Nattis på förskola – nya normen i Stockholm

Publicerad den september 15, 2015 av christiancarlsson

Svara

I ett förslag från de rödgrönrosa föreslås att omsorg på obekväm arbetstid i första hand ska ges i form av nattis på förskola och att omsorg i hemmet endast ska ges om det finns ”särskilda skäl”. Vi kristdemokrater menar att förslaget riskerar att gå ut över barnens trygghet.

Många stockholmare arbetar utanför traditionell kontorstid. För att underlätta för deras familjer är det viktigt att Stockholm vid behov kan erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Idag har färre än 200 sökt och beviljats barnomsorg på kvällar, nätter och tidiga morgnar. Av de som får den typen av omsorg har 106 barn nattis på en förskola. Resten får omsorgen tillgodosedd av barnskötare i hemmet.

Vi kristdemokrater menar att det är positivt att både nattis på förskola och barnomsorg i hemmet finns som alternativ. I ett förslag från de rödgrönrosa som kommunfullmäktige väntas anta senare i september föreslås dock att omsorgen i första hand ska ges i ”lokalbaserad verksamhet” och att omsorg i hemmet endast ska ges om det finns ”särskilda skäl”. Skolborgarråd Olle Burell (s) motiverar förslaget med ”att det ofta är bättre för barnen att vara i en pedagogisk miljö där omsorgen och barnsäkerheten kan kvalitetssäkras.”

Det är lätt att uppröras över både förslaget och motiveringen. Barnfamiljernas hem behöver knappast kvalitetssäkras ur ett barnsäkerhetsperspektiv. Inte heller ska särskilda skäl behöva anges för att familjer ska kunna slippa undan den nya normen om nattis på förskola. Kristdemokraterna i Stockholm arbetar för en barnomsorg där det enskilda barnets behov av kontinuitet, trygghet och utveckling får stå i fokus. Det perspektivet ska också kunna få styra när föräldrar ska finna en barnomsorgsform för sina barn.

För många skulle det innebära ett alltför stort ingrepp i familjens rutiner och vardag om barn som idag ges omsorg i hemmet nu istället blir tvungna att sova på förskola. Vi kristdemokrater menar att förslaget till riktlinjer för barnomsorg på obekväm arbetstid riskerar att gå ut över barnens trygghet. Därför kommer vi att göra vad vi kan för att sätta stopp för vänstermajoritetens förslag.

Christian Carlsson (KD), Utbildningsnämnden i Stockholm

KDU: Stoppa stadgeförslaget – stöd vår rösträtt!

Publicerad den september 14, 2015 av christiancarlsson

Svara

Stadgeförslaget från partistyrelsen är extremt demoraliserande och upprörande för KDU:s medlemmar – och det med rätta. Vi är djupt besvikna över att något av det första partistyrelsen gör är att föreslå den största degraderingen av KDU och våra medlemmars inflytande någonsin.

Vid Kristdemokraternas riksting den 8-11 oktober kommer ett förslag från partistyrelsen om nya stadgar att behandlas. Stadgeförslaget rymmer bland annat formuleringar som innebär att Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) och övriga associerade förbund fråntas rösträtt i distrikts- och avdelningsstyrelser.

Det är minst sagt en mycket märklig idé att strypa de associerade förbundens inflytande eftersom det finns flera stora fördelar med att KDU:are får vara med och ta ansvar för besluten. För det första gör det att beslut som fattas inom partiet enklare förankras med resten av den kristdemokratiska rörelsen. För det andra bidrar beslutsfattande på partiets distrikts- och avdelningsnivå till att våra medlemmar utvecklas och får bättre kännedom om partiet. För det tredje skapar det goda förutsättningar för fortsatt täta band mellan Kristdemokraterna och KDU.

För ett parti som Kristdemokraterna har vårt ungdomsförbund visat sig vara ovärderligt, inte minst för förmågan att bedriva valrörelse. Förra året gjorde KDU massiva insatser över hela landet för att få valrörelsen för Kristdemokraterna att fungera praktiskt. Vi affischerade, lappade brevlådor, debatterade, bemannade valstugor och rekryterade medlemmar som få andra. Trots partiets förlustval lyckades vi dubbla vårt stöd bland förstagångsväljarna och det bådar gott för framtiden, men då måste också Kristdemokraterna och KDU:s täta band upprätthållas.

