I antologin ”Diagnos Sverige – om framtidens hälsa” intervjuas jag om svensk sjukvård och de utmaningar som den står inför. Här kommer några utdrag från mina svar.
Svensk sjukvård håller hög klass. Ofta är den rankad i världsklass och vi har vårdpersonal som gör fantastiska insatser för att den som är sjuk ska ges en värdig vård av bästa kvalitet och mötas med kärlek och omtanke.
Samtidigt sjunker svenskarnas förtroende för sjukvården. Förtroendet har sjunkit de senaste åren och det är också lågt i förhållande till andra jämförbara länder. Jag tror inte att det är någon slump. Vården står inför flera svåra utmaningar och rymmer alltför stora brister, och det märks i människors vardag.
När vi i ett land där vanligt folk betalar bland världens högsta skatter, ändå inte klarar av erbjuda vård i tid för den som behöver den, när vårdköerna växer och sjukvården inte är jämlik och av god kvalitet för alla i hela landet, då upplevs det som ett välfärdssvek.
Vi kan ta Värmland, där jag kommer ifrån, som exempel. Landstinget i Värmland är ett av endast två landsting i hela landet som lyckas leverera lungcancerbehandling inom rekommenderad tid, dvs. 37 dagar. Genomsnittet i riket är 70 dagar. Å andra sidan är sannolikheten att man upptäcker lungcancer i ett tidigt skede i Värmland, endast 1 fall av 10. Om en nära anhörig drabbas av lungcancer i Västmanland eller Västernorrland, då hade sannolikheten för att man upptäckte sjukdomen i ett tidigt skede istället varit 1 fall av 3. Så stora skillnader duger inte. Varje år drabbas ca 4000 personer i Sverige av lungcancer. För de personerna och deras familjer är en snabbare, bättre och mer jämlik vård livsviktigt.
När KD satt i regering och ansvarade för sjukvården kapades vårdköerna och fler fick vård i tid. Vi byggde ut cancervården och psykiatrin, och förbättrade vården för de mest sjuka äldre. Det gick att förbättra svensk sjukvård och jag är övertygad om att vi skulle kunna skapa en bättre, mer tillgänglig och jämlik vård i Sverige, också i framtiden.
Vi behöver för det första förstatliga sjukhusvården. Sjukvården blir alltmer högteknologisk och specialiserad och vi skulle behöva en mer effektiv och jämlik vård. Vården ska finnas där när vi behöver den, och den ska finnas för alla i hela landet. Vi ska värna om patienterna, inte landstingen.
Vi behöver för det andra kortare vårdköer och fler vårdplatser. Sedan den rödgröna regeringen tillträdde har vårdköerna fördubblats. Vi behöver satsa på fler vårdplatser och vi behöver smartare resurser. Kömiljarden var en prestationsbaserad ersättning till landsting som kortade vårdköerna mer än vad vårdgarantin krävde. Den kapade köer effektivt och behöver återinföras, men vi skulle behöva fler prestationsbaserade ersättningar för att öka antalet tillgängliga vårdplatser.
Vi behöver för det tredje fler läkare och sjuksköterskor. Bristen på specialistsjuksköterskor, men även läkare, barnmorskor och psykologer utgör en patientsäkerhetsrisk. Takten i utbyggnaden av antalet utbildningsplatser behöver öka, framförallt när det gäller specialistutbildningarna. Runt om i Sverige ser vi dock hur vårdpersonal slutar för att söka andra jobb i helt andra sektorer. De börjar jobba via privata bemanningsföretag eller söker sig till Norge. Därför är det viktigt att landstingen lär av de privata aktörerna och blir bättre arbetsgivare. Flexibilitet är viktigt, men också att personalen kan fokusera på det man är utbildad för. Vårdserviceteam som kan avlasta sjuksköterskorna är ett sätt att göra vårdyrket mer attraktivt. En annan sak är att arbetsgivarna, polis och rättsväsende måste ta ett större ansvar för sjukvårdspersonalens trygghet.
Lina Nordquist (L) föreslår i SVD den 31/7 att en utredning som öppnar upp för aktiv dödshjälp ska tillsättas. ”Vi måste alla få en död vi kan leva med”,
