Idag har jag och Sara Skyttedal besökt Försvarets radioanstalt (FRA). Folk och Försvar anordnade en utbildningsdag om myndighetens verksamhet och de förändringar som kommit med den nya signalspaningslagen. Det var spännande att se radioanstalten och att få fördjupa sig i vad som omfattas av myndighetens underrättelseverksamhet.
FRA spelar stor roll för bedömningen av främmande makts militära förmåga. Myndigheten hämtar också viktig information om länder som stödjer terrorism och om de områden där Sverige har trupp. Underrättelseverksamheten riktar sig enbart emot utländska förhållanden och yttre hot och sker uteslutande på specifikt uppdrag från Regeringen, Regeringskansliet eller Försvarsmakten. Ett vanligt missförstånd från den uppskruvade FRA-debatten är annars att FRA bedriver generell signalspaning mot enskilda medborgare i Sverige.
Signalspaning mot enskild får endast förekomma om det föreligger synnerliga skäl och om Försvarsundersättelsedomstolen lämnat tillstånd därtill. Ifall en uppgift dessutom skulle visa sig sakna betydelse för verksamheten så måste den omgående förstöras och det finns en särskild kontrollmyndighet som kontrollerar att detta efterlevs.
FRA:s underrättelseverksamhet är nödvändig. Ytterst så handlar det om att kunna trygga Sveriges självständighet och om att vi ska kunna bedriva en självständig politik. Det är dock även viktigt att värna enskilda människors personliga intregritet och det är därför bra att vi nu har en lag på plats som reglerar signalspaning och som dessutom innehåller ett starkt integritetsskydd för den enskilde.
Christian Carlsson Försvarspolitisk talesman för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)
Christian Carlsson (kd) 
Alla de skydd du räknar upp rörande signalspaning mot enskild är endast relevanta för en del av spaningen, den del som rör kommunikationens innehåll. Metadata omfattas dock inte, och den är en av de mest problematiska sakerna om staten har generell tillgång till.
Det finns alltså inte något starkt integritetsskydd. Lägg sedan till det faktum att alla kontrollinstanser lyder under regeringen (utom i fallet med den lilla insyn som riksdagen har), och att ingen av dem har rätt att meddela om felaktiga uppgiftinsamlingar till allmänheten. Detta innebär i realiteten att det endast krävs ett regeringsbeslut (ett beslut som för övrigt kan hållas hemligt) för att även trafikinnehållet ska vara fritt fram att använda.
Vad som utgör ett starkt integritetsskydd i sammanhanget kan givetvis diskuteras. Det är en bedömningsfråga.
Mot bakgrund av den svåra intresseavgägning som följer av att två så vitala intressen som rikets säkerhet och enskildas personliga integritet ställs emot varandra, så menar jag ändå att integritetsskyddet är förhållandevis starkt.
Det är tillräckligt starkt för att jag personligen ska göra bedömningen att underrättelseverksamheten är försvarbar och berättigad. Vilka förändringar skulle du vilja se för att stärka skyddet för den personliga integriteten?