Stadgeförslaget från partistyrelsen är extremt demoraliserande och upprörande för KDU:s medlemmar – och det med rätta. Många hade hoppats att partiets nya ledarskap skulle kunna sprida entusiasm och engagemang såväl hos partiets som KDU:s medlemmar. Därför är vi djupt besvikna över att något av det första partistyrelsen istället gör är att föreslå den största degraderingen av KDU och våra medlemmars inflytande någonsin. Om partistyrelsen hade velat visa gott ledarskap hade man uppmuntrat engagemang och entusiasm – inte undergrävt detsamma.

Det är svårt att uppfatta stadgeförslaget som något annat än en markering från partistyrelsen. Om det verkligen hade varit så att Kristdemokraterna har en så svag organisation att partistyrelsen bedömer att de associerade förbundens rösträtt måste avskaffas för att de annars ges för stort inflytande, då är det ett enormt svaghetstecken. I sådana fall borde partistyrelsen snarare fokusera på att stärka den egna organisationen än att ta strid för stadgeförändringar som minskar engagemanget och partiets stöd från resten av den kristdemokratiska rörelsen.

Förslaget från partistyrelsen är anmärkningsvärt och inte alls förtroendeingivande, men vi i KDU har fortfarande gott hopp om att med stöd av partiets gräsrötter och ombuden på rikstinget kunna sätta stopp för partistyrelsen. För att våra medlemmar snarast ska kunna återgå till att fokusera på att vinna val åt Kristdemokraterna, riktar vi därför denna enkla uppmaning till rikstingsombuden: Stoppa stadgeförslaget – stöd vår rösträtt!

Christian Carlsson, vice ordförande KDU Sverige

Befria våra lärosäten

Publicerad den september 9, 2015 av christiancarlsson

Svara

Det är tid för befriande reformer som skapar förutsättningar för självständiga lärosäten och en högre utbildning i världsklass, skriver Christian Carlsson (KDU) samt David Sikström och Ryan Jones (KSF).

Sverige har en lång tradition av högre utbildning i världsklass. Den har öppnat möjligheter för den som strävat efter bildning och personlig utveckling, men också skapat förutsättningar för en stark ekonomi och god välfärd eftersom den främjat företagande och tillväxt. Vi har dock sett en omvälvande internationalisering inom högre utbildning och våra lärosäten kommer att få svårt att hävda sig om vi inte förmår att anpassa oss efter nya förutsättningar. Svenska lärosäten är redan på efterkälken och konkurrenskraften förbättras inte av att de dras med hämmande statlig styrning, kostsam byråkrati och underfinansiering. Det är tid för befriande reformer som skapar förutsättningar för självständiga lärosäten och en högre utbildning åter i världsklass.

För att hålla en hög nivå av forskning och högre utbildning måste det finnas tillräckliga resurser, men de måste också användas rätt. Om allt mer av resurserna går till annat än forskning och undervisning försämras kvaliteten. Lärosätena måste därför befrias från onödig byråkrati och statlig styrning. Vi vill minimera antalet styrdokument, policys och detaljregleringar om studentinflytande och återrapportering. Minskad byråkrati möjliggör minskad administration och mer resurser till forskning och utbildning.

Ur ett kristdemokratiskt perspektiv har den högre utbildningen och forskningen tre funktioner. Det handlar om att erbjuda människor möjlighet att söka kunskap, att samla forskare och utbilda medborgare på ett sätt som skapar förutsättningar för ekonomisk tillväxt och välstånd samt att granska och reflektera över samhället och den offentliga makten. Universiteten fyller alltså en grundläggande funktion i samhällets maktdelning och får inte störas av lojalitet gentemot staten. Vi vill därför se självständiga lärosäten, finansierade genom icke-styrda anslag från staten. Utöver det ska de vara fria att åta sig forsknings- och utbildningsuppdrag från stat, kommuner och företag. Lärare och forskare ska ha majoritet i universitetsstyrelserna och akademiker – inte politiker, ska tillsätta rektorer och högskolestyrelser. Lärosäten bör dessutom använda sig av egna antagningsprocesser så länge de inte diskriminerar genom kvotering eller positiv särbehandling. Sverige har idag en av världens mest stelbenta antagningsprocesser till högre utbildning och det är dags att göra den mer flexibel så att det i högre utsträckning blir möjligt att använda sig av exempelvis intervjuer i antagningsprocessen.

