Under Almedalsveckan 2018 träffade jag förstagångsväljaren Hugo Eriksson tack vare Utbildningsradion. Min uppgift var att genom ett tal besvara Hugos frågor om äganderätten inom skogsbruket.
Äganderätten inom skogsbruket
Familjeskogsbruken i Sverige bedrivs av 300 000 privata skogsägare och ända sedan barnsben har skogen betytt mycket för mig och min familj. Min far och mina förfäder har haft skogen som en ekonomisk trygghet. Men nu undrar jag om skogen är en trygghet längre? Nu när det är min tur att ta över?
Allt eftersom jag studerar på Jägmästare programmet har mina tankar kretsat kring ägarrättens betydelse för skogsbruket. Vågar jag verkligen ta över skogen nu när ägarrätten är som ett lotteri?
I dag kan skogsstyrelsen bestämma att man inte får avverka ett visst område för att en individ av en sällsynt art har vistats i området, även om det är ett fåtal gånger. Detta sätter stopp för avverkningen. Till och med under pågående avverkning med maskiner på plats. Och man får inget ekonomiskt stöd som markägare. Utan ända utvägen är att gå till domstol för att få ut ersättning. Är det verkligen rätt?
Sverige har idag ett överskott på skog och det växer mer än det avverkas. På så vis är det konstigt att ett ökat antal avverkningar avbryts när industrin skriker efter virke. Skogen som sätter 200 000 personer i arbete runt om i landet och bidrar till en levande landsbygd.
I framtiden vill jag vara säker på att även jag kan bedriva ett skogsbruk med samma spelregler som mina förfäder har haft och fortsätta med familjeskogsbruket som har skapat de skogar vi har i Sverige idag.
Jag tycker inte det är dåligt att avsätta skog för fridlysta arter men…
Och här kommer min fråga till er politiker:
Hur ska ni tackla problemet med att en markägare försöker skörda sin egen skog men stoppas av skogsstyrelsen, utan att få någon ekonomisk ersättning?
Hur ska vi markägare då kunna förlita oss på skogen som en ekonomisk trygghet?
Hugo Eriksson, förstagångsväljare
***
Svar till Hugo Eriksson om äganderätten inom skogsbruket
Skogen betyder mycket, även för mig.
Jag kommer från Värmland. Där äger pappa en mindre jord- och skogsbruksfastighet. Farmor och farfar levde hela sitt liv där, och jag spenderade mycket tid i skogen som barn.
En dag fick farfar hem ett brev. Alltsammans hotades plötsligt av expropriation. Det skulle jämnas med marken på grund av Karlstads nya flygplats.
Jag fick höra farfar sitta i radio och berätta hur det kändes. Jag vet något om den maktlöshet man som markägare kan känna, när staten knackar på för att ta vad som är ditt.
”Var och ens egendom ska vara tryggad gentemot staten”. Så står det i grundlagen, men så fungerar det inte i socialdemokraternas Sverige. Kristdemokraterna vill därför stärka äganderätten, och jag har några raka besked.
- Smygsocialiseringen av mark måste upphöra.
- Ingen avverkning av skog ska kunna stoppas utan att man som skogsägare får full ekonomisk kompensation, ingen skogsägare ska behöva vända sig till domstol för att få ut sin ersättning och expropriationsersättningarna i Sverige borde höjas.
- Frihet under ansvar ska fortsatt gälla som grundprincip för svenskt skogsbruk och frivilliga avsättningar ska vara huvudinriktningen.
Min ambition Hugo, det är att du inte bara ska våga ta över det skogsbruk som dina föräldrar byggt upp, utan att du också ska kunna bruka din skog så att du vågar överlämna det till dina barn.
Skogen är framtiden, och du kan lita på att KD kommer att försvara äganderätten.
Christian Carlsson, förbundsordförande KDU
Riksdagskandidat för Kristdemokraterna
Land Skogsbruk: ”Det jag köpt måste jag kunna använda”
Igår var sista dagen att lämna in deklarationen. KDU presenterade därför ett nytt skattepolitiskt manifest med förslag på skattesänkningar.
”Du kan vägra att ta i hand, men då får du också ta konsekvenserna av att du vägrar anpassa dig till det svenska samhället.”
