Skolverket finansierar islamism – regeringen har ingen kontroll

Sveriges invånare betalar höga skatter för att barn ska få möjlighet att gå i bra skolor, få stöd med läxor och att vårt samhälle ska klara integrationen. I stället har det visat sig att skattepengar avsedda för läxhjälp går till att bland annat finansiera en salafistisk koranskola i Malmö.

Koranskolan drivs av föreningen Daarulcilmi Relief Organisationen (DCRO) vars värdegrund strider helt mot västerländska värden som frihet, demokrati och jämställdhet. Salafistiska predikanter, hat mot shiamuslimer och kvinnans underordning ska enligt Stiftelsen Dokus avslöjande ha varit vanligt förekommande och homosexualitet har beskrivits som västvärldens ondska.

Hundratusentals kronor från Skolverket har utbetalts till DCRO. Granskningen visar också att läxhjälpsbidrag gått till pro-palestinska Grupp 194 Malmö som hyllat terrorism och spridit antisemitism och till den somaliska föreningen Röda havet som tidigare kritiserats för att ha bjudit in Said Rageah som förespråkar dödsstraff för den som lämnar islam samt att kvinnor endast får lämna hemmet om nödvändigt. Faktum är att endast 6 av 142 sökande organisationer i år fått avslag på ansökan om läxhjälpsbidrag trots att flera av dem endast verkar finnas på pappret, enligt Doku.

Skolverkets hantering av skattebetalarnas pengar är ett hån mot svenska folket och ännu ett exempel på att allt inte står rätt till på myndigheten. Det minsta man som medborgare ska kunna begära är att vi inte ska sponsra islamism. Vi har även rätt att kunna förvänta oss att regeringen och myndigheterna klarar av att stoppa välfärdsfusk som hotar friheten och tryggheten.

Så hur kan det komma sig att Skolverket finansierat en salafistisk koranskola?

Under 2021 har Skolverket fått 60 miljoner att fördela i läxhjälpsbidrag, men ansvarig minister Anna Ekström (S) har inte säkerställt att det finns tillräckliga rutiner och kontroller vid Skolverket för att motverka felaktiga utbetalningar av läxhjälpsbidrag.

Sverige har inte råd att vara så här slapphänt.

Säkerhetspolisen har i åratal varnat för hur extremistiska organisationer kan utnyttja svenska bidragssystem för att finansiera sin verksamhet. För att klara integrationen och säkerställa att Sverige är tryggt krävs därför tuffare tag i kampen mot den islamism som nu slår djupa revor i den svenska samhällsgemenskapen.

Kristdemokraterna presenterade nyligen en rapport med 40 förslag för att bekämpa välfärdsbrottslighet. Vi anser att det i fortsättningen bör finnas en utbetalande myndighet. För att ge en samlad bild, motverka fusk och effektivisera förvaltningen av välfärdsutbetalningar ska ett transaktionskonto tas fram och omfatta alla välfärdsutbetalningar och skatteutbetalningar.

Vi kräver dessutom ett demokratikriterium för bidrag till civilsamhället som syftar till att hindra att offentliga medel hamnar i händerna på extremistiska organisationer. Det har gått fem år och två terroröverenskommelser, men ännu har inte regeringen sett till att demokratikraven för bidrag till civilsamhället blivit verklighet. Lagstiftningen behöver komma på plats.

Avslutningsvis kräver vi kristdemokrater ett förbud mot utländsk finansiering av moskéer, stiftelser, trossamfund och andra organisationer i Sverige som kan leda till radikalisering eller extremism. I dag kontrollerar Saudiarabien, Turkiet och Qatar både moskéer och imamer i Sverige. Detta måste få ett slut.

För att motverka radikalisering, klara integrationen och säkerställa att Sverige är tryggt krävs betydligt tuffare tag i kampen mot islamismen – och det är att vänta vid ett borgerligt maktskifte.

Andreas Carlson (KD), gruppledare

Christian Carlsson (KD), skolpolitisk talesperson

Sofia Damm (KD), integrationspolitisk talesperson

Läs debattartikeln på på Expressen Debatt:

”Skolverket finansierar islamism – regeringen har ingen kontroll”

Vuxenutbildning – Svenska för invandrare (SFI)

I riksdagen debatterades nyligen Vuxenutbildningen, och jag valde att fokusera på Svenska för invandrare (SFI). Här kan du ta del av mitt anförande.

Fru talman!

Sverige har kommit långt när det gäller synen på det livslånga lärandet.

Det ska vara möjligt att återgå till studier vid olika tidpunkter i livet för att utbilda sig och bygga på sin kompetens när det behövs. Vissa av oss kommer säkert att byta karriär flera gånger under livet, antingen för att vi själva vill eller för att vi av någon anledning behöver byta yrkesbana.

Oavsett om man är högutbildad eller lågutbildad ska ingen i yrkesverksam ålder behöva hamna i en återvändsgränd när det gäller möjligheten att genom utbildning och hårt arbete förbättra sin situation och förverkliga livsdrömmar.

Fru talman! Vuxenutbildningen utgör i det här avseendet en fantastisk möjlighet. Men den har numera även en viktig uppgift att utgöra bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen.

Kristdemokraterna välkomnade införandet av regionalt yrkesvux, som syftar till att utbildningarna på gymnasial nivå ska planeras och bedrivas i samverkan mellan flera kommuner och med medverkan från det lokala arbetslivet.

