Det är orimligt att rätten att förhålla sig likgiltig till ett drunknade barn värderas högre enligt den svenska rättsordningen än barnets rätt till hjälp. Regeringen borde förpassa utredare Olle Abrahamssons avrådande till papperskorgen och så snart som möjligt införa en svensk civilkuragelag, skriver Christian Carlsson, andre vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet och juridikstuderande vid Stockholms Universitet.

Sverige saknar idag en lagstadgad skyldighet för medborgare att efter egen förmåga hjälpa en medmänniska som befinner sig i nöd. Det är fritt fram att stillatigande se på medan ett litet barn drunknar i en vattenpöl eller medan en berusad man fryser ihjäl i en snödriva utan att det får några som helst rättsliga konsekvenser för den som väljer likgiltighetens väg framför medmänsklighetens.

Denna rättsordning är inte bara oacceptabel utan också något som skiljer oss från våra nordiska grannar och flera andra europeiska länder. Många svenskar har upprörts över detta varför förslaget om en civilkuragelag, med sådan skyldighet att efter förmåga hjälpa nödställda, åter har väckts till liv.

Varje människa har ett ansvar för sig själv, men också ett ansvar för sina medmänniskor. Vi kristdemokrater har därför sedan länge drivit frågan om att införa en civilkuragelag i den svenska rättsordningen. Efter att ha fått med oss de liberala partierna i Alliansen på att utreda frågan presenterade regeringens utredare Olle Abrahamsson ett förslag till lagstiftning under våren. Utredningen SOU 2011:16 valde att avråda från en reglering, men det finns anledning att rikta skarp kritik mot Olle Abrahamssons utredning och dess avrådande.

Utredningen konstaterar visserligen att varje människa har en moralisk skyldighet att hjälpa en nödställd person, men påstår att det inte skulle föreligga något praktiskt behov av en lagstiftning. Hur det kunde komma sig att en 17 årig kvinna våldtogs i en grotta på Husbybadet inför 30 passiva vittnen eller att ett stort antal personer passivt bevittnade hur en 29 årig man sparkades till döds av tre män på Kungsgatan i Stockholm utan att det skulle ha förelegat något praktiskt behov – det låter Abrahamsson vara osagt. Sanningen är givetvis att för dessa brottsoffer förelåg alldeles uppenbart ett praktiskt behov av hjälp från omgivningen. 

Utredningens nästa argument för att avstå från lagstiftning är ett allmänt antagande om att människor som idag är obenägna att hjälpa andra ändå inte i nämnvärd grad skulle påverkas av en lagstiftning. Det stöder han på undersökningar som säger mycket litet och som starkt kan ifrågasättas på grund av dess osäkerhet. Vidare anförs att viljan att vittna skulle kunna komma att försvagas vid införandet av en svensk civilkuragelag. Om detta vet vi dock inget. Det vi vet är dock att detta inte utgjort tillräckligt starkt skäl för våra nordiska grannländer att avstå från en lagstadgad skyldighet att bistå nödställda.

Det starkaste argumentet mot en lagstiftning om man får tro utredningen själv är därför inte heller något av de ovan nämnda utan förklaras istället bäst genom följande citat (SOU 2011:16 s. 12):

”Staten bör så långt det är möjligt ge medborgarna frihet att med ansvar inför  sig själva och sina egna samveten avgöra hur de bäst ska förhålla sig  i moraliska frågor…”

Värdenihilistisk normlöshet är alltså det starka argument som ska hindra införandet av en lagstadgad skyldighet att efter förmåga hjälpa medmänniskor som befinner sig i nöd. Abrahamssons ideologiska skygglappar duger dock inte som argument mot en lagstiftning. All lagstiftning grundar sig nämligen på moral och valet att inte reglera innebär i det här fallet också ett moraliskt ställningstagande.

Det är orimligt att rätten att förhålla sig likgiltig till ett drunknade barn värderas högre enligt den svenska rättsordningen än barnets rätt till hjälp. Därför är det hög tid att bryta med Uppsala skolans värdenihilistiska makthegemoni. Det måste finnas gränser för hur oanständigt människor kan agera också i den svenska rättsordningen. Axel Hägerström må vända sig i graven – men omtanken för våra medmänniskor väger för oss kristdemokrater tyngre. Regeringen borde förpassa utredare Olle Abrahamssons avrådande till papperskorgen och så snart som möjligt införa en svensk civilkuragelag.

Kommentera artikeln på Dagens Juridik: Sverige behöver en civilkuragelag