(S)traffbeskattning av höginkomsttagare

Det progressiva skattesystemet i Sverige gör att landets höginkomsttagare inte bara bidrar med mer resurser till det gemensamma utan också att höginkomsttagarna bidrar med en långt mycket högre andel av det man tjänar i lön. De höga marginalskatterna för medel- och höginkomsttagare har lett till ett skattetryck på långt över 50%. Det minskar onekligen drivkraften för arbete i vårt land. Därför är det bra att alliansregeringen gör upp med myten om att det skulle vara fult att tjäna pengar i vårt land eller att framgång är något som vi bör skämmas över. Det är bra att regeringen sett till att minska marginalskatterna sedan maktövertagandet 2006.

Socialdemokraterna fortsätter däremot att bekämpa flit, framgång och rikedom. Man har tidigare föreslagit återinförd förmögenhetsskatt. Det riskerar att avhålla svenska investerare från att flytta hem sina pengar till den inhemska marknaden nu när det som allra mest kulle behövas. Socialdemokraterna motsatte sig dessutom det senaste jobbskatteavdraget som regeringen införde i år för att göra det mer lönsamt att arbeta. Om socialdemokraterna vinner valet  2010 skulle bara det innebära en skattechock för alla svenskar som arbetar på 15 miljarder kronor.

Det senaste i raden av dåliga utspel från socialdemokraterna var när Tomas Östros för några dagar sedan gick ut och lovade skattehöjningar för landets höginkomsttagare. I en kommentar i samband utspelet så intygade han att höjda skatter för landets välbeställda är ett självändamål. Det förvånar inte att socialdemokrater ser det som ett självändamål att de som har det bra ekonomiskt ska straffbeskattas enbart på grund av detta, men att sossarna envisas med att bekämpa rikedom känns minst sagt förlegat.

Kristdemokraterna bekämpar fattigdom, inte rikedom. Rikedom och framgång i såväl arbetet som inom familjen bör istället uppmuntras. Vi vill ha ett samhälle där fler medborgare klarar att stå på egna ben och och färre människor och familjer är beroende av staten.