Jag hör till dem som gärna betonar vikten av kvalitet framför kvantitet inom exempelvis vuxenutbildningen. Men vi tror verkligen på detta med regionalt yrkesvux och skulle därför vilja utöka antalet platser inom regionalt yrkesvux.

Segregationen i Sverige

Fru talman!

Jag skulle nu vilja fokusera på den del av vuxenutbildningen som handlar om svenska för invandrare, sfi.

Det finns alldeles för många barn i Sverige som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet. De vuxna förebilderna som de hade behövt ha i familjen ersätts många gånger av kriminella som rekryterar barn och unga till ungdomsgäng och organiserad brottslighet.

Fram växer då inte bara ett skuggsamhälle och parallellsamhällen av utanförskap utan faktiskt också ett etniskt och kulturellt segregerat Sverige.

Det säger sig självt att det är farligt och fel om människor som kommer till vårt land redan på förhand upplever sig vara dömda att misslyckas och fastnar i dessa parallellsamhällen.

I ett samhälle där stora grupper av människor inte talar samma språk kommer också tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet av naturliga skäl att minska. Inte minst gör bristande språkkunskaper det väldigt svårt att ta del av utbildning och skaffa sig ett jobb när man kommit till vårt land, så språket är en otroligt viktig faktor för integration.

Svenska för invandrare (SFI)

Vi kristdemokrater vill att när man kommer som asylsökande redan från dag ett ska ställas krav på deltagande i undervisning i svenska och samhällsinformation inom ramen för ett asylprogram. Men vuxenutbildningen i form av sfi är också en oerhört viktig pusselbit för att fler ska kunna bli en del av det svenska samhället och för att Sverige som land ska klara den stora integrationsutmaning som vi står inför.

Sfi är i dag en obligatorisk del av den tvååriga etableringsplanen, och den som inte deltar i programmet kan mista sin ekonomiska ersättning. Det är bra, men det ställs tyvärr inte några krav på att man faktiskt också ska lära sig språket. Efter etableringsprogrammets två år är det bara drygt en tredjedel av de nyanlända som går vidare till reguljärt eller subventionerat arbete eller till utbildning.

Det krävs därför större fokus på kvalitet och kunskap inom sfi; och detta är viktigt. Inte minst med tanke på att bl.a Kristdemokraterna anser att Sverige likt Norge, Danmark, Tyskland och Nederländerna bör införa språkkrav som villkor för såväl permanent uppehållstillstånd som svenskt medborgarskap.

SFI med yrkesvux

Fru talman! För att så många som möjligt ska kunna komma till sin rätt inom ramen för sfi är det viktigt att det finns en stor flexibilitet när det gäller inriktningar. Sfi ska kunna kombineras med praktik, annan utbildning eller förvärvsarbete.

Vi kristdemokrater vill att sfi med yrkesutbildning stegvis ska utvecklas till huvudalternativet. Yrkesvux är nämligen en mycket framgångsrik utbildningsform när det gäller att lära ut både svenska och yrkeskunskaper. Man har mycket bättre resultat där än i sfi-undervisningen i övrigt. Därför bör också alla kommuner erbjuda den typen av kombinationer.

Det finns i dag hundratals bristyrken i Sverige som nyanlända som studerar sfi samtidigt skulle kunna utbilda sig till: truckförare, lokalvårdare, skogsarbetare, målare, murare eller golvläggare. Det finns fantastiskt många möjligheter.

Kristdemokraterna hade därför velat förstärka regeringens tillskott till yrkesvux med ytterligare 100 miljoner kronor per år för åren 2021 och 2022.

Kvinnornas integration

Avslutningsvis, fru talman,

Ett stort integrationsproblem att det finns utrikes födda kvinnor som nästan helt isoleras från det svenska samhället. Nyanlända kvinnor deltar i mindre omfattning i olika arbetsförberedande insatser. De registreras senare hos Arbetsförmedlingen och påbörjar svenska för invandrare senare än män. Nyanlända kvinnor och män möts inte heller av samma förväntningar och krav på att arbeta.

Den så kallade AKKA-utredningen har konstaterat att nyanlända kvinnor, oavsett om de är flyktingar eller anhöriginvandrare, erbjuds mindre omfattande och mindre relevanta arbetsmarknadsinsatser än nyanlända män. Så här kan vi naturligtvis inte ha det.

Vi i Sverige behöver bli bättre på att förbereda utrikes födda kvinnor för arbete genom språkstudier, samhällsorientering, arbetsplatsbesök och mentorskapsprogram. Detta kan exempelvis ske inom ramen för en obligatorisk men individanpassad sfi med bebis.

I och med detta yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation 12.

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Nej till att ”bussa” elever – kvotering är diskriminering

”Kvotering av vissa innebär diskriminering av andra, och förslaget om att bussa kvoterade elever saknar därför stöd.” Skriver idag på Aftonbladet Debatt.

Sverige har blivit alltmer segregerat på grund av stor invandring och misslyckad integration. Bostadssegregationen leder också till en omfattande skolsegregation.

I vissa bostadsområden finns exempel på skolor där så många som 94 procent av eleverna har föräldrar med utländsk bakgrund. Där finns endast enstaka barn som har svenska som modersmål. I alltfler stadsdelar och kommuner larmas dessutom om att språkkunskaperna även brister bland skolpersonalen.

Svensk skola står inför stora utmaningar.

Varje barn i varje bostadsområde behöver få chansen att lyckas i skolan, så att de i framtiden kan få ett jobb och bli en del av det svenska samhället. 

