Röstar ja till Ulf Kristersson som statsminister

_DSC2445

Sverige behöver en borgerlig regering som kan bedriva borgerlig politik. Därför röstar jag idag ”JA” till Ulf Kristersson (M) som Sveriges statsminister.

Vi i Kristdemokraterna och Moderaterna vill bilda en borgerlig regering som kan bedriva den politik som Alliansen lovade väljarna inför valet.

Vårt främsta uppdrag som förtroendevalda är nämligen att driva igenom de reformer som Sverige behöver. Det gäller oavsett vilka partier som är beredda att rösta för de förslagen. Vi är inte beredda att sluta driva vår politik därför att exempelvis SD skulle kunna tycka likadant.

Politik handlar inte om poserande eller att främst markera avstånd mot andra folkvalda. Det handlar om att förvalta förtroendet från väljarna, ta ansvar och styra landet.

För oss i KD är valet därför enkelt. Sverige behöver en borgerlig regering, och en borgerlig politik.

Därför röstar vi idag borgerligt.

Avskedstal vid riksmötet 2018

45232433_326650111247975_591004658323947520_n.jpg

Vid helgens riksmöte i Karlstad avgick jag som förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) och Martin Hallander valdes till min efterträdare. Här är mitt sista tal som förbundsordförande.

Inledning

Stort tack! När jag valdes till förbundsordförande för KDU vid riksmötet i Kalmar för två år sedan då hade jag målbilden klar för mig.

Vi skulle rusta organisationen stark, vi skulle genomföra valrörelsen och vi skulle stå där tillsammans på valvakan och se de första vallokalsundersökningarna trilla in, och hur Kristdemokraterna slagit alla med häpnad. Tillsammans skulle vi fira nya kristdemokratiska segrar!

När vi satte upp den målbilden, då snittade 3,0 procent i poll of polls. KD hade backat i varje riksdagsval sedan 1998. Det blåste onekligen motvind – men hela tiden höll vi fast vid målbilden, om den där valvakan.

På valkickoffen vid Marholmen för drygt tio veckor sedan, berättade jag om min absolut första medlemskväll som nyvald förbundsordförande. Jag berättade hur jag hos KD Stockholm fick frågan vad jag ville bli ihågkommen för som förbundsordförande efter att jag slutat, och hur jag svarat att jag önskade bli ihågkommen för att ha varit den som lett förbundet, vid tiden för det stora framgångsvalet.

Ni som var med på Marholmen, minns säkert också hur jag på valkickoffen vädjade och bad er att hjälpa mig se till, att den önskan blev verklighet.

Och som ni gjorde det!

Framgångsvalet

Vi gick in i årets valrörelse som underdog. Våra politiska motståndare och det mediala vänsteretablissemanget hade redan räknat ut oss – men tillsammans med valrörelsens stora stjärna, Ebba Busch Thor, såg vi till att resa oss, och vi levererade ett historiskt framgångval!

Med 6,3 % i riksdagsvalet, så vände vi 20 år av nedgång till kristdemokratisk framgång!

KDU gjorde det bästa skolvalet på tolv år – detta tack vare era insatser ute på skolorna!

Och enligt SVT:s stora valundersökning, VALU 2018, ökade stödet för Kristdemokraterna till mellan 6 och 7 %, både bland förstagångsväljarna och unga väljare mellan 22-30.

Faktum är att vi fördubblade vårt stöd i den sistnämnda väljargruppen, och vi har uppvisat det starkaste stödet för Kristdemokraterna bland unga väljare sedan valet 1998.

Det är fantastiskt, och vet ni vad…

Vi gjorde det!

Tillsammans levererade vi – det stora framgångsvalet!

Om ni inte redan har gjort det, så är det nu dags att räta på ryggen och känna stolthet!

Känn stolthet över de insatser som du och ditt distrikt har bidragit med under den gångna mandatperioden, och över det vi tillsammans har åstadkommit i den här valrörelsen.

Känn stolthet över att du som ny medlem bidragit genom att gå med i Sveriges bästa och blåaste förbund – och över att du har valt att bli en del av den här framgångssagan!

En sak är i alla fall säker.

Som förbundsordförande så känner jag mig stolt över er.

