Idag var det dags för mitt seminarium tillsammans med Ida och Sofie från Ångestpodden, om ungas psykiska ohälsa och behovet av att stärka elevhälsan.
Alldeles för många unga mår dåligt i vårt land. Sverige sticker tyvärr ut internationellt. Barns psykiska mående är inte endast ett individuellt problem för de som drabbas och deras vänner och familjer, det är ett samhällsproblem och vi har ett ansvar att gå till botten med detta.
Vilken syn på vårt eget och andras värde är det som gör att så många mår dåligt?
Hur behandlar vi varandra?
Och på vilket sätt organiserar vi vårt samhälle som gör att så många unga mår dåligt?
Det är frågor vi måste ställa oss…
Men vi måste också säkerställa att de som mår dåligt måste också kunna få stöd och vård i tid. Att skolan och barn-och ungdomspsykiatrin inte har tillräckliga förutsättningar att fånga upp alla de barn och unga som mår dåligt, är ett underbetyg för Sverige.
Där dags att vända trenden.
Köerna till BUP måste bort, och elevhälsan behöver stärkas.
Därför stod jag idag värd för Ångestpoddens seminarium i riksdagen.
Stort tack för ett värdefullt seminarium.
Christian Carlsson (KD), riksdagsledamot och ordförande för socialutskottet
Barnen som växer upp i ekonomiskt utsatta familjer blir alltfler. Sverige behöver därför en politik för att möta barnfattigdomen.
Starka familjer är det som mer än något annat skapar förutsättningar för att barn och unga ska få en trygg uppväxt, och därmed för att hela samhället ska vara tryggt.
Att alltfler nu oroar sig över ekonomin och att alltfler föräldrar uppger att det är svårt att äta sig mätta, eller att köpa nya kläder till barnen är därför bekymmersamt. Mest utsatta är ofta de barn som växer upp med ensamstående föräldrar, och barn till föräldrar som invandrat till Sverige.
Sverige behöver en familjevänlig politik.
Det handlar om att skapa mer tid för barnen genom att tillåta valfrihet i barnomsorgen och om att stärka familjernas privatekonomi genom sänkta skatter och ekonomiskt stöd till de mest utsatta så att vi minskar risken för bråk om tid och pengar. Den förlängda höjningen av bostadsbidraget till utsatta barnfamiljer i årets budget var en viktig prioritering för Kristdemokraterna. Det handlar om ett stöd på upp till 1 300 kr i månaden.
Stödet till barnfamiljerna behöver öka här och nu, men på sikt så är det absolut viktigaste för att motverka barnfattigdom att fler barn får se sina föräldrar gå till jobbet.
Verklig trygghet handlar inte om att vara beroende av bidrag för att klara sin försörjning. Det handlar om att kunna stå på egna ben, försörja sig själv och planera framtiden med sin familj.
Sverige behöver därför en ny politik som uppmuntrar till arbete och egen försörjning. Ett bidragssystem som cementerar bidragsberoende är nämligen också ett bidragssystem som cementerar barnfattigdomen.
Christian Carlsson (KD), ordförande för Socialutskottet
Stort tack Majblomman, Röda Korset, Rädda barnen och Hyresgästföreningen för inbjudan.
Tack också till meddebattörerna Nooshi Dadgostar (V), Magdalena Andersson (s), Märta Stenevi (MP) Muharrem Demirok (c), Camilla Waltersson Grönvall (M) Juno Blom (L) och Mona Olin (SD).
Riksdagen har debatterat regeringens skrivelse ”Vissa frågor inom hälso- och sjukvårdsområdet”.
Den som blir sjuk i Sverige möts dessvärre inte av en jämlik och tillgänglig vård. Svensk sjukvård har tyvärr, alltmer fått karaktären av ett postkodlotteri där var i landet du bor spelar stor roll för vilken vård du kan få och väldigt många människor får vänta på vård eller behandling alldeles för länge.
Så här kan vi inte ha det.
En av Kristdemokraternas och regeringens viktigaste prioriteringar för svensk sjukvård är därför att kapa vårdköerna så att människor får vård i tid.
Nationell vårdförmedling
Ett första led i detta arbete är att regeringen nu ska inrätta en nationell vårdförmedling. Som patient ska du kunna se var i landet det finns ledig och tillgänglig kapacitet, och den som är sjuk ska kunna erbjudas vård snabbare än idag genom att erbjudas vård i en annan del av landet.