Fokus behöver därför vara att skapa förutsättningar för att alla skolor ska vara bra skolor – med skickliga lärare som håller ordning i klassen, möjlighet att läsa läxor i skolan och engagerade föräldrar som tar sitt så viktiga föräldraansvar.

I stället för att fokusera på att förbättra skolornas kvalitet, pågår nu desperata försök att byta ut barnen. Regeringens utredare Björn Åstrand föreslår i utredningen ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” att kötid ska avskaffas som urvalsgrund vid skolplacering. I stället föreslås att kvoter och skollotterier ska få användas i hopp om ”en allsidig social sammansättning av elever”.

I klartext innebär förslaget att elever från invandratäta och socialt utsatta områden – där betygen förväntas vara lägre, elevfrånvaron högre och skolmiljön stökigare – kan komma att kvoteras och bussas till mer välskötta skolor i andra bostadsområden.

Samtidigt kommer barn från socioekonomiskt välmående områden i högre utsträckning att behöva gå i skolan längre från hemmet, eller i områden med större problem. Förhoppningen är att detta ska leda till bättre kunskapsresultat hos invandrarelever och mindre stök på våra skolor.

Om elever förminskas till att främst representera sina föräldrars bakgrund – och på grund av sin utländska bakgrund eller föräldrarnas låga inkomst ges förtur till mer eftertraktade skolor – så riskerar det dock att skapa motsättningar och att stöket sprider sig till fler skolor.

Kvotering av vissa innebär nämligen diskriminering av andra, och förslaget om att bussa kvoterade elever saknar därför stöd. Det är fel väg att gå för skolan om syftet är att bryta segregationen och åstadkomma samhällsgemenskap.

Enligt en färsk opinionsundersökning från Demoskopanser 67 procent av föräldrarna till elever i kommunala skolor att det är ett dåligt förslag att elever ska bussas till olika skolor för att utjämna skillnader i grundskolan. Av föräldrar till elever i friskola tycker 69 procent av det är det är ett dåligt förslag. Enbart 4 procent av föräldrarna till elever i kommunal grundskola tycker att regeringens idé är mycket bra.

Bland föräldrar med barn i grundskolan som röstar på Kristdemokraterna, Moderaterna eller Sverigedemokraterna är det över 80 procent som tycker att förslaget är dåligt. Det är faktiskt bara i Miljöpartiet som en knapp majoritet tycker att det är ett bra förslag. Socialdemokraterna har inte ens med sig sina egna väljare.

Under snart tre decennier har familjer över hela landet haft laglig rätt att välja skola. Människor har fått makt och möjlighet att påverka sin situation. 

Den valfriheten behöver nu stärkas genom obligatoriskt aktivt skolval och vi är beredda att begränsa hur tidigt man får ställa sina barn i kö till en friskola. Vi kristdemokrater kommer dock fortsätta att försvara föräldrars rätt att göra ett fritt skolval utan att kvotering eller skollotterier ska få vara avgörande.

Utbildningsminister Anna Ekström måste förstå att det inte är eleverna i våra utanförskapsområden som är problemet – utan svensk skola, som inte är utformad för att möta barnens behov.

Vägen framåt för att lyfta kunskapsresultaten i våra utanförskapsområden är inte en kvoterad sammansättning av elever – utan skolor med ordning, där eleverna behandlas med respekt och kunskapen får stå i fokus.

Alla elever i alla bostadsområden ska kunna få det stöd de behöver för att kunna nå målen och förverkliga sina drömmar.


Christian Carlsson (KD,

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson Kristdemokraterna

Aftonbladet Debatt: ”Lyssna på föräldrarna – att bussa elever är fel”

Skolverket ska finansiera läxhjälp – inte koranskolor

Föräldrar i det här landet betala höga skatter för att deras barn ska få möjlighet att gå i bra skolor, stöd med läxor och att vårt samhälle ska klara integrationen.

Istället visar det sig att skattepengar avsedda för läxhjälp gått till att finansiera en salafistisk koranskola i Malmö som drivs av en förening vars värdegrund helt strider mot våra västerländska värden som frihet, demokrati och jämställdhet.

Salafistiska predikanter, hat mot shiamuslimer och kvinnans underordning ska ha varit vanligt förekommande och homosexualitet har beskrivits som västvärldens ondska.

Skolverkets hantering av skattebetalarnas pengar är ett hån mot svenska folket och ännu ett exempel på att allt inte står rätt till på myndigheten.

För att klara integrationen krävs tuffare tag i kampen mot den islamism som nu slår djupa revor i den svenska samhällsgemenskapen.

Det minsta man som medborgare ska kunna begära är att vi inte ska behöva sponsra islamism – men vi har även rätt att kunna förvänta oss att regeringen och myndigheterna klarar av att stoppa välfärdsfusk som hotar friheten och tryggheten.

Stiftelsen Dokus avslöjande visar att hundratusentals kronor från Skolverket försvunnit till Daarulcilmi Relief Organisationen (DCRO), och att endast sex av 142 sökande organisationer i år fått avslag på ansökan om läxhjälpsbidrag trots att flera av dem endast verkar finnas på pappret.

Granskningen visar också att läxhjälpsbidrag gått till pro-palestinska Grupp 194 Malmö som hyllat terrorism och spridit antisemitism och till den somaliska föreningen Röda havet som tidigare kritiserats för att ha bjudit in Said Rageah som förespråkar dödsstraff för den som lämnar islam, och att kvinnor endast får lämna hemmet om nödvändigt.

