygger på tvåsamhet, som syftar till att barn ska få möjlighet att växa upp i en familj med ett starkt juridiskt skydd och nära gemenskap med sina föräldrar. Inget barn i Sverige ska behöva se sin mamma bortprioriteras eller förfördelas därför att hennes man tagit sig rätten att gifta sig med ännu en yngre fru, och ingen kvinna förtjänar att bli behandlad som en andra klassens fru.

Det teoretiska exemplet med den polyamorösa kvinnan som vill leva med många män och dessutom manifestera detta genom månggifte förekommer säkert. Men människor kan redan idag välja hur många partners man vill leva med, och ärlig talat så förekommer nästan inga fall av månggifte i världen där det är fråga om en kvinna som har valt att gifta sig med flera män.

I verkligheten är månggifte nämligen i princip endast tillåtet i delar av Afrika och Mellanöstern, främst i muslimska länder. Det beror på att Koranen föreskriver att en man får ha upp till fyra fruar, men sharia tillåter inte det omvända. Kenya klubbade så sent som 2014 en lag som tillåter män att ha flera fruar, även utan den första fruns tillåtelse. Det är med andra ord inte någon tillfällighet att månggifte är tätt förknippad med kvinnoförtryck. Frågan är om vi verkligen vill importera detta till Sverige? Ska vi överge vår västerländska äktenskapssyn och istället följa Saudiarabiens, Jemens och Somalias exempel?

KDU tycker inte det. Månggifte strider inte bara mot svensk rättsuppfattning utan också mot grunderna för den svenska rättsordningen. Principen om att parterna i ett äktenskap har samma rättigheter har legat till grund för svensk äktenskapsrätt i snart 100 år. Mannens och kvinnans lika rättigheter är fundamentalt i det svenska samhället och har stöd i regeringsformen. Ingen ska missgynnas på grund av sitt kön och Sverige bör därför inte heller längre erkänna polygama äktenskap som ingåtts i ett annat land.

Vi menar att liberaler som förespråkar månggifte med den polyamorösa kvinnan för ögonen, behöver tänka om – därför att när liberaler kräver månggifte, då banar de också väg för islamism och hälsar kvinnoförtrycket välkommet till vårt land. Svensk borgerlighet är bättre än så och vi måste vara bättre än så, även i framtiden.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Sarah Havneraas, familje- och jämställdhetspolitisk talesperson KDU

Läs debattartikeln i SVD: Månggifte banar väg för islamism i Sverige

Kunglig är inget 9 till 5-jobb

CC_HedvigUnga republikaner hamnar som vanligt fel i debatten om vårt statsskick. Förbundsordförande Aza Cheragwandi ifrågasätter kungahusets arbetsinsatser under året. Att vara kunglig är aldrig ett nio till fem-jobb. Monarkin är en konstant symbol för Sverige och den vilar aldrig.

Att Unga republikaner skjuter över målet när det kommer till osaklig kritik av monarkin är inte särskilt förvånande, för det är just oförståelsen för monarkins förträfflighet och styrka som kännetecknar deras förening.

Vi KDU menar att varje samhälle är i behov av viss kontinuitet, kulturell gemenskap och en känsla av samhörighet. I en tid då Sverige genomgått stora förändringar på kort tid och mycket numera skiljer oss åt, så anser vi att monarkin är en viktigare symbol än någonsin.

Monarkin står för traditioner som för människor närmre varandra och som stärker samhällsgemenskapen.

Vi är stolta och tacksamma över att ha fått möjlighet att växa upp i Konungariket Sverige, en av världens äldsta monarkier, ett fritt och demokratiskt land med vacker natur, högt välstånd, fina och stolta traditioner och med västerländska värderingar som har gjort vårt land starkt.

Sverige var en monarki långt före vi blev en demokrati – men också långt efter att vi blev en demokrati, har svenska folket, gång på gång, demokratiskt genom Sveriges riksdag, slagit fast att Sverige ska fortsätta att vara en monarki. Statsskick har avlöst varandra i andra länder. Presidenter har kommit och gått, men den svenska monarkin har bestått.

Monarkin är därför både en värdefull symbol för vårt land, och en viktig länk tillbaka till vår historia och vårt kulturarv. Den förenar oss med tidigare och kommande generationer – något som aldrig ska underskattas.

Medan USA har president Donald Trump, Ryssland har president Vladimir Putin – så heter Sveriges statschef, Kung Carl XVI Gustaf – inte president Persson, Reinfeldt eller Löfven. Det är något vi ska vara tacksamma över.

Den stora styrkan i monarkin ligger nämligen i att den står ovanför partipolitiken och det vardagliga politiska käbblet mellan regering och riksdag. Det gör att vår statschef, den svenska monarken, kan representera hela folket, oavsett partipolitisk färg.

Det är en sällsynt egenskap i en polariserad tid. Monarkin är en enande kraft och symbol för hela nationen, något för hela svenska folket att samlas kring och sluta upp bakom i goda såväl som svåra tider.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Hedvig Åkesson, andre vice förbundsordförande och kulturpolitisk talesperson KDU

Läs debattartikeln hos Aftonbladet: Att vara kunglig är inget nio till fem-jobb