Momsregler ska inte bidra till sämre vård och utbildning

Vi kräver en lagändring som tydliggör att vård, utbildning och alla andra välfärdsområden som är undantagna från moms, är det i alla led. Det skriver jag tillsammans med Acko Ankarberg Johansson och Hampus Hagman (KD) i i Dagens Samhälle.

Den så kallade vårdmomsen har fördyrat och försvårat arbetet för många aktörer i vården sedan dess införande 2019

Utredningen om vårdmoms har lagt fram ett allt för mjäkigt förslag, som inte kommer lösa grundproblemet med att olika aktörer inom vården betalar olika skatt för sin inhyrda personal. För oss kristdemokrater är det kvaliteten på vården som är avgörande – inte i vilken regi den drivs. Därför är konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata aktörer mycket viktigt.null

Det senaste året har sjukvården varit under en enorm press och personalen har tvingats till insatser långt bortom vad som är rimligt. Tyvärr var pressen på vården hård redan före pandemin. Även om kvaliteten i vården ofta var – och är – mycket hög, så präglas den också av långa väntetider och ett hårt tryck på personalen. Därtill har den så kallade vårdmomsen fördyrat och försvårat arbetet för många aktörer i vården sedan dess införande 2019.

Vårdmomsen innebär att alla vårdmottagningar ska betala moms när personal hyrs in från ett företag. Det handlar inte bara om bemanningsföretag, utan också om personal som under många år arbetat som fast personal men i praktiken är konsulter och har avtal för sitt arbete. Detta är vanligt till exempel bland läkare i glesbygd som inte kan fylla upp sin tid på en enda vårdcentral, utan i stället har avtal med flera.

Eftersom offentligt drivna verksamheter får full ersättning för sina momsutlägg så innebär momsen inte någon merkostnad för dessa aktörer, men privat drivna verksamheter får i stället en schablonersättning som staten betalar ut via regioner och kommuner. Schablonersättningen täcker dock inte de faktiska kostnaderna och betalas heller inte ut i samma utsträckning i de olika regionerna. Det innebär att konkurrensen snedvrids mellan offentliga och privata vårdgivare, och att skillnaderna i förutsättningar är stora mellan regionerna.

Efter att regeringen under våren 2019 klargjorde att man inte tänkte lösa problemet, tog Kristdemokraterna initiativ till ett tillkännagivande i riksdagen om att utreda frågan. Detta röstades igenom i juni 2019. Först i februari året därpå tillsatte regeringen utredningen, och nu har den presenterat sitt resultat: en liten höjning av schablonersättningen.

Att införa nya eller förstärkta momskompensationssystem kan möjligen vara en nödlösning på kort sikt, men den är inte hållbar, eftersom systemen tillämpas olika i regionerna. null

Utredningens förslag är därför allt annat än tillfredsställande, eftersom det inte löser grundproblemet utan snarare cementerar ojämlikheterna som råder.

Problematiken med moms på inhyrda konsulter drabbar även andra områden som tidigare varit undantagna från moms. Inom yrkeshögskolorna finns just nu en stor oro inför framtiden, eftersom Högsta förvaltningsdomstolen under våren fastslagit att utbildande konsulter ska anses vara inhyrd personal och därmed vara momspliktiga.

Om en yrkesutbildning ska kunna hålla hög kvalitet så är det förstås helt nödvändigt att låna in människor med spetskompetens från olika företag. Men även inom detta område snedvrids konkurrensen mellan privata och offentliga utförare, då offentligt drivna utförare får full momskompensation. Förra året stod de privata utförarna för 73 procent av alla yrkeshögskoleplatser, vilket indikerar att momsproblemet kan bli mycket stort.

Nu krävs en lagändring som tydliggör att vård, utbildning och alla andra välfärdsområden som är undantagna från moms, är det i alla led. Annars riskerar liknande problem att dyka upp på nya områden.

I förlängningen riskerar momsbeläggningen av privata välfärdsaktörer både att leda till ojämlik vård – där inte minst glesbygden drabbas och till förvärrade problem med kompetensförsörjning på den svenska arbetsmarknaden. Det är alltså inte främst privata vårdföretag och yrkeshögskolor som kommer drabbas av detta – utan människor i behov av vård och utbildning.