KDU och KSF anser att fler svenska lärosäten skulle behöva bedrivas i privat verksamhetsform för att möta konkurrensen från omvärlden. Det handlar om att omvandla befintliga lärosäten, men också om att underlätta nyetableringar av privata lärosäten. En mångfald av huvudmän minskar den statliga styrningen och främjar kvalitet och den nuvarande myndighetsformen begränsar dessvärre universitetens möjlighet att flexibelt samverka med andra samhällsaktörer för att främja tillväxt och vetenskapliga framsteg. I Danmark, Finland och Österrike har redan genomförts reformer för att öka akademins självständighet. Nya verksamhetsformer har etablerats i omvärlden för att underlätta för lärosäten att finna finansiering, ingå samarbetsprojekt samt att agera snabbt och självständigt när det kommer till ekonomi och förvaltning. Självständiga lärosäten och reformer som öppnar för nya verksamhetsformer är en förutsättning för att Sverige åter ska nå en högre utbildning i världsklass. Tiden är dock knapp och därför behöver debatten om autonomi, självständiga lärosäten och högskolstiftelser återupptas med förnyad kraft.

Allt fler av de bästa universiteten i världen öppnar nu filialer i andra länder. Vi vill därför se över regelverket för att underlätta nyetablering av såväl svenska som utländska universitet och högskolor i Sverige. Internationella toppuniversitet bör dessutom bjudas in. Idag krävs stora investeringar för att komma i fråga för tillstånd, men sådana är svåra att finansiera utan att veta om man får något tillstånd. Att öppna för nya och internationella aktörer skulle skapa nya forskningsmiljöer och nya möjligheter för såväl studenter, forskare som näringsliv är centralt för att vässa kvaliteten och stärka konkurrenskraften.
Högre utbildning och forskning i världsklass är avgörande för om Sverige ska vara ett attraktivt land för företagande och jobb och med en hög välfärd också i framtiden. Kraven i den globala ekonomin blir dock allt tuffare och Sverige måste hänga med i internationaliseringen. Det är därför upp till bevis för minister Hellmark Knutsson. Sverige har inte råd att vänta på en borgerlig regering. Reformer som befriar våra lärosäten måste börja levereras redan nu.

Christian Carlsson
Vice ordförande och utbildningspolitisk talesperson
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

David Sikström,
Valberedningens förslag till ny förbundsordförande för
Kristdemokratiska studentförbundet (KSF)

Ryan Lundqvist Jones
Andre vice förbundsordförande för
Kristdemokratiska studentförbundet (KSF)

Uppsla Nya Tidning (UNT): Befria våra lärosäten

Visa barmhärtighet – behåll gåvoavdraget

Publicerad den september 9, 2015 av christiancarlsson

Svara

Om socialdemokratin hade menat allvar med sitt tal om solidaritet borde man ha utvecklat gåvoavdraget i stället för att avskaffa det. Uppmuntra givmildhet och behåll gåvoavdraget, skriver Christian Carlsson och Miriam Lilja (KDU).

Vi bevittnar en mänsklig katastrof. Inte sedan andra världskriget har flyktingströmmarna varit så omfattande och många miljoner människor är i akut behov av hjälp. Sverige kan inte på egen hand göra tillräckligt, men vi som bor här kan göra skillnad.

Därför är det också fint att se hur svenskarnas vilja att hjälpa växer sig allt starkare i takt med att flyktingströmmarna och lidandet vuxit i omfattning. Ideella organisationers humanitära insatser runt om i världen har intensifierats och många medborgare är i dag månadsgivare till en välgörenhetsorganisation. Allt fler väljer också att engagera sig på asylboenden för att möta de stora behov som följer av en omfattande flyktinginvandring.

Som ett lysande exempel på svenskarnas vilja att hjälpa, startades för några dagar sedan hemsidan ”Vi gör vad vi kan”. På bara ett dygn lyckades några vänner samla ihop så mycket som 5 miljoner svenska kronor, som ska gå oavkortat till flyktingläger i Grekland. I Sverige är det civilsamhället som står för mycket av de stora humanitära insatserna och historiskt har det ofta varit så i krissituationer. Det finns en enorm kraft av godhet och medmänsklighet samt driftighet och engagemang i det civila samhället. Därför borde det också vara varje politikers plikt att göra sitt bästa för att stötta och uppmuntra civilsamhället. Det är bara djupt beklagligt att inte också den rödgröna regeringen uppfattat detta.

