Sedan försvarsministern, pacifisten och vapenvägraren Sten Tolgfors gjorde entré i svensk försvarspolitik har mycket kommit att förändras till det sämre. Nu skall värnplikten avskaffas till förmån för en blott tre månader lång frivillig soldatutbildning. Försvaret skall därefterbestå av frivilligt kontrakterade heltidsanställda soldater och ytterligare kontrakterade soldater som kan kallas in vid behov.
Sedan 1901 har det varit varje svensk mans plikt att försvara Sverige. Snart kommer det inte längre att vara så. Det kommer inte längre vara en plikt att försvara frihet, demokrati eller människovärde. Det kommer inte längre vara en lagstadgad självklarhet att om man lever som medborgare i Sverige och tar del av den frihet och de rättigheter som vårt land har att erbjuda, så har man också en skyldighet att stå upp för och skydda vårt samhälle i händelse av krig. Istället blir det en frivillighet att ställa upp för att försvara dessa värden. Det är högst beklagligt.
Som medborgare har man inte enbart har att kräva sina rättigheter, det finns också plikter och skyldigheter i samhället att leva upp till. Den grundinställningen och samhällssynen gör att tanken på ett frivilligt försvar rent principiellt får mig att rygga tillbaka. Tanken att man ska kunna avstå från att försvara det gemensamma och samtidigt ta del av de förmåner och rättigheter som andra riskerar livet för att skydda, gör mig illa till mods.
Visserligen påstås det att pliktsystemet endast förklaras vilande i fredstid och att den inte helt skall avskaffas. När kriget kommer och det inte längre råder fred är det dock för sent att börja massutbilda enligt en pliktlagstiftning. Vad tjänar det till att att återinföra plikten då fienden redan är här och Sverige är förlorat?
Det finns fler argument för att behålla värnplikten förutom de rent principiella och etiska. Värnpliktssystemet garanterar exempelvis försvarsmaktens folkliga förankring och bredd. Den har visat sig högst betydelsefull och användbar när Sverige tidigare deltagit i internationella insatser. Svenska soldater har i många avseenden klarat sig betydligt bättre tack vare denna bredd än soldater från länder som saknar värnplikt.
Det svenska försvaret skall dessutom ha möjlighet att välja ut de som är bäst lämpade att försvara landet. Rätt man på rätt plats inom försvaret borde vara en självklarhet. Värnpliktsystemet strikt tillämpat är en garanti för detta.
Det talas om att 50 000 soldater skall kunna sättas in inom en vecka när den nya organisationen är uppbyggd. Det är betydligt bättre än idag. Det finns dock inte någon motsättning i att behålla en allmän mönstrings- och värnplikt för att plocka ut de bäst lämpade till militärtjänst att utgöra ett brett och folkligt förankrat försvar. Vi kan därutöver ha kontraktsanställda soldater i beredskap som en typ av nationella snabbinsatsstyrkor vid sidan av de soldater som kontrakteras för utlandstjänst.
Fler borde göra värnplikt men med det nya systemet med tre månaders utbildning riskerar vi att hamna i en stuation där allt fler soldater kan allt mindre då frivilligutbildningen avses göras alldeles för kort.
KDU är emot att avskaffa värnplikten. Vi har värnpliktsrådet och det svenska folket på vår sida. Svenskarnagår emot den rådande försvarspolitiken och hela 63 procent vill behålla värnplikten.Vi hoppas att företrädarna för riksdagspartierna inser vikten av folklig förankring i en så viktig fråga och att man är beredd att lyssna. I dagsläget har inte ett enda riksdagsparti sina väljare med sig när det gäller att avskaffa värnpliktssystemet. KDU och svenskarna vill behålla värnplikten.