Hampus Hagman, Ledamot Skatteutskottet (KD)

Acko Ankarberg Johansson, Ordförande Socialutskottet (KD)

Christian Carlsson, Ledamot Utbildningsutskottet (KD)

Dagens Samhälle: ”Momsregler ska inte bidra till sämre vård eller utbildning ”

Tidningen Näringslivet: ”KD ryter till om vårdmomsen”

Röstar för att fälla regeringen

I dagens votering om misstroende röstar vi i Kristdemokraterna för att fälla regeringen.

För oss handlar misstroendevoteringen inte om hyressättningen, även om den har motiverat Vänsterpartiets besked i frågan.

För oss i Kristdemokraterna handlar det istället om välfärden och tryggheten.

Sverige har blivit alltmer otryggt de senaste åren. Människor oroas över den grova brottsligheten och för att den som är sjuk inte ska få vård i tid.

Till följd av bristande integration har människor fastnat i utanförskap. Kriminaliteten är utbredd och arbetslösheten är hög i Sverige. Vårdköerna har vuxit och alla svenskar ges inte lika god möjlighet att ta del av den bästa vården.

Regeringen är dessvärre inte beredd att göra tillräckligt för att ta tillbaka tryggheten, men man har också gjort andra misstag.

Istället för att återupprätta kunskapsskolan, har regeringen dessutom mörkat kunskapsbristerna.

Det är ett enormt svek.

Kristdemokraterna har röstat nej till statsminister Stefan Löfvens regering sedan den tillträdde, och regeringen har svikit. När förtroendet för regeringen nu ska prövas på nytt så saknas fortfarande värt förtroende för regeringen.

Därför röstar vi idag för att få bort regeringen. Svenska folket förtjänar en ny regering som kan ge människor hopp, och en ny riktning för Sverige.

Christian Carlsson (KD), riksdagsledamot

Gymnasieskolan – ”Vi går i första ring och jag fattar ingenting”

Studentfirandena avlöser varandra, och riksdagen har i dagarna debatterat skolpolitik med fokus på gymnasieskolan. Här kan du ta del av mitt anförande.

Fru talman!

Jag vill börja med att rikta ett stort grattis till alla som har tagit studenten den här våren. Jag hoppas att de vid det här laget har fått möjlighet att sjunga om studentens lyckliga dag och att de har kunnat fira riktigt ordentligt utifrån de rådande förutsättningarna.

Jag vet att det är väldigt många som har fått slita hårt för sina betyg. Det är såklart inte fel att behöva anstränga sig. Tvärtom – det är bra! Man ska mötas av höga förväntningar och krav i skolan. Men de som har tagit studenten under denna pandemi har fått slita särskilt hårt, inte minst på grund av fjärr- och distansundervisningen. Därför vill jag rikta ett särskilt stort grattis till dem som har tagit studenten just i år.

Gör upp med flumskolan – återupprätta kunskapsskolan

Fru talman! För alla som nu sprungit ut och tagit studenten är det mycket hårt arbete de senaste tre åren som ligger bakom detta, men grunden har dessa elever förstås lagt långt tidigare.

Tyvärr är det så att alltför många elever sviks av svensk skola redan i grundskolan, och så kan vi helt enkelt inte ha det. För att fler ska nå behörighet till ett nationellt gymnasieprogram så att fler också kan ta studenten behöver vi en gång för alla göra upp med flumskolan och återupprätta kunskapsskolan.

Det behövs tidiga kunskapskontroller och stödinsatser redan i lågstadiet. Alla elever borde få möjlighet att göra diagnostiska prov och screenas för läs- och skrivsvårigheter redan i första klass. Skolorna behöver också arbeta systematiskt med tidiga stödinsatser i form av utökad undervisningstid, läxhjälp och lovskola samt inte minst i form av speciallärarstöd och särskilda undervisningsgrupper, så att undervisningen bättre anpassas till elevernas olika förutsättningar och behov.

Allra viktigast för att göra upp med den så kallade flumskolan är att börja mäta de faktiska kunskaperna och elevernas progression, det vill säga deras kunskapsutveckling, så att vi vet att de insatser vi gör och den undervisning vi bedriver i skolorna har effekt. Undervisningen i svensk skola ska vara av hög kvalitet, och den ska vara evidenssäkrad. Detta ska gälla både i grundskolan och i gymnasieskolan.