En nationell vårdförmedling gör att vi på ett bättre sätt kan dra nytta av vårdens samlade resurser, men det innebär framförallt en viktig reform för många enskilda människor och familjer som drabbats av sjukdom, eftersom det gör att man åtminstone får lite mer makt över tillvaron i en situation som ofta är svår, och där det är lätt att känna sig maktlös.
Kapa vårdköerna
De rekordlånga vårdköerna som byggdes upp under Socialdemokraternas tid vid makten behöver motverkas på bred front, och det är mot den bakgrunden som regeringen nyligen har ingått en överenskommelse med SKR om ökad tillgänglighet. Överenskommelsen omfattar bl.a. de tre kömiljarderna som syftar till att regionerna ska vidta åtgärder som leder till kortare väntetider och vårdköer, och det med målet att alla patienter ska få vård enligt den lagstadgade vårdgarantin.
Fler vårdplatser
Sverige behöver dessutom fler vårdplatser. Svensk sjukvård har tyvärr lämnats i en situation där vi har lägst antal vårdplatser per invånare i hela EU samtidigt som hundratusentals människor väntat olagligt länge på vård.
Situationen har spårat ur, och jag kan säga så mycket att människor som söker sig till vården, och den hårt arbetande vårdpersonalen, de märker av detta.
Överbeläggningar och utlokaliseringar. dvs. där patienter vårdas på helt andra vårdenheter än de som har rätt kompetens, har tyvärr blivit ett vanligt problem på landets sjukhus. Det innebär såklart risker för patienterna samtidigt som det försätter den hårt arbetande vårdpersonalen i en mycket svår situation.
Tillsammans ska vi se till att vända den här negativa utvecklingen och regeringen har därför dubblerat satsning på att öka antalet vårdplatser genom prestationsbaserade bidrag till regionerna. Det handlar om 2 miljarder kr årligen för att åstadkomma fler vårdplatser, och därutöver ska en nationell plan för fler vårdplatser nu tas fram.
***
Herr / fru talman
Vårdpersonalen är hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs. Utan personalen så blir det inga fler vårdplatser och det blir svårare att kapa vårköer och att erbjuda människor en god och jämlik vård. Trots det har kompetensförsörjningen länge varit ett stort problem.
Jag är övertygad om att det nu behövs åtgärder på både kort och lång sikt – och på alla nivåer, för att förbättra villkoren för personalen.
Regeringens 3,2 miljarder kronor för att stötta regioner och kommuner i deras arbete med kompetensförsörjning i hälso- och sjukvården är därför välkommet. Det handlar exempelvis om regeringen satsar särskilt för att öka möjligheten för vidareutbildning till specialistsköterska, och för att öka antalet VFU-platser.
Efter så många år av brister på det här området, så tror jag dock att det är många vårdanställda som håller med oss kristdemokrater om att staten behöver ta ett större ansvar för kompetensförsörjningen i fortsättningen.
Det är mot den bakgrunden som det nationella vårdkompetensrådet vid Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram en nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjningen.
Behoven ska först klarläggas, men förslag på konkreta insatser för att förbättra arbetsmiljö och villkor ska också presenteras så att vi får fler att välja vårdyrket, så att vi får fler läkare och sjuksköterskor att vilja stanna kvar eller att återvända till vårdeyrket.
***
Herr talman,
Riksdagens tillkännagivande som lett fram till dagens skrivelse riktades till den förra socialdemokratiska regeringen för att få den att börja agera i en rad viktiga frågor för svensk sjukvård.
Nu har Sverige fått en ny regering och redan har flera viktiga initiativ har tagits som motsvarar förväntningarna i det tillkännagivande
Så sent nu på förmiddagen, så här på internationella kvinnodagen den 8 mars presenterade regeringen en rad viktiga initiativ för en mer jämställd hälso- och sjukvård, med fokus på mer resurser till förlossningsvården, forskning om kvinnors sjukdomar och hälsa och förstärkt vård för sexuellt våldsutsatta kvinnor och barn.
Sverige har en regering som är beredd att prioritera vården och som förstår att den viktigaste åtgärden för att åstadkomma fler vårdplatser och kapa vårdköerna är att vi förbättrar villkoren så att fler av vårdens fantastiska medarbetare, väljer att fortsätta – bota, lindra och trösta – när vi är sjuka och behöver det som mest.