När världen står i brand och värden som generositet, medmänsklighet och solidaritet framstår som särskilt angelägna borde den svenska regeringen välja att uppmuntra välgörenhet och ideellt engagemang. I stället väljer man att göra det omvända. Från och med årsskiftet försvinner skatteavdraget för gåvor till ideella organisationer. Gåvor som hade kunnat gå till flyktingläger riskeras, när finansminister Magdalena Andersson ska fylla statens fickor.

Tänk på de 5 miljoner kronor som samlades ihop för några dagar sedan. Man kan fundera på hur mycket mindre den summan hade uppgått till om avdraget för gåvor till ideella organisationer redan avskaffats. Det enda vi med säkerhet kan veta är att gåvoavdraget gjort succé sedan det infördes. 2013 utnyttjade nästan var tionde svensk avdraget. Sammantaget skänktes då 1,3 miljarder till de av Skatteverket godkända gåvomottagarna och förra året ökade den siffran till 1,5 miljarder kronor. Det är mycket pengar som går direkt till människor i nöd.

Om socialdemokratin hade menat allvar med sitt tal om solidaritet borde man ha utvecklat gåvoavdraget i stället för att avskaffa det, men vi är smärtsamt medvetna om att reformer för att underlätta välgörenhet inte är förenligt med den röda partiboken. I denna tid, som så tydligt präglas av humanitära katastrofer, kan vi ändå inte annat än att vädja till statsminister Stefan Löfven att beakta en enkel uppmaning från oss i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU): Betänk konsekvenserna och visa barmhärtighet. Uppmuntra givmildhet och behåll gåvoavdraget.

Christian Carlsson, vice ordförande KDU Sverige

Miriam Lilja, socialpolitisk talesperson KDU Sverige

Tidningen Dagen: Uppmuntra givmildhet – behåll gåvoavdraget

Behov av program mot hedersvåld

Publicerad den september 2, 2015 av christiancarlsson

Svara

Det är dags att den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus slutar att gömma sig bakom generella policy-dokument och formuleringar om feminism. Istället är det dags att visa handlingskraft. Stockholm borde införa ett särskilt program för stadens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Kristdemokraterna i Stockholms stadshus vill att Stockholms stad ska inrätta ett särskilt program mot hedersrelaterat våld. Det är fullständigt oacceptabelt att vissa barn i Sverige föds in i en hederskultur med värderingar som förnekar människor friheten att forma sitt eget liv och förverkliga sin potential.

För den som inte rättar sig efter hederskulturens destruktiva normer, väntar i värsta fall våld eller hot om våld. Det är dessvärre ett faktum att hederskulturen skördar liv. Vi kristdemokrater anser att arbetet mot hederskultur och hedersrelaterat våld bör ges ökad prioritet, och vi har inte direkt försvagats i vår övertygelse efter att ha kunnat konstatera hur förtryckande normer rotar sig allt djupare i vissa av våra Stockholmsförorter. Vi ser behovet av ett särskilt program mot hedersrelaterat våld.

Det är dock inte alla som ser behovet och den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms utbildningsnämnd är ett tydligt exempel. Vid föregående sammanträde med nämnden behandlades ett remissvar på en motion om att införa ett särskilt program mot hedersrelaterat våld. I det utlåtande som majoriteten ställde sig bakom framgick att man ser ”inget behov av ett särskilt program”. Beslutet är beklagligt, men det är också högst anmärkningsvärt.

Ett särskilt program mot hedersrelaterat våld skulle markera att Stockholms stad anser att kampen mot hedersvåld är prioriterad och det skulle leda till konkret handling. Det är ärligt talat dags att den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus slutar att gömma sig bakom generella policy-dokument och formuleringar om feminism. Istället är det dags att visa handlingskraft. Stockholm borde ta fram en förnyad undersökning över hur många personer som lever utsatta för hedersrelaterat våld och införa ett särskilt program för stadens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Christian Carlsson (KD)
Gruppledare i Utbildningsnämnden i Stockholm