Mot bakgrund av Stiftelsen Dokus avslöjande har jag vid dagens sammanträde föreslagit att Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson ska komma till Utbildingsutskottet för att redogöra för hur det kan komma sig att Skolverket finansierat en salafistisk koranskola, och vilka rutiner som finns vid utbetalning av bidrag för läxhjälp.

Svenska myndigheter får inte vara så här slapphänta och ansvarslösa med skattebetalarnas pengar.

Det krävs tuffa tag i kampen mot islamismen.

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

DOKU:s granskning: ”Skolverket finansierar salafistisk koranskola”

Slöja på förskolebarn – fritt val eller förtryck?

Vid torsdagens frågestund i riksdagen ställde jag en fråga till jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) om han anser att det är rätt att småflickor kan skickas till förskolan och skolan iklädda slöja.

För vissa är slöjan hijab ett personligt val.

För andra är den bara ett tvång – en del av ett hedersförtryck.

I vilket fall så är slöjan ett kulturellt uttryck för en människosyn som säger att kvinnor måste dölja sig för att betraktas som anständiga.

Slöjan lägger ansvaret att kontrollera mäns sexualitet och lust hos flickorna – vilket är själva kärnan i hederskulturen.

Det här står i strid med skolans värdegrund om jämställdhet mellan kvinnor och män, men särskilt problematiskt blir det när vuxna bestämmer att slöjan ska användas på mycket små barn.

Min fråga vid torsdagens frågestund var därför om jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) anser att det är rätt att småflickor kan skickas till förskolan eller skolan iklädda slöja – eller om hon, likt Kristdemokraterna, är beredd att vidta åtgärder för att förbjuda detta.

Min vädjan till regeringen idag;

Låt alla barn få vara just barn!

Christian Carlsson (KD), riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Förbjud slöja på små flickor i förskola och skola

”Vi kommer att verka för att slöjor inte tillåts på flickor i förskolor och i lågstadiet”. Det skriver jag tillsammans med Ebba Busch, Désirée Pethrus, och Soheila Fors (KD) i Expressen.

Kristdemokraterna vill förbjuda heltäckande slöja som burka och niqab för lärare i skolan. Detta då vi menar att lärare iklädda niqab strider mot de grundläggande värden som skolan ska förmedla, om bl.a. jämställdhet mellan kvinnor och män.

Med tanke på skolans värdegrund, och inte minst vår svenska syn på barns rättigheter, så är dock även hijab på små barn, ett djupt problematiskt kulturellt uttryck.

Hijab är ett uttryck för en människosyn som säger att kvinnor måste dölja sig själva för att betraktas som anständiga. Slöjan lägger därmed ansvaret för att kontrollera pojkars lust hos flickorna – vilket också är själva kärnan i den hederskultur som dessvärre har spridit sig som en löpeld runt om i Sverige.

När små flickor skickas till förskolan eller lågstadiet iklädda hijab så står det i strid med skolans värdegrund om jämställdhet mellan kvinnor och män, och även med barns rättigheter, exempelvis rätten att få slippa bli sexualiserad.

Kristdemokraternas partistyrelse beslutade därför vid fredagens styrelsemöte att verka för att sätta stopp för att barn skickas till svenska förskolor och lågstadium iklädda hijab, niqab eller burka.

Låt barnen vara barn!

Christian Carlsson (KD), skolpolitisk talesperson

Läs vår debattartikel:
”Förbjud slöja på elever i lågstadiet”

Religioner är och ska vara en välkommen del av det svenska samhället. Men det betyder inte alla religiösa uttryck alltid är lämpliga överallt. Vi kommer att verka för att slöjor inte tillåts på flickor i förskolor och i lågstadiet, skriver Ebba Busch, Désirée Pethrus, Christian Carlsson och Soheila Fors (KD).

Är ett litet barn i slöja fritt eller förtryckt? Den frågan har det diskuterats och bråkats om i hela västvärlden under många år. Den är inte på något vis enkel. Den handlar om hur vi ser på enskilda människor, gruppidentiteter, olika kulturer och inte minst på religionens roll och ställning i det moderna samhället. 

Sverige har ett ansvar att upprätta en balans mellan religionsfrihet och människans okränkbara värde. Kristdemokraterna har under de gångna månaderna arbetat med att utveckla och uppdatera vår jämställdhetspolitik. Bland mycket annat har vi diskuterat de målkonflikter som finns när det gäller just slöjan.

Det råder inga tvivel om att slöjan för många kvinnor är en del av den egna identiteten och ett uttryck för personlig tro och övertygelse. Rätten att utöva sin religion är självklar i Sverige. Religionsfriheten är en grundbult som vi ska värna. Samtidigt finns det redan i dag, och det måste finnas, gränser för vad föräldrar har rätt att kräva av sina barn i religionens namn.

För ett par år sedan ringde Göteborgs-Posten runt till fyrtio kommunala förskolor i utanförskapsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö och frågade om de kan tänka sig att aktivt kontrollera att barn bär slöja samt tvinga dem om de inte vill. Sex av tio svarade ja. En förskola gick rentav med på att filma en flicka så att föräldrarna kunde kontrollera att dottern aldrig tar av sig slöjan.

Ingen vet exakt hur många som lever under hedersförtryck i Sverige. Men vi vet att problemet är mycket utbrett. 2014 beräknade en utredning ledd av Carin Götblad att det handlar om minst hundra tusen barn och unga, men med ett stort mörkertal. 2017 talade docent Astrid Schlytter vid Stockholms universitet om siffror på uppemot en kvarts miljon.

