Christopher Dywik och Christian Carlsson
I en intervju i Svenska Dagbladet den 22 april förklarade försvarsminister Sten Tolgfors att han vill se fler kvinnor i Försvarsmakten för att på så sätt tillvarata kompetens som idag till viss del går förlorad. Det är bra. Däremot kan man starkt ifrågasätta försvarsministerns argumentation och förslag när det gäller hur vi ska nå målet med fler kvinnor inom försvaret. Tolgfors föreslår nämligen en översyn av antagningskraven för värnpliktstjänstgöring och menar att de fysiska kraven måste sänkas för att fler kvinnor ska få möjlighet att göra värnplikt.
Det märks att Sten Tolgfors saknar erfarenhet från egen värnpliktstjänstgöring. Alla som har gjort militärtjänst vet att de fysiska kraven är satta av en anledning. Alltför många soldater i våra svenska förband skickas årligen hem just för att de inte klarar av de fysiskt krävande utbildningarna. Soldaterna skadar sig på grund av dålig fysik eller så orkar de inte med. Det här är ett mycket allvarligt problem som fått till konsekvens att vissa enskilda soldater tvingas bära dubbla packningar ute i fält, helt enkelt för att stridsparskamraterna inte orkar bära sina egna. Vissa plutoner har dessutom fått svårt att lösa de egna uppgifterna eftersom alltför många soldater tvingas avbryta utbildningen och skickas hem. Det här är en realitet inom försvaret idag.
I intervjun med försvarsminister Sten Tolgfors säger han att:
”Bra fysik och god hälsa är ett måste för att få göra lumpen. Men kraven på muskelstyrka i ben, rygg och skuldror är så högt ställda att de diskvalificerar många lämpliga tjejer”.
Den som marscherat med stridsutrustning och burit packning vet att det är en stor fördel att ha en hyfsad muskelmassa i just ben, rygg och skuldror. Det är omdömeslöst av Tolgfors att vilja sänka de fysiska kraven i syfte locka fler kvinnliga värnpliktiga. Av allt att döma när det gäller avhopp och avbrutna värnpliktsutbildningar på grund av bristande fysik borde antagningskraven snarare höjas istället för sänkas.
Visst stämmer det att vissa kvinnor inte klarar uttagningarna, liksom många män inte gör det. Vad Tolgfors inte förstår är att de höga kraven på muskelstyrka i ben, rygg och skuldror är en förutsättning för att soldaterna ska orka bära sin egen utrustning utan att åsamka sig själv eller sina kamrater skada. Om försvarsministern likt oss unga kristdemokrater vill göra det svenska försvaret vassare och effektivare så borde han definitivt inte sänka kraven för de som blir antagna att genomföra värnpliktstjänstgöring. Istället borde han fundera på om kraven inte borde höjas.
Konungarikets säkerhet och försvarsmaktens bästa måste alltid stå i centrum för en försvarsminister. Svensk försvars- och säkerhetspolitik får därmed aldrig förvandlas till något slags genus- och jämställdhetsprojekt där kraven på soldaternas fysiska duglighet sänks i ambitionen att få fler kvinnliga värnpliktiga. Fler kvinnor inom försvaret är positivt men det krävs att varje soldat lever upp till de idag uppställda kraven.
Christopher Dywik
Försvarspolitisk talesman för
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
Christian Carlsson
Ordförande KDU- Stockholm Stad
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
Pingback: Replik på Grindes “Försvarspolitik som genusprojekt” « Christian Carlsson (kd)