I dagarna presenterades propositionen som innebär den största förändringen av Sveriges försvar sedan värnplikten infördes år 1901. Regeringen föreslår att värnplikten ska avskaffas till förmån för ett personalförsörjningssystem byggt på frivillighet.                                                                

Det är ett omvälvande beslut att avskaffa värnplikten. Processen har gått fort och det finns en oro över att Sverige avskaffar det gamla systemet innan det nya finns på plats. Värnpliktsrådet och Kristdemokratiska Ungdomsförbundet ifrågasätter om Sverige är redo att avskaffa värnplikten?

Från den 1 juli i år ska Försvarsmakten förlita sig på frivilligrekrytering. Vi menar att avskaffandet av värnplikten riskerar att leda till sämre soldater. Erfarenheten från länder i Europa som avskaffat värnplikten visar att frivilligrekrytering i högre grad sker från samhällets lägre socialgrupper och att det är svårt att rekrytera de välutbildade ungdomar som skulle behövas i dagens moderna och högteknologiska försvar.

Värnplikten i Sverige är bra ur många aspekter. Den ger Försvarsmakten folklig förankring och en bredd som är viktig och användbar, inte minst i den operativa verksamheten där allt mer kvalificerade uppgifter ska lösas. Sveriges goda rykte såväl hemma som utomlands beror till stor del på våra officerare och soldaters breda sociala bakgrund och spridda kompetens. Värnpliktssystemet är med andra ord inte bara en garant för försvarets numerära personalförsörjning utan också för denna sociala, kunskapsmässiga och erfarenhetsmässiga bredd.

Historiskt sett har en stor andel av Sveriges årskullar tjänstgjort militärt eller civilt. Det har varit viktigt för försvarsviljan men också för befolkningens insyn i Försvarsmaktens arbete. Det kan också vara en förklaring till varför en majoritet av både det svenska folket och Sveriges värnpliktiga vill behålla värnplikten. De flesta svenskar har någon vän eller förälder som tjänstgjort i Försvarsmakten. Vad händer när en majoritet i samhället inte längre har en naturlig koppling till Försvarsmakten genom föräldrar och vänner?

Sverige är inte redo att avskaffa värnplikten. Den bör behållas och istället göras könsneutral. Vår uppmaning till Sveriges ledande politiker är därför att bevara värnplikten!

Debattartikeln publicerades i Enköpingsposten den 25 mars 2010.

Idag har jag och Sara Skyttedal besökt Försvarets radioanstalt (FRA). Folk och Försvar anordnade en utbildningsdag om myndighetens verksamhet och de förändringar som kommit med den nya signalspaningslagen. Det var spännande att se radioanstalten och att få fördjupa sig i vad som omfattas av myndighetens underrättelseverksamhet.

FRA spelar stor roll för bedömningen av främmande makts militära förmåga. Myndigheten hämtar också viktig information om länder som stödjer terrorism och om de områden där Sverige har trupp. Underrättelseverksamheten riktar sig enbart emot utländska förhållanden och yttre hot och sker uteslutande på specifikt uppdrag från Regeringen, Regeringskansliet eller Försvarsmakten. Ett vanligt missförstånd från den uppskruvade FRA-debatten är annars att FRA bedriver generell signalspaning mot enskilda medborgare i Sverige.

Signalspaning mot enskild får endast förekomma om det föreligger synnerliga skäl och om Försvarsundersättelsedomstolen lämnat tillstånd därtill. Ifall en uppgift dessutom skulle visa sig sakna betydelse för verksamheten så måste den omgående förstöras och det finns en särskild kontrollmyndighet som kontrollerar att detta efterlevs.      

FRA:s underrättelseverksamhet är nödvändig. Ytterst så handlar det om att kunna trygga Sveriges självständighet och om att vi ska kunna bedriva en självständig politik. Det är dock även viktigt att värna enskilda människors personliga intregritet och det är därför bra att vi nu har en lag på plats som reglerar signalspaning och som dessutom innehåller ett starkt integritetsskydd för den enskilde.