Det råder alltså ingen tvekan om att även om slöjan för vissa är ett personligt val, så är den för andra ett tvång som upprätthålls av nära anhöriga. Vår slutsats är att förskolan och skolan ska erbjuda en fristad från detta tvång. Många, alldeles för många, flickor och kvinnor förväntas dölja sig själva för att inte väcka begär hos män. Det är en ordning som lägger ansvaret för mannens lust på de kvinnor som kan tänkas finnas i hans närhet.

Religioner är och ska vara en välkommen del av det svenska samhället. Men det betyder inte alla religiösa uttryck alltid är lämpliga överallt. Slöjans funktion som ”barriär” (som det arabiska ordet hijab betyder) och kontrollmedel gör att den inte är lämplig för små barn i skolans och förskolans vård. Detsamma ska naturligtvis gälla andra plagg med samma syfte, i den mån sådana finns.

Det här handlar alltså inte om att begränsa islam eller någon annan religion, utan om att flickor ska slippa bli begränsade i den obligatoriska skolan. Slippa bära ansvaret för andras sexualitet eller upplevda heder. Och inte minst, slippa bära någon skuld för valet att inte bära slöja.


Av Ebba Busch (KD) 

Partiledare

Désirée Pethrus (KD) 

Ordförande jämställdhetspolitiska arbetsgruppen

Christian Carlsson (KD) 

Utbildningspolitisk talesperson

Soheila Fors (KD)

Ledamot partistyrelsen

Kristdemokraternas idéer – ”Nationalstaten och migrationen”

Vad handlar den kristdemokratiska samhällsvisionen om, och vilken syn på staten och migrationen är det som motiverar att Kristdemokraterna förespråkar en kraftigt minskad invandring till Sverige?

Detta hade jag förmånen att få tala om vid seminariet ”Kristdemokraternas idéer” som Axess Magasin & TV anordnade, den 8 oktober.

Seminariet behandlar partiets historia, nutid och framtid, och medverkar gör även Erik Lindfelt, Stig-Björn Ljunggren, Douglas Brommesson, Stefan Attefall, Katarina Barrling och Fredrik Haage samt Andreas Carlson.

Mitt anförande: ”Nationalstaten och migrationen”

Hela dagens program: ”Kristdemokraternas idéer”

Christian Carlsson, ordförande för KD Stockholms stad

Inledning

Tack så mycket, och tack för inbjudan hit idag.

Kristdemokraternas besked inför förhandlingarna i migrationspolitiska kommittén var tydliga.

Den förda invandringspolitiken i Sverige har varit ohållbar, asylinvandringen behöver minska med ca 70 procent och vi kommer att behöva föra en stram migrationspolitik för mycket lång tid framöver.

Att det finns stöd hos svenska folket för den linjen är känt, men vad finns det för kristdemokratiska idéer som motiverar en sådan syn på nationalstaten och migrationen?

För att förstå det, så skulle jag vilja ta utgångspunkt i den kristdemokratiska samhällsvisionen.  

Kristdemokraternas syn på staten

Den kristdemokratiska samhällsvisionen handlar om ett samhälle där varje människa ges möjlighet att utveckla sin person och förverkliga sin potential. För att det ska vara möjligt behövs ett stort mått av personlig frihet, men också gemenskap, eftersom det är i nära gemenskap med andra som vi utvecklas.

Samhället ska därför byggas underifrån och makten utgå ifrån enskilda människor och familjer. Statens roll ska vara stödjande i förhållande till de mindre gemenskaperna, som lokalsamhällets företag, föreningar och familjer.

Detta så att vanliga människor kan leva det goda livet, i det lilla.

Men för att varje människa ska kunna leva ett värdigt liv, måste även våra naturliga rättigheter respekteras. Enligt vår naturrättsliga idétradition finns det nämligen en rad rättigheter, som tillkommer alla människor, därför att vi är just människor. Det handlar om rätten att förverkliga värden som liv, ägande, religions- och yttrandefrihet – värden som förvaltats av den kristna idétraditionen och som historiskt har byggt Sverige och hela västvärlden starkt.

Statens uppgift är därför inte bara att vara stödjande i förhållande till de mindre gemenskaperna, utan även att respektera människans naturliga rättigheter, samt att säkerställa att rättvisa råder mellan människor.

Det är utifrån den värdegrund som förvaltats av kristen etik och västerländsk humanism, som staten har att arbeta för det gemensamma bästa.

Något perfekt samhälle är inte möjligt att uppnå, eftersom människan är ofullkomlig, men förhoppningen är att det politiska arbetet ändå ska leda till vad vi kristdemokrater brukar kalla för samhällsgemenskap – dvs. ett samhälle som präglas av av samhörighet, där människor tar ansvar för sig själva och sin familj, och där solidariteten gör att vi också är beredda att ta ansvar för varandra – för hela det samhälle som vi är en del av.

Nationalstaten

Det faktum att Sverige är en nationalstat, dvs. har formats utifrån svenska folket som gemenskap och våra kulturella värden, har ur ett kristdemokratiskt perspektiv, inneburit en stor styrka för vårt land.

Det beror först och främst på att Sverige är ett västerländskt land där kristna värderingar till stor del utgör samhällets grund. Det märks på flera sätt i vår lagstiftning, men också på de flesta svenskars syn på människovärde, jämlikhet, åtskillnaden mellan religion och politik samt inte minst på solidariteten med samhällets utsatta.

Den svenska kulturen – med vår gemensamma historia, vårt språk och våra värderingar – har dessutom bidragit till en stark sammanhållning, hög tillit och trygghet – dvs. till en hög grad av samhällsgemenskap.

