
I Sveriges Radio Studio Ett så diskuterade jag igår förutsättningarna att bedriva HVB-hem och att samtidigt upprätthålla tryggheten och säkerheten för utsatta barn och unga. Debatten skedde med anledning av debattartikeln: Omöjligt att följa lagen när man driver HVB-hem.
Samhället har ett särskilt stort ansvar för våra barn och unga, och särskilt för de barn och unga som är mest utsatta och på olika sätt befinner sig i samhällets vård.
Barn och unga på våra HVB-hem finns där av väldigt många olika anledningar. Där finns unga flickor med självskadebeteende, personer som behöver skyddas från trasiga dysfunktionella familjer men också barn med missbruksproblematik och det finns exempel på när grovt kriminella ungdomar hamnat på öppna boenden. Gemensamt för dem alla är att vi måste kunna garantera deras trygghet och säkerhet.
Därför är det bekymmersamt att de som arbetar på våra HVB-hem idag upplever att man är bakbunden när det gäller att skydda och hjälpa ungdomarna.
Verksamheten på våra HVB-hem ska bedrivas med stor respekt barnen och ungdomarna, den ska bedrivas med respekt för deras integritet och självbestämmande. Men verksamheten ska också vägledas av vad som är bäst för barnen och i föräldrarnas frånvaro så måste vi från samhällets sida också kunna sätta gränser, och på så vis säkerställa tryggheten och säkerheten för barnen på våra HVB-hem.
HVB-hem får besluta om förbud mot otillåtna medel och föremål som droger och vapen. Det duger inte om de förbuden endast gäller på pappret. De ska också kunna gälla i praktiken, på våra boenden.
Om man misstänker att det förekommer vapen eller droger i ett vanligt hem, så är det självklart att föräldrarna får undersöka om det finns i huset. Självklart borde man få göra detsamma på ett HVB-hem för att säkerställa barnens trygghet och säkerhet, men i dag anses det så integritetskränkande att genomsöka ett HVB-hem efter knark att det inte är tillåtet.
Att vissa barn idag har vapen och droger på dessa boenden är inte bara en fara för dem själva utan också för personalen och de andra barnen och ungdomarna som bor där. HVB-hemmens befogenheter behöver av den anledningen ses över.
Något annat som behöver nämnas i sammanhanget är att av vissa av de utsatta barnen använder sina mobiltelefoner för att ex. sälja droger eller sex inifrån HVB-hemmen. Därför skulle det också vara bra om man i vissa fall skulle kunna begränsa tillgången till telefoner.
Ett första steg bör vara att se över Socialstyrelsens föreskrifter och IVO:s tolkningar av den lagstiftning som finns, och om det dessutom finns skäl att se över lagen så är det något som vi behöver vara beredda att göra för att stärka barnens och ungdomarnas trygghet på våra HVB-hem.
Christian Carlsson (KD), riksdagsledamot och ordförande för socialutskottet
Sveriges Radio Studio Ett: Går det att driva HVB-hem utan att bryta mot lagen?