En kunskapsbunden skola

Fru talman! ”Vi går i första ring, och jag fattar ingenting” är en helt okej textrad att festa till när låten Vill ha dej spelas på studentskivor och andra hemmafester runt om i vårt vackra land. Vi har dock problem om vi låter den textraden fånga känslan hos elever som precis har börjat gymnasiet.

Vi kristdemokrater är därför övertygade om att det skulle behövas mer av en kunskapsbunden skola där lärare och rektorer i grundskolan har större möjlighet att låta elever gå om en årskurs om detta krävs för att eleven ska nå målen. Vi vill av samma anledning utreda läroplikt eller någon form av förlängd skolplikt för de elever som behöver detta för att nå kunskapsmålen.

En sak är säker: Att sänka kraven och förväntningarna på eleverna är inte en framkomlig väg för svensk skola.

Stärkt lärarkompetens

En gymnasieskola med hög kvalitet, höga förväntningar och höga krav ska värnas. En sådan skola börjar naturligtvis med riktigt bra lärare. Vi behöver höja kraven för antagning till lärarutbildningarna och satsa på vidareutbildning för landets lärare, både i ämneskunskap och när det gäller ledarskapet i klassrummet. Vi välkomnar ett nationellt professionsprogram under förutsättning att man lyckas fylla detta med ett högkvalitativt innehåll.

Vi i Kristdemokraterna vill att fler skickliga lärare ska kunna bli förstelärare och lektorer. Vårt mål är att det ska finnas lektorstjänster vid alla gymnasieskolor. Vi skulle också vilja se fler så kallade kombinationsanställningar, så att forskare vid högskolor eller universitet i större utsträckning även skulle kunna arbeta som lärare i gymnasieskolan. På så vis skulle ämneskompetensen på våra gymnasieskolor kunna stärkas.

En skola där elever vill lära för livet

Fru talman! Kristdemokraterna arbetar för en gymnasieskola – och en skola i största allmänhet – där eleverna vill lära för livet. Det finns förhoppningar från vårt partis sida om att en övergång till ämnesbetyg i gymnasieskolan skulle kunna bidra till detta.

Vi är också väldigt angelägna om att eleverna vid avslutade ämnesstudier ska få rättvisande betyg som speglar deras faktiska kunskaper. Digitala nationella prov med en extern rättning ser vi som ett väldigt viktigt steg för att öka likvärdigheten, men det systematiska kvalitetsarbetet på skolorna för att säkerställa en likvärdig betygsättning måste naturligtvis förbättras redan nu. Skolverket skulle behöva ta fram en modell för hur betygen ska korreleras med resultaten vid de nationella proven för att motverka betygsinflation och säkerställa en mer rättvis antagning till den högre utbildningen.

Bättre studie- och yrkesvägledning

Fru talman! Alla elever och studenter söker sig ju inte vidare till högre utbildning. Vissa söker i stället arbete, och så ska det förstås vara.

Hårt arbete i skolan ökar chanserna till arbete efter skolan. Något annat som ökar chanserna till ett första jobb efter studenten är att man har gjort rätt studieval. Sverige står exempelvis inför en enorm kompetensbrist inom industri och hantverk. Utifrån arbetsmarknadens behov är det i dag helt enkelt för få som väljer ett yrkesinriktat program i gymnasiet, yrkeshögskola eller en lärlingsutbildning.

Vi menar att uppdraget till studie- och yrkesvägledningen därför bör vara att fortsätta att utgå från elevens intresse och begåvning men att i större utsträckning beakta arbetsmarknadens behov. Det ska helt enkelt vara väldigt tydligt för eleverna var det finns goda möjligheter att få jobb.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag önska alla studenter som nu ger sig ut på jakt efter ett jobb eller som ska fortsätta att studera i höst en riktigt fin sommar och ett stort lycka till. Trevlig sommar vill jag också passa på att härifrån talarstolen önska fru talmannen och alla kollegor i utbildningsutskottet.

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Vi försvarar rätten att välja skola, Ekström

Kommer utbildningsminister Anna Ekström att lyssna på sin utredare eller på sina väljare i frågan om kvoterat skolval och att bussa elever?Vems sida står Anna Ekström på?

Utbildningsminister Anna Ekström slirar hårt på sanningen och svingar socialdemokratiska floskler i stället för att komma med raka besked i en viktig fråga för Sveriges elever.