Det är rent av den höga tilliten tillsammans med de normer och dygder som rotat sig i det svenska civilsamhället, som mer än något annat har lagt grunden för Sveriges framsteg.

Kristdemokraterna är därför tydliga med att det är den värdegrund, med rättigheter och skyldigheter, som förvaltats av kristen- och västerländsk idétradition som fortsatt ska ligga till grund för det svenska samhället.

Staten varken kan eller bör förhålla sig neutral mellan olika kulturer och värderingar. Istället har vi ett ansvar att i enlighet med förvaltarskapstanken att ta tillvara det värdefulla kulturarv och den kristna etik som tidigare generationer har lämnat efter sig, och att föra det vidare till kommande generationer.

Invandring

Vad innebär då detta för Kristdemokraternas syn på invandring?

Ja, i grunden är det förstås bra om människor vill komma till Sverige för att jobba och bidra till välfärden i vårt land. Vi behöver både locka spetskompetens och välkomna personer inom bristyrken för att täcka behoven på arbetsmarknaden.

Men en förutsättning är att de som kommer kan försörja sig själva och sin familj. Reglerna behöver dessutom vara utformade så att arbetskraftsinvandrare inte i onödan tar jobb som arbetslösa människor som redan finns i landet skulle kunna utföra. I annat fall förvärras bara utanförskapet.

Kristdemokraterna skärpte tidigare i år sin politik för arbetskraftsinvandring i den här riktningen – så vad finns det för idéer att luta sig emot när vi tar oss rätten att sätta upp den här typen av villkor för människor som vill söka sig en bättre framtid i vårt land?

Ebba Busch talskrivare, Simon Westberg, uppmärksammande mig för en tid på den katolske filosofen och kristdemokratiska politikern från Italien, Rocco Buttiglione – bl.a. medlem av Påvliga akademin för samhällsvetenskap, och världsledande expert på katolsk sociallära.

Buttiglione för ett naturrättsligt resonemang som utgångspunkt för diskussionen om invandring, som kan hjälpa oss att förstå detta.

Den mest centrala av de naturliga rättigheterna – som följer av människans unika och okränkbara värde samt alla människors lika värde – är rätten till liv. Ur rätten till liv följer rätten att bruka jordens resurser, att äga och skörda frukterna av vårt arbete, så att vi kan leva. Den rätten är dock inte enbart individuell. Vi har även möjlighet att äga tillsammans, och det är generationer av ansträngningar som exempelvis har gett svenska folket äganderätten till sitt land.

Det betyder att det är svenska folket som äger rätten till Sverige och till att besluta om våra gemensamma resurser. Det finns som utgångspunkt, enligt Buttiglione, lika lite någon naturlig rätt att få migrera till någon annans land, som det finns någon naturlig rätt till någon annans egendom. Det är därför upp till varje land att forma sin migrationspolitik. Det är detta som ger oss rätten att sätta upp villkor för invandringen, och även att föra en mycket stram migrationspolitik.

Det finns dock en viktig naturrättslig begränsning – för hur migrationspolitiken får utformas. I och med människans fria vilja och vår förmåga att skilja mellan rätt och fel, så har vi även ett moraliskt ansvar för våra medmänniskor.

Enligt Sankt Augustinus princip ”den välordnade välgörenheten börjar med en själv” har vi först och främst att ta ansvar för oss själva och därefter för vår familj, släkt, hembygd etc. Människovärdet är samtidigt universellt, och av rätten till liv följer även rätten till skydd, dvs. om man flyr med välgrundad fruktan för sitt liv, och inte har kunnat erbjudas skydd på den plats där man kommer ifrån.

Kristdemokraterna värnar därför möjligheten att söka asyl, men det gäller att de som välkomnas att stanna, också integreras på ett sätt som gör att de blir en del av samhällsgemenskapen.

I det avseendet har svensk invandrings- och integrationspolitik inneburit ett stort misslyckande.

Invandringen till Sverige

Det finns barn i Sverige som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet. De vuxna förebilderna som hade behövt finnas i familjen, ersätts istället av kriminella som rekryterar barn och unga till ungdomsgäng och organiserad brottslighet. Fram växer inte bara ett skuggsamhälle och parallellsamhällen av utanförskap – utan även en etniskt och kulturellt segregerad underklass.

Det säger sig självt att det är farligt och fel att föra en politik som innebär att människor som kommer till landet fastnar i parallellsamhällen och redan på förhand upplever sig vara dömda till att vara samhällets förlorare.

När man stängs ute stannar integrationen av, och i ett samhälle med så stor etnisk och kulturell mångfald att stora grupper av människor aldrig träffas, inte talar samma språk och där många inte ens är överens om samhällets mest grundläggande värden, så kommer tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet att minska. Samhällsgemenskapen eroderar.

Segregation och parallellsamhällen

Från Rinkeby torg har rapporterats hur torget tömts på kvinnor därför att det inte hör till kulturen att kvinnor fikar på egen hand, eller tillsammans med män. Könsseparata badtider för så små barn som fyra år har ansetts nödvändigt för att alla barn ska få lära sig simma. I Göteborg har flickor visserligen skickats till skolan för att undervisas i enlighet med skolans värdegrund om jämställdhet mellan kvinnor i män, men på bl.a. Vetenskapsskolan har man samtidigt mötts av kvinnliga lärare iklädda niqab. Detta eftersom det numera finns vissa muslimer i Sverige som anser att kvinnor inte bara måste dölja håret, utan hela ansiktet.