Jag är stolt över ert hårda arbete, på gator och torg! Jag är stolt över era framgångar vid kampanjer och debatter ute på skolorna och jag är stolt över alla nya medlemmar som ni har värvat till Sveriges viktigaste förbund.

Min tid som förbundsordförande

KDU är idag det borgerliga alternativet till höger. Vi är ett frihetligt, socialt ansvarstagande förbund med traditionella värderingar, men framförallt så är vi ett förbund fullt av fantastiska människor.

Och därför känner jag mig så stolt och tacksam, över att ha fått vara just er förbundsordförande.

Min ambition har varit att KDU ska vara ett stolt och kaxigt förbund, som med självförtroende, står upp för våra kristdemokratiska och konservativa idéer. Jag har försökt måla upp vår vision om ett friare och tryggare Sverige, ett samhälle som byggs underifrån av starka familjer med tid för barnen och goda värderingar – och om ett Sverige som håller ihop – där det råder samhällsgemenskap och där människor inte bara känner ansvar för sig själva, utan också för andra.

Min ambition har också varit att KDU ska vara ett modigt förbund – ett förbund som vågar säga sanningen, även när andra inte vågar – och att vi ska vara ett relevant förbund – dvs. med förslag fast förankrade i verkligheten, och i människors vardag.

Som politiker gäller det nämligen att komma med förslag på verkliga samhällsproblem, och sådant som vanliga människor funderar på i sin vardag – men också om att presentera trovärdiga förslag, som får vanligt folk att lyssna till vad vi har att säga.

Det gäller också oss i KDU. Om man ska vara relevant, så gäller det att inte bara presentera förslag som är principiellt rätt, utan som också fungerar och som leder till ett bättre samhälle för vanliga människor.

Jag vet inte om vi alltid har lyckats, men jag vet i alla fall en sak.

Tillsammans har vi levererat ett historiskt framgångsval.

Vi har stärkt förbundets ekonomi, bibehållit aktivitet i alla distrikt och vi har fått antalet medlemmar att växa på ett sätt som gjort att vi inte bara har uppnått utan – också överträffat våra värvningsmål.

Allt har kanske inte alltid blivit exakt som vi har tänkt – men jag är stolt och nöjd över vad vi tillsammans har åstadkommit, och var vi står idag.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet är idag större och starkare och vår framtid är ljusare än på länge. Det gör mig glad och hoppfull, när jag för sista gången nu talar till er som förbundsordförande.

Från botten av mitt hjärta

Jag skulle vilja ta det här tillfället i akt och tacka, var och en av er.

Tack för ert jobb i valrörelsen, och under mina år som förbundsordförande.

Tack för det förtroende och stöd som ni har visat mig.

Stort tack förbundsstyrelsen för vårt trevliga samarbete under åren. Det har varit sjukt kul att få jobba med er, och att få leda styrelsens arbete.

Och stort tack också till mitt kära förbundspresidium – Martin och Hedvig.

Det är verkligen det roligaste uppdraget man kan ha, att vara förbundsordförande för KDU, men det innebär faktiskt också hårt arbete, och det är stundtals slitsamt och tufft – särskilt när framgångarna sitter hårt inne.

Det gäller då att det finns personer runt omkring som stöttar och uppmuntrar, och det har Martin och Hedvig verkligen gjort. Ni har funnits där för mig. Ni har alltid visat stort hjärta för KDU och ni har tagit ansvar för vårt förbund, och det vill jag särskilt tacka för.

Jag vill också rikta ett särskilt tack till mina fantastiska medarbetare på rikskansliet.

Till Calle Reutercrona, vår organisationssekreterare som har rest runt i landet, kampanjat och stärkt våra distrikt, och till hans företrädare Anton Roos.

Tack Simon Berneblad som har varit vår digitala kommunikatör under valrörelsen, tack till Nike Örbrink och Tess Arén som sett till att vi har klarat av att bemanna debatter i hela landet och inte minst; stort tack – Fredrik Bergström – KDU:s klippa i stormen.

Du har varit ett ovärderligt stöd för mig i mitt arbete som förbundsordförande – inte minst när det har stormat som mest.