I min artikel kritiserades regeringens utredares förslag om kvoterat skolval och skollotterier i hopp om ”en allsidig social sammansättning av elever”. Demoskop har visat att ”bussning av elever” från utsatta områden till välfungerande skolor saknar stöd hos svenska föräldrar – till och med hos socialdemokraternas egna väljare.

I stället för att svara att förslagen kommer att förpassas till papperskorgen, skriver Anna Ekström att vi kristdemokrater ”står på marknadens sida” och att vi vill ha fler ”religiösa friskolor” – ett begrepp som inte ens är korrekt. Utbildningsministern ljuger dessutom om att vi inte skulle stå för en skola med fokus på kunskap och bildning, där alla barn ska mötas av höga förväntningar och där det i varje klassrum ska råda studiero. Det är falskt.

Vad som däremot är sant är att vi står på elevernas sida och försvarar rätten att välja skola.
Det är inte rimligt att behöva placera barnen i skolkö redan på BB. Vi vill senarelägga den tidpunkten till fyra år innan skolstart – lika för alla. På så vis görs systemet mer rättvist, samtidigt som vi bevarar den valfrihet som Socialdemokraterna påstår sig acceptera, men alltid tycks motarbeta.

Det är lätt att misstänka att Socialdemokraterna, om de fått tillfälle, hade velat använda förslagen om avskaffad kötid och kvotering till att återvända till ett samhälle där skolbyråkrater bestämde skolplacering för eleverna. Så var det, före friskolereformen på 90-talet.

Vad utbildningsminister Anna Ekström behöver svara tydligt på är därför om hon kommer att lyssna på sin utredare eller på sina väljare i frågan om kvoterat skolval och att bussa elever?

Ska alla elever och föräldrar fortsatt ha samma rätt att välja – och välja bort – skolor, eller ska politiker och myndigheter göra det åt dem?

Vems sida står Anna Ekström egentligen på?

Christian Carlsson, skolpolitisk talesperson (KD)

Läs min slutreplik på Aftonbladet Debatt:
”Vi försvarar rätten att välja skola, Ekström”

Läs min debattartikel: ”Lyssna på föräldrarna – vissa elever är fel”

Försämrat skydd för barnen är inte ”förbättringar”

Socialdemokraterna borde inte ha drivit igenom en ny ordning som innebär att arbetsgivare varken kan kontrollera registerutdrag i efterhand eller säkerställa att kontrollen har utförts korrekt.

”De förslag som ligger på riksdagens bord är förbättringar av reglerna”, påstod Gunilla Svantorp och Aylin Fazelian (S) inför riksdagens beslut om förändrade regler för registerkontroll av den som vill jobba inom förskola och skola.

Men ett försämrat skydd för barnen innebär inte ”förbättringar”.

Det är bra att skollagens bestämmelser om obligatorisk registerkontroll utökas till att även omfatta gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Det förtar inte det faktum att den rödgröna regeringen och deras liberala stödpartier har drivit igenom en uppluckring av samma registerkontroll.

Tidigare har alla som sökt jobb inom förskola och skola behövt överlämna ett registerutdrag ur belastningsregister. Framöver kommer det nu att räcka med att detta visas upp.

Skolverket konstaterade att regeringens förslag saknade tillräckligt med barnperspektiv och avstyrkte det. Barnombudsmannen har uttryckt oro över att förslaget försämrar barnens säkerhet eftersom ett utdrag som enbart visas upp är lättare att förfalska. Detta var tydligen inte tillräckligt tung kritik för att få regeringen att tänka om.

Kristdemokraterna står fast vid att om Socialdemokraterna menade allvar med att ”uppenbart olämpliga personer ska inte arbeta med barn och elever” så borde man inte ha drivit igenom en ny ordning för registerkontroll som innebär att arbetsgivare varken kan kontrollera registerutdragen i efterhand eller säkerställa att kontrollen har utförts korrekt. Säkerheten blir större om registerutdrag överlämnas.

Socialdemokraterna försöker nu avfärda vår kritik som ett försök att ”plocka politiska poänger i en fråga som saknar praktisk betydelse”, men en sak är säker. För oss kristdemokrater och för landets barnfamiljer, så kommer frågan om barnens trygghet och säkerhet alltid att vara av största betydelse.

Christian Carlsson (KD)
Skolpolitisk talesperson

Andreas Carlson (KD)
Rättspolitisk talesperson

Expressen: ”Försämrat skydd för barnen är inte ”förbättringar”

Skolavslutningar i kyrkan

Idag intervjuad i tidningen Dagen med anledning av min fråga till utbildningsministern om skolavslutningar i kyrkan.

Kristendomen är en självklar del av Sveriges kulturarv. Den har påverkat vårt samhälle, våra traditioner och våra värderingar på ett helt avgörande sätt. Skolavslutningar i kyrkan är ett uttryck för detta kulturarv, och det finns all anledning att bevara denna folkkära tradition.

Traditioner och högtider är bra därför att de för människor närmare varandra, skänker en känsla av samhörighet och stärker vår samhällsgemenskap. De utgör dessutom en länk till vår historia som binder oss samman med tidigare och kommande generationer. Kulturarvet innebär inte minst en viktig nyckel till integration för barn som har invandrat till Sverige.

Betydelsen av att uppmärksamma nationella högtider i landets skolor ska därför inte underskattas. Skolan ska uppmärksamma vårt kulturarv och våra sedvänjor så att våra barn får en bättre förståelse för Sveriges historia och våra gemensamma rötter.

Självklart ska traditionen med skolavslutningar i kyrkan vid svenska högtider kunna få leva vidare – och självklart ska prästen i samband med denna också kunna be en bön, eller sjunga en psalm tillsammans med eleverna.

Den 12 maj 2016 tillkännagav riksdagen för regeringen att det skulle införas ett undantag i skollagen om att konfessionella inslag även skulle få förekomma i offentliga skolor, dvs. vid vissa tillfällen i samband med firande av skolavslutningar och andra traditionella högtider i kyrkan.

Senast den 1 april 2017 skulle regeringen ha lämnat förslag till riksdagen, men fortfarande saknas ett förslag från regeringen som beaktar tillkännagivandet.

I måndags lämnade jag därför in följande fråga till utbildningsminister Anna Ekström:

Avser ministern att ta initiativ under innevarande mandatperiod för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om skolavslutningar i kyrkan, från den 12 maj 2016?

Regeringen har förhalat och försenat frågan om skolavslutningar i kyrkan.

Nu är det dags att agera!

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Dagen: ”KD-kravet: Lägg fram lagen om skolavslutningar i kyrkan”

Världen idag: KD kräver regeringsförslag om avslutningar: Självklart”

Världen idag: ”Ännu inget förslag om bön på skolavslutningar”

Nej till att ”bussa” elever – kvotering är diskriminering

”Kvotering av vissa innebär diskriminering av andra, och förslaget om att bussa kvoterade elever saknar därför stöd.” Skriver idag på Aftonbladet Debatt.

Sverige har blivit alltmer segregerat på grund av stor invandring och misslyckad integration. Bostadssegregationen leder också till en omfattande skolsegregation.

I vissa bostadsområden finns exempel på skolor där så många som 94 procent av eleverna har föräldrar med utländsk bakgrund. Där finns endast enstaka barn som har svenska som modersmål. I alltfler stadsdelar och kommuner larmas dessutom om att språkkunskaperna även brister bland skolpersonalen.

Svensk skola står inför stora utmaningar.

Varje barn i varje bostadsområde behöver få chansen att lyckas i skolan, så att de i framtiden kan få ett jobb och bli en del av det svenska samhället. 

Fokus behöver därför vara att skapa förutsättningar för att alla skolor ska vara bra skolor – med skickliga lärare som håller ordning i klassen, möjlighet att läsa läxor i skolan och engagerade föräldrar som tar sitt så viktiga föräldraansvar.

I stället för att fokusera på att förbättra skolornas kvalitet, pågår nu desperata försök att byta ut barnen. Regeringens utredare Björn Åstrand föreslår i utredningen ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” att kötid ska avskaffas som urvalsgrund vid skolplacering. I stället föreslås att kvoter och skollotterier ska få användas i hopp om ”en allsidig social sammansättning av elever”.

I klartext innebär förslaget att elever från invandratäta och socialt utsatta områden – där betygen förväntas vara lägre, elevfrånvaron högre och skolmiljön stökigare – kan komma att kvoteras och bussas till mer välskötta skolor i andra bostadsområden.

Samtidigt kommer barn från socioekonomiskt välmående områden i högre utsträckning att behöva gå i skolan längre från hemmet, eller i områden med större problem. Förhoppningen är att detta ska leda till bättre kunskapsresultat hos invandrarelever och mindre stök på våra skolor.

Om elever förminskas till att främst representera sina föräldrars bakgrund – och på grund av sin utländska bakgrund eller föräldrarnas låga inkomst ges förtur till mer eftertraktade skolor – så riskerar det dock att skapa motsättningar och att stöket sprider sig till fler skolor.

Kvotering av vissa innebär nämligen diskriminering av andra, och förslaget om att bussa kvoterade elever saknar därför stöd. Det är fel väg att gå för skolan om syftet är att bryta segregationen och åstadkomma samhällsgemenskap.

Enligt en färsk opinionsundersökning från Demoskopanser 67 procent av föräldrarna till elever i kommunala skolor att det är ett dåligt förslag att elever ska bussas till olika skolor för att utjämna skillnader i grundskolan. Av föräldrar till elever i friskola tycker 69 procent av det är det är ett dåligt förslag. Enbart 4 procent av föräldrarna till elever i kommunal grundskola tycker att regeringens idé är mycket bra.

Bland föräldrar med barn i grundskolan som röstar på Kristdemokraterna, Moderaterna eller Sverigedemokraterna är det över 80 procent som tycker att förslaget är dåligt. Det är faktiskt bara i Miljöpartiet som en knapp majoritet tycker att det är ett bra förslag. Socialdemokraterna har inte ens med sig sina egna väljare.

Under snart tre decennier har familjer över hela landet haft laglig rätt att välja skola. Människor har fått makt och möjlighet att påverka sin situation. 

Den valfriheten behöver nu stärkas genom obligatoriskt aktivt skolval och vi är beredda att begränsa hur tidigt man får ställa sina barn i kö till en friskola. Vi kristdemokrater kommer dock fortsätta att försvara föräldrars rätt att göra ett fritt skolval utan att kvotering eller skollotterier ska få vara avgörande.

Utbildningsminister Anna Ekström måste förstå att det inte är eleverna i våra utanförskapsområden som är problemet – utan svensk skola, som inte är utformad för att möta barnens behov.

Vägen framåt för att lyfta kunskapsresultaten i våra utanförskapsområden är inte en kvoterad sammansättning av elever – utan skolor med ordning, där eleverna behandlas med respekt och kunskapen får stå i fokus.

Alla elever i alla bostadsområden ska kunna få det stöd de behöver för att kunna nå målen och förverkliga sina drömmar.


Christian Carlsson (KD,

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson Kristdemokraterna

Aftonbladet Debatt: ”Lyssna på föräldrarna – att bussa elever är fel”

Demoskopundersökning: ”Föräldrar om bussning av elever”

Opinionsinstitutet Demoskop visar i en opinionsundersökning, från mars 2021, att en överväldigande majoritet av svenska barnföräldrar är motståndare till förslag att elever ska bussas till olika skolor för att utjämna skillnader i grundskolan.

Samma undersökning visar också att en majoritet av föräldrarna är negativt inställda till förslaget oavsett om de har sina barn på kommunala eller fristående skolor.

En presentation av undersökningen finns här:

Demoskop: ”Föräldrar om bussning av elever – mars 2021”

Nej till vårt försök att rädda resursskolorna

De rödgröna partierna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och Centerpartiet och Liberalerna röstade tyvärr nej till vårt försök att rädda resursskolorna. Igår behandlade utbildningsutskottet Kristdemokraternas och Moderaternas förslag till utskottsinitiativ för att rädda resursskolorna, och utfallet blev en stor besvikelse.

Det stora problemet som hotar de fristående resursskolorna är att skollagen och reglerna för tilläggsbelopp inte är anpassade till de fristående resursskolornas särskilda förutsättningar. För att tilläggsbelopp ska kunna beviljas måste resursskolorna precis som alla andra friskolor både precisera den enskilda elevens behov och vilka åtgärder samt kostnader som man knyter till den enskilde eleven.

Som vi har påpekat tidigare så är det dock så att på en resursskola har alla elever stort stödbehov och hela verksamheten är byggd runt dem. Det kan därför vara svårt att koppla vissa stödinsatser och kostnader till en enskild elev, då många elever drar nytta av samma typ av stödinsats. Av den anledningen riskerar skolornas ansökningar om tilläggsbelopp att avslås, utan att elevens behov i realiteten har minskat.

Ett annat problem för den här typen av resursintensiva skolor, dvs. som riktar sig till barnen med de största behoven, är att antagningen till en fristående resursskola görs före bedömningen av elevernas behov och skolans rätt till tilläggsbelopp för den enskilda eleverna.

Statliga utredningar har de senaste åren konstaterat ”att dagens bestämmelser och ordning för beslut om tilläggsbelopp för elever i fristående skolor som har ett omfattande behov av särskilt stöd behöver utredas vidare”.

Men än så länge har regeringen inte varit intresserad av att göra tillräckligt.

Skolverket har fått i uppdrag att ta fram riktlinjer för att främja en bättre tillämpning av regelverken om tilläggsbelopp när det gäller vilka krav som ställs på ansökan och hur kommunens bedömningsstöd för hantering av ansökan ska se ut.

Med detta som motivering valde den rödgröna regeringen, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Liberalerna att rösta nej till Kristdemokraternas och Moderaternas förslag till utskottsinitiativ om ge resursskolorna en egen definition i skollagen och en hållbar finansiering som är bättre anpassad efter resursskolornas särskilda förutsättningar.

Det räcker dock inte att sammanställa praxis och regelverk eller att ta fram riktlinjer, om det är rättspraxis i våra domstolar och lagarnas utformning som är problemet. Det var därför Kristdemokraterna och Moderaterna föreslog ett utskottsinitiativ.

Vårt utskottsinitiativ har fallit, men kampen för att rädda resursskolorna fortsätter.

Utbildningsminister Anna Ekström (s) behöver besvara frågan:

Varför har statsrådet hittills inte tagit initiativ till ett lagstiftningsarbete för att inte enbart ge resursskolorna en egen definition i skollagen, utan även en hållbar finansiering som är bättre anpassad efter resursskolornas särskilda förutsättningar?

Situationen för resursskolorna är akut, och lagstiftningsarbetet borde ha börjat för längesedan.

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Skolverket ska finansiera läxhjälp – inte koranskolor

Föräldrar i det här landet betala höga skatter för att deras barn ska få möjlighet att gå i bra skolor, stöd med läxor och att vårt samhälle ska klara integrationen.

Istället visar det sig att skattepengar avsedda för läxhjälp gått till att finansiera en salafistisk koranskola i Malmö som drivs av en förening vars värdegrund helt strider mot våra västerländska värden som frihet, demokrati och jämställdhet.

Salafistiska predikanter, hat mot shiamuslimer och kvinnans underordning ska ha varit vanligt förekommande och homosexualitet har beskrivits som västvärldens ondska.

Skolverkets hantering av skattebetalarnas pengar är ett hån mot svenska folket och ännu ett exempel på att allt inte står rätt till på myndigheten.

För att klara integrationen krävs tuffare tag i kampen mot den islamism som nu slår djupa revor i den svenska samhällsgemenskapen.

Det minsta man som medborgare ska kunna begära är att vi inte ska behöva sponsra islamism – men vi har även rätt att kunna förvänta oss att regeringen och myndigheterna klarar av att stoppa välfärdsfusk som hotar friheten och tryggheten.

Stiftelsen Dokus avslöjande visar att hundratusentals kronor från Skolverket försvunnit till Daarulcilmi Relief Organisationen (DCRO), och att endast sex av 142 sökande organisationer i år fått avslag på ansökan om läxhjälpsbidrag trots att flera av dem endast verkar finnas på pappret.

Granskningen visar också att läxhjälpsbidrag gått till pro-palestinska Grupp 194 Malmö som hyllat terrorism och spridit antisemitism och till den somaliska föreningen Röda havet som tidigare kritiserats för att ha bjudit in Said Rageah som förespråkar dödsstraff för den som lämnar islam, och att kvinnor endast får lämna hemmet om nödvändigt.

Mot bakgrund av Stiftelsen Dokus avslöjande har jag vid dagens sammanträde föreslagit att Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson ska komma till Utbildingsutskottet för att redogöra för hur det kan komma sig att Skolverket finansierat en salafistisk koranskola, och vilka rutiner som finns vid utbetalning av bidrag för läxhjälp.

Svenska myndigheter får inte vara så här slapphänta och ansvarslösa med skattebetalarnas pengar.

Det krävs tuffa tag i kampen mot islamismen.

Christian Carlsson (KD)

Riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

DOKU:s granskning: ”Skolverket finansierar salafistisk koranskola”