Ett vanligare problem är de tusentals unga flickor som varje dag tvingas leva under hederskulturens förtryck. Flickor misshandlas och mördas i hederns namn. Andra luras utomlands under sommarlovet för att giftas bort.

Samhällsgemenskap

Kristdemokraterna vill i grunden att alla människor ska kunna omfattas av samhällsgemenskapen, men för att samhällsgemenskap ska kunna existera behövs samtidigt ett gemensamt fundament, ett etiskt och kulturellt modersmål, som gör att samhället knyts samman av ömsesidiga etiska band.

Att Sverige är byggt på kristen etik och västerländsk humanism gör att vår grundlag bygger på idén om alla människors lika värde. Det har gett oss likhet inför lagen, yttrandefrihet och religionsfrihet, men även synen på jämlikhet mellan kvinnor och män samt vår demokrati.

Om man vill bygga sin framtid i Sverige och bli en del av den svenska samhällsgemenskapen, så behöver man lära sig språket och skaffa sig ett jobb, men man måste också acceptera dessa grundläggande värden.

Sveriges styrande politiker måste i sin tur ta sitt ansvar och bedriva en politik som inte tillåter att de sociala, kulturella och värderingsmässiga skillnaderna växer sig så stora att människor får svårt att känna samhörighet. I annat fall kommer solidariteten att minska, och segregationen kommer att slå än djupare revor i den svenska samhällsgemenskapen.

”Mångkulturalismen – har gjort sitt i Sverige.”

Istället behöver samhällsgemenskap göras till mål för integrationspolitiken.

Med tanke på att den djupa segregationen redan skapar stora motsättningar och hotar människors frihet, räcker det dock inte att höja ambitionen med integrationen.  Invandringens storlek måste även stå i proportion till integrationsförmågan.

Kristdemokraternas förhållningssätt

Kristdemokraterna frånsäger sig inte vårt ansvar för att erbjuda skydd åt enskilda människor och familjer som flyr med välgrundad fruktan för sitt liv, men vårt solidariska ansvar gäller även i förhållande till alla de människor som redan bor i Sverige. Det vore därför fel att fortsätta föra en politik som medför stora påfrestningar på samhället.

Vi har tvärtom ett ansvar att förvalta vårt samhälle på ett sätt som gör att vi kan överlämna det i ett minst lika gott skick till våra barn och barnbarn, som när vi själva ärvde det. Asylrätten kommer därför att behöva tolkas och tillämpas betydligt striktare framöver, och Sverige behöver sammantaget föra en migrationspolitik som kraftigt minskar invandringen.

Vi ska fortsatt hjälpa medmänniskor i nöd via ett effektivt bistånd. Vi ska erbjuda stöd via ansvarsfulla internationella insatser – men invandringen till Sverige måste från och med nu vara långsiktigt hållbar. Migrationspolitiken ska vara utformad så att de människor som kommer hit, också kan bli en del av det svenska samhället och vår samhällsgemenskap – en del av vårt land.

Hedersvåld och förtryck

Almedalsveckan är inställd i år, men organisationen GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime anordnar istället webbinarium.

Jag diskuterar hedersvåld med justitieminister Morgan Johansson (S), Elisabeth Svantesson (M), Juno Blom (L) och journalisten Sakine Madon.

Vi diskuterade bl.a:

  • Inför särskild brottsrubricering för hedersbrott
  • Stockholms skolors förstärkta arbete mot hedersförtryck
  • Nej till heltäckande slöja som burka och niqab i skolan
  • Stäng religiösa friskolor och som inte följer skollagen.
  • Integration från dag ett samt språk- och medborgarskapstest.

 

Christian Carlsson, distriktsordförande KD Stockholms stad

Stoppa barn- och tvångsäktenskap

IMG_7198Vid Fadimegalan för två veckor sedan avtackades jag som ambassadör för GAPF – men mitt arbete mot hedersförtryck och hedersrelaterat våld kommer att fortsätta tills vi har krossat hederskulturen.

Jag blev oerhört glad och tacksam när jag vid Fadimegalan 2019 utsågs till hedersuppdraget att vara ambassadör för organisationen GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime​.

För mig handlar kampen mot hederskulturen om vilka värderingar Sverige ska bygga på – men framförallt handlar det om att stå upp för enskilda människors frihet och att försvara några av samhällets allra mest utsatta.

Sverige ska fortsatt vara ett land där frihet och jämställdhet är självklara värden. Vi kan inte acceptera barn- och tvångsgifte eller att unga flickor i Sverige inte får umgås med pojkar, tvingas bära slöja eller utsätts för våld i hederns namn.

När jag under hösten 2018 fick möjlighet att tjänstgöra som riksdagsledamot under en kort tid bestämde jag att en av mina första motioner skulle handla om att införa ”hedersbrott” som särskild brottsrubricering i brottsbalken. Detta för att bättre belysa hederskulturens i Sverige och för att särskilt hårt kunna straffa de som gör sig skyldiga till detta allvarliga och systematiska förtryck.

Under det senaste året har mitt arbete mot hederskultur och hedersförtryck fortsatt, men nu inom ramen för kommunfullmäktige och utbildningsnämnden i Stockholm.

Jag har varit pådrivande för:

✔️ Bättre uppföljning av hur samtliga skolor jobbar för att stärka kompetensen kring hederskultur och hedersrelaterat våld samt av hur man inom ramen för skolans värdegrundsarbete jobbar för att förebygga och upptäcka hedersförtryck.

✔️ Riktlinjer på varje skola för hur man agerar vid misstanke om ex. tvångsäktenskap, könsstympning och hedersvåld samt ett centralt dokument med förslag på hur skolorna kan arbeta.

Kristdemokraterna Stockholm​ och den grönblå majoriteten har under 2019:

✅ Arbetat fram en ny handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck – med exempel på varningssignaler och tidiga tecken på att någon far illa samt vägledning när en elev kan vara utsatt. Detta så att stadens lärare känner till anmälningsskyldigheten och vet hur de ska agera.

✅ Gett förvaltningen i uppdrag att ta fram ett riktat material till förskolorna för att ge samtliga förskoleverksamheter utökad kunskap om hur hedersförtryck identifieras hos små barn.

✅ Genomfört en kampanj mot hedersförtryck inför sommarlovet för att minska risken för tvångsgifte. Detta i form av ett brev till alla högstadie- och gymnasieelever i Stockholm, och genom ett brev till stadens samtliga rektorer.

Vid Fadimegalan 2020 för två veckor sedan avtackades jag som ambassadör för GAPF – men mitt arbete mot hedersförtryck och hedersrelaterat våld kommer givetvis att fortsätta tills vi har krossat hederskulturen.

Du kan också göra skillnad för att stoppa hedersvåldet – ex. genom att bli medlem i GAPF eller ge ett bidrag.

Visa ditt stöd här: https://gapf.se/

Christian Carlsson, ledamot av kommunfullmäktige i Stockholm

 

Skärp straffen för människosmuggling

CC_FW.jpg

Människosmugglingen göder det kriminella skuggsamhället men Sverige gör inte tillräckligt för att stoppa den. Skriver på SVD Debatt tillsammans med polisen, Fredrik Wallén, vice distriktsordförande för KD Stockholms stad.

Människosmuggling är enligt utlänningslagen när någon uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, en medlemsstat i Europeiska unionen eller Island, Norge eller Schweiz. Vi kristdemokrater anser att regeringen måste göra mer för att stoppa smugglarna.

Att en människa som lyckats ta sig till just Sverige för att söka asyl vanligtvis tagit hjälp av människosmugglare bör samtidigt i det närmaste betraktas som en sanning. Det är en ”obekväm sanning”, men en sanning likväl.

Sanningen är obekväm eftersom vi vill att det ska vara ordning och reda i svensk migrationspolitik, men också därför att de stora kriminella inkomster som brottet genererar för smugglarna inte sällan används för att stödja terrorism eller annan kriminalitet. Människosmugglingen göder det kriminella skuggsamhället men Sverige gör inte tillräckligt för att stoppa den.

Antalet asylsökande till Sverige år 2018 uppgick till strax över 21 500 personer enligt Migrationsverket, men antalet polisanmälningar för människosmuggling och organisering av människosmuggling stannade på strax under 170 stycken samma år enligt BRÅ. Detta talar sitt tydliga språk. Sverige borde kunna bättre.

Den som inte respekterar svenska invandringslagar måste naturligtvis dömas till ansvar och straffas. Påföljden för människosmuggling är dock för närvarande fängelse i högst två år. Betraktas brottet som grovt kan straffet visserligen bli sex års fängelse, men betraktas brottet som ringa stannar påföljden vid böter. Det innebär att även i ärenden där själva smugglingen kan styrkas, så dömer domstolen oftast till böter för ringa brott.

Människosmuggling är svårt att utreda. Inte enbart smugglaren, utan även den som smugglats är oftast inte alls intresserad av att berätta vad som hänt. Även relativt omfattande brottslighet och sluga tillvägagångssätt landar ofta i att det i alla fall inte bedöms föreligga några ”försvårande omständigheter” som kan motivera fängelse.

Även om nuvarande lag alltså stadgar fängelse som normal påföljd vid människosmuggling har brottet i praktiken blivit ett bötesbrott i Sverige. Detta trots brottets allvar och att det kan generera väldigt stora inkomster för gärningsmännen som begår brottet. Så här kan vi inte fortsätta ha det.

Kristdemokraternas riksting har beslutat att skärpa straffen för människosmuggling. Incitamenten för polis och åklagare att prioritera utredningar om människosmuggling är idag låg och behöver stärkas. Detsamma gäller incitamentet att överhuvudtaget polisanmäla fall av människosmuggling.

Kristdemokraterna föreslår att straffet för människosmuggling ska skärpas till fängelse i lägst två år och vid grova brott upp till högst 10 år. Förslaget handlar inte bara om att påföljderna för dömda människosmugglare ska bli mer kännbara och rättvisa. Möjligheterna att utreda anmälda brott skulle dessutom öka med vårt förslag. Förutsättningar för att under förundersökningar begära misstänkta häktade och använda olika tvångsmedel, exempelvis telefonavlyssning, ökar nämligen om brottet formellt betraktas som grövre och har en strängare straffskala.

Människosmuggling betraktas sannolikt som relativt riskfritt i dagens Sverige, åtminstone av smugglarna själva. Den tiden måste snart vara förbi. Människosmuggling är absolut inte någon form av brottslighet som existerar solitärt vid sidan av annan brottslighet. All brottslighet ska bekämpas. Kristdemokraterna vill höja straffen och det är dags att regeringen arbetar för detsamma.

Christian Carlsson (KD)
Partidistriktsordförande för Kristdemokraterna i Stockholms stad

Fredrik Wallén (KD)
Vice partidistriktsordförande för Kristdemokraterna i Stockholms stad
Tjänstledig polis (fd. gränspolis och schengeninspektör)