Det har varit härligt och roligt att få jobba med er alla!

Jag kommer att sakna er, på samma sätt som jag kommer att sakna KDU.

Från botten av mitt hjärta – stort tack för allt ni har gjort.

Min tid i KDU

I mer än halva mitt liv har jag kämpat för KDU. Jag har varit lokalavdelningsordförande i Carlstad och distriktsordförande i Stockholm.   Jag har suttit i organisationsutskottet, arbetsutskottet och jag har representerat oss på YEPP. Jag har varit andre vice, förste vice och jag har nu också haft den stora äran att få vara förbundsordförande för Sveriges bästa förbund.

Jag är verkligen tacksam. Jag har fått så mycket kunskap tack vare KDU – kunskap som har hjälpt mig att prestera i skolan och i arbetslivet, men jag har också fått större förståelse för värderingar som hjälper oss alla att bli bättre människor om vi också lever efter dem.

Framförallt så har jag fått vänner för livet och mött massa fantastiska människor, men ett långt KDU-engagemang det gör också att man kan få vara med om en massa häftiga saker.

Tack vare KDU fick jag vara med om Alliansens valsegrar 2006 och 2010, och jag fick vara med om den fantastiska känslan efter de kristdemokratiska framgångsvalen, till Europaparlamentsvalet 2014 och riksdagsvalet 2018. Jag var med och gjorde Ebba Busch Thor till partiledare och när vi fällde Decemberöverenskommelsen.

Jag har haft förmånen att få skaka hand med Mitt Romney på ett valmöte i Virginia, jag har kampanjat för Angela Merkel och CSU i Bayern.  Ja, jag har till och med haft den stora äran att bjuda Hans Majestät Konungen på ett glas vin i baren vid Folk och Förvars rikskonferens i Sälen.

Allt detta tack vare KDU.

Men jag har också varit med om dramatiska saker under tiden i KDU. Då tänker jag inte främst på 2000-talets uppslitande ordförandestrider i KDU, eller ens partiledarstriden mellan Göran Hägglund och Mats Odell, 2012. Jag tänker snarare på hur jag som andre vice ordförande fick hantera terrorattentatet på Utöya i Norge den 22 juli 2011 när Anders Behring Breivik kallblodigt mördade medlemmar i AUF, norska motsvarigheten till SSU. Det anordnades manifestationer, vi skrev brev och skickade blommor till AUF och vårt systerförbund Krfu.

Jag tänker också på hur jag ett år senare intervjuades av Tv4, med anledning av att vår dåvarande förbundsordförande Aron Modig varit med i en dödskrasch på Kuba – en bilolycka som i själva verket misstänks ha varit ett attentat, iscensatt av den kubanska kommunistregimen, ett attentat som kostat livet för både den en kubanska oppositionsledaren Oswaldo Paya och Kristdemokratiska ungdomsförbundet på Kubas ordförande, Harold Cepero. Efter attentatet satt Aron Modig fängslad på Kuba i nästan en veckas tid för att han stöttat den kristdemokratiska oppositionen på Kuba.

KDU Värmland

Mina år i KDU har onekligen varit händelserika.

Och allting började här i Värmland, när jag på högstadiet tog steget, och blev aktiv i KDU Värmland.

Jag minns så väl mina första stapplande steg mot partilokalen på Ulvsbygatan 18 på Norrstrand i Karlstad. Det var valrörelsen 2002.

Jag hade ingen aning vad jag skulle förvänta och inte eller vad som väntade – men jag minns att jag mötte vår nuvarande partisekreterare Peter Kullgren i dörren den där första kvällen. Då hette han Peter Karlsson och var lokalavdelningsordförande för KDU i Karlstad. Jag minns också hur dåvarande ordföranden för KDU Värmland, Erik Nilsson, numera hedersmedlem tillika riksmötesordförande – stod längst in i källarlokalen, och bläddrade bland några pärmar.

Jag minns inte vad du gjorde med de där pärmarna, men jag minns det fantastiska bemötandet jag fick som ny medlem i KDU Värmland, hur ni tog mig under era vingar och lärde mig – om inte allt ni kunde – så åtminstone allt jag behövde för mitt fortsatta engagemang i KDU.

Det var KDU Värmland som såg till att jag skrev min första insändare, det var KDU Värmland som såg till att jag tog min första skoldebatt och att jag värvade min första medlem.

Det var också KDU Värmland som såg till att jag besökte min första nattklubb…

Men det hör kanske inte hit.

Min poäng är i alla fall att jag har er som utgjorde KDU Värmland då, att tacka för vart jag befinner mig idag. Ni har banat väg för mig och mitt engagemang och jag är evigt tacksam för vad ni har gjort.

Tillsammans har vi stått upp för personlig frihet och socialt ansvar, för gemenskap trygghet och tradition i mer än 16 år, och det ska vi göra även i framtiden. Det känns ändå fint att cirkeln sluts, i och med att mitt KDU-engagemang avslutas här hemma i Värmland.

Ett nytt ledarskap

Efter sexton år av aktivt engagemang för KDU, nära tio år i förbundsstyrelsen, sju år i den yttersta ledningen och två år som förbundsordförande har det blivit dags att lämna plats för ett nytt ledarskap – ett ledarskap som jag är övertygad om kommer att stå redo att vinna nya kristdemokratiska segrar i vårens val till Europaparlamentet.

Det är alltså inte min sak att peka ut färdriktningen framåt. Det kommer min efterträdare att göra imorgon. Men som avgående förbundsordförande skulle jag ändå vilja passa på att skicka med några tips och råd på vägen.

För det första. Bli inte som dom andra. Jag hoppas att KDU ska fortsätta våga vara det borgerliga alternativet till höger – också när resten av Alliansen, liberala tankesmedjor och ledarsidor tycker annorlunda.

Låt inte deras mingel och ryggdunkar få er att vackla, och låt framförallt inte osakliga anklagelser om oss och vår politik skrämma er till tystnad. Stå istället rakryggat upp för våra ideal. Var lojala mot de idéer ni tror på, och de som tycker som ni.

För det andra. Fortsätt läsa och skriva – det är grunden i politiskt arbete. Lyft och stötta varandra, dela med er av kunskap och fortsätt fira era segrar! Därför att det är tillsammans som vi är starka.

Och för det tredje. Jag vet inte, men jag tror det var Erik Nilsson som en gång lärde mig uttrycket: ”Skjut inte upp till imorgon vad du kan göra idag”. Det är ett bra förhållningssätt för att få saker gjort. Men kom också ihåg att tålamod är en dygd, även inom politiken. Våga därför hålla fast vid era drömmar, och arbeta hårdare än alla andra, så ska du se att också din dröm en dag kan bli verklighet.

Kampen går vidare

När jag nu lämnar som förbundsordförande innebär det slutet på mitt aktiva engagemang i KDU. Det kommer att kännas tomt och redan lite vemodigt – men en tröst för mig är ändå att för oss har KDU aldrig varit slutmålet.

Vår gemensamma kamp för ett friare och tryggare Sverige – med en politik för starka familjer, goda värderingar och mer av gemenskap – den kommer att gå vidare, och den kommer att fortsätta många år framöver.

För min del fortsätter den kampen nu inom Kristdemokraterna, inte bara i Stockholms stadshus, utan också i Sveriges riksdag där jag under den här hösten har äran att tjänstgöra som riksdagsledamot.

Jag hoppas att ni inte ska bli besvikna!

Det absolut första jag gjorde som riksdagsledamot, det var att rösta NEJ till fyra nya år med Stefan Löfven. Det hade äntligen blivit dags att sparka ut statsminister Stefan Löfven och sossarna från Rosenbad – och jag hade den stora glädjen att få trycka på knappen!  Det kändes fantastiskt, och jag lovar att göra allt vad jag kan för att försvara våra färger i Sveriges riksdag också framöver.

Mitt hjärta är blått, och det bultar för KDU. Jag vill därför önska er all lycka med att föra vår stolta och starka organisation in i framtiden.

Stort tack för allt – Sveriges bästa förbund!

***

Christian Carlsson, förbundsordförade KDU

Tal vid Kristdemokratiska Ungdomsförbundets riksmöte på Hammarö, 2018-11-02

45235909_361059634439916_